På kvällarna när jag promenerar till och från hästhagen så har jag sällskap. Flygande sällskap. En fladdermusfamilj följer mig troget till och från hagen, dom kretsar omkring mig och ser till så att jag kommer hem säkert. Sviiiisch susar dom förbi, ibland nära. Men det är inte läskigt. Inte alls. Snarare får jag lite utlansfeeling. Det är ju annars där jag brukar se de små krabaterna. Och nu i Ulriks dårå.
0 hälsningar:
Skicka en kommentar