.bonheur

Min förra katt och jag var väldigt nära. När man levde det ljuva singellivet (till skillnad från det ännu ljuvare familjelivet) så var det liksom jag och katta. Nu ska jag berätta om den där morgonen då jag studsade ur sängen klockan fem på morgonen, absolut klarvaken och hur pigg som helst! Det var nämligen ingen vanlig morgon. Min lilla misse Riva var dräktig och slutet på dräktigheten började närma sig.När jag gick i säng kvällen innan morgonen, så hade jag ändå inte sett några tecken på att det var förlossning på gång. Allt var lugnt och jag sov gott den natten. Riva hade haft kattungar tidigare, och hon är en trgg katt som fixar det mesta själv. Så som katter i regel gör. Men så kom då den där morgonen... Jag vaknade där vid femtiden av något. När jag förstod vad det var, och sedan såg - ja det var då jag studsade ur sängen. Vad var det då, tänker du? Kattungarna som kommit? Jajamensan, du har helt rätt. Bara det att... när jag vaknade den morgonen så kände jag något fuktigt på mina lår. Ja, det var faktiskt riktigt blött. Och varmt. Jag lyfte på täcket och kikade ner... och såg en massa blod och gorm och.. ja - det var ungefär då jag studsade ur sängen. Var det det du trodde? Nähä, trodde väl inte det! Nåväl, vem skulle inte studsa ur sängen om man vaknade av ett blodbad mellan benen... Men det var Riva som låg där. Med den första kisseungen - han som senare döptes till River - sedermera Kalle River och nu är det väl bara Kalle så vitt jag vet. Född i mitt knä. Ja, jag skulle säga avv vi stod varandra rätt så nära jag och Riva, och sällan har jag väl varit så pigg tidigt en morgon.