Good morning...
Vaknade upp i morse i dimmans värld. Det är alltså UTE som det är dimmigt då. Inte inne i mitt huvud, eller nåt sånt (bara lite).
Vi har precis tagit oss igenom en frukost, utan större missöden. Vovve har jag stängt in i gästrummet med ett smaskigt ben. Han behöver nämligen få vara ifred en stund. Min dotter har fått upp ett il nu de sista dagarna och hon låter honom inte vara ifred. Hon jagar stackars Baloo runt huset och ska ligga på honom hela tiden. Han är ju så snäll, han klagar förstås knorrar och suckar, men kanske lite för snäll.
Igår så var hon uppe på kökssoffan och klängde på vovve. Jag hann bara ställa mig upp för att ta undan henne så slutade det med att hon dök från soffan, ner i golvet med munnen före... Stackars, stackars liten. SÅ ledsen och otröstlig har hon aldrig varit. Det tror väl jag det, hon har ett STORT jack på insidan av överläppen. Tur att den sitter kvar... Gissa vad det första hon gjorde i morse var? Upp på soffan, klänga på vovve och nästan falla igen. Om det inte vore för att mamma var beredd den här gången.
Nu sitter Olivia i mitt knä och leker med mobilen. Nu är det fridfullt i en sekund. Eller två.
Sitter och funderar på om jag ska söka jobb eller inte. Fick veta att jobbet skulle komma ut redan i våras och nu är det läge att söka, men jag har sån beslutsångest. Började ju läsa på heltid nu, men det är klart, en av kurserna kan jag ju läsa klart sen om jag skulle börja jobba, den behövs ju inte för min examen. Den andra klarar jag lätt fast jag jobbar - det är till och med så finurligt att föreläsningarna är på helgtid... åh herregud, men det är väl klart att jag borde söka. Det är väl inte precis säkert att man FÅR jobber bara för att man söker. Hm. Det var ju ett tag sen man jobbade. Det är inte ens alltför långt pendelavstånd.
Etiketter: Olivia, Vardag
0 hälsningar:
Skicka en kommentar