.bonheur

Idag är dagen jag ska minnas som den då jag fick gå på toa själv. Ensam, solo, utan sällskap, utan Olivia i knäet som ska leka med vatten, spana in tvålkoppen eller något sådant. Det normala är att så fort jag närmar mig toaletten så hör jag raska små fötter komma trippande och alternativet mellan att låta henne förlja med in, eller ligga utanför och sparka, skrika gråta i vild förtvivlan har varit ganska enkelt. Allt för att få ro att uträtta det man ska.

Men idag. Idag så smög jag mig som vanligt mot toaletten. Naturligtvis hör jag de raska små fötterna komma trippandes. Jag vänder mig om, Olivia stannar. Höjer handen. Vinkar. Säger hejhej. Hej då svarar jag och går in på toaletten. Själv...

Lycka.

(eller "plötsligt händer det")