.bonheur

Hittils har bebis varit snäll och bara sparkat/boxat neråt, mot bäcken, blåsa och tarmar, och rakt utåt där det inte är så mycket i vägen. Mot ryggen känner jag aldrig något, kan tänka mig att moderkakan ligger däråt och är i vägen. Men nu idag kommer sparkarna/boxarna uppåt, mot alla inre organ och skrämmande nära revbenen och det är så himla läskigt.

Bara så ni vet, alltså.

Barnet

Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig.

Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn.

Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.

Vikt 600 gram.

Vädret är ju riktigt fint idag alltså. Vi har varit ute en stund. Tyvärr så strålade inte Olivia ikapp med solen precis. Det gick som inte att göra något rätt.. men vi hann då mocka lite i stallet, borsta upp Pion som hårar nåt kopiöst, rida en liten sväng, mota in Athena i hagen igen när hon var på väg att krypa ut, och lite sånt. Men om vi hade särskilt kul vet jag inte, haha.. emellanåt kanske! Nu vilar vi och det var nog välbehövligt. Tyvärr känns det som om jag ska gå av på mitten och då har jag bara gått två varv runt ridbanan med Pion och Olivia. Sen fick jag rida ungefär lika länge själv, lilla damen var inte på humör.. och då pratar jag inte om Pion. Nu ska jag kika lite på en C-uppsats.. spännande!

Just nu ägnar jag mig åt det tråkigaste. Vilan. Fatta hur tråkigt är det inte att stiga upp, äta frukost och sedan lägga sig igen! Ok, första dagen känns det ganska lyxigt, men nu är det bara urtrist. Det tycker Olivia också. Så då hittar hon på extra mycket bus. Vissa saker får man ha överseende med, men andra måste man stoppa. Som nyss då hon sköt iväg rumsbordet till TV:n, kröp upp på det får att nå alla knappar som hon inte når annars… Det slog mig just nu att hon kanske skulle uppskatta att se TV en stund då jag ändå bara vilar.. nu är det till exempel “Ningning” (Pingu – pingvin). Baj baj Ningning säger hon. Uppenbarligen ett uppskattat program. Föresten tycker bebisen att det är urtrist också. Den sparkar så datorn gungar då jag lägger den på magen för att skriva lite.

Snart har jag vilat klart och då tror jag vi ska gå ut, kanske Olivia är sugen på att rida en sväng igen?

Eftersom vi inom en snar framtid åker till fjällen en vecka så börjar det vara dags att planera det hela.

A) Vi måste ha packat och klart kvällen innan. Jag åker nämligen före resten av familjen på morgonen eftersom jag har ett jobbmöte i Arvidsjaur, så de får hämta upp mig där. Det innebär att jag inte kan vara hemma och se till så vi kommit ihåg allt. På den punken är vi HELT övrens.

B) Alla ni som ska följa med: Vi åker alltså på fredag förmiddag, mig har Johan lovat hämta upp vid lunchtid i Arvidsjaur så då vet ni ungefär vilket tid som gäller… beroende om ni ska in på Dollar, eller inte.

C) Alla ni som ska följa med: Igår försökte vi underlätta planeringen genom att bestämma att morsan får stå för all matlagning. Men det gick hon konstigt nog inte med på?  Så alla bör ju förbereda minst en middag att bjuda resten på. Sen måste man ju ha med lunch och frukostmat också. . .

D) Det innebär att jag borde ägna denna lediga dag till lite förberedelser..

Idag är vi lediga och har inte planerat in särskilt mycket.. ska vara hemma bara. Passa på att gå ut i det vackra vädret om det håller i sig.  Jag vet säkert att jag läst nånstans att det ska snöa och regna idag, men det ska vi inte hoppas på!

Vad ska du göra idag?

Det här har jag och syrran gjort en gång. Fast med betydligt bättre utgång (uppenbarligen), tack vare att vi körde så himla sakta (max 30 km/h) och landade i lössnö när det tog stopp. För det gjorde det. Vajern skar en bra bit in i skoterhuven men det kändes som att köra in i en vägg och vi flög flera meter. Tycker det är läskigt att passera sådana där vajrar…

Idag blir det kontoret på förmiddagen, har bokat in ett möte. Sen ska jag samla ihop lite material, åka hem, äta lunch och vila. Därefter blir det hemma-jobba. Har en vecka då jag mest ska skriva så det bör fungera bra… Men usch vad jag tycker det är tråkigt med vilan. Det tar så mycket tid, man blir så ineffektiv, allting bara stannar av..men det är väl meningen. Har precis ätit frukost så just nu borde det vara vila, men inte idag. Kan inte gå upp en timme tidigare och äta för att hinna vila, då svälter jag ju ihjäl innan lunch om inte annat!

Ingen magbild. Kände inte för det idag. Känner mig så uppblåst och tjock idag. Måste sluta äta så himla mycket mjölkprodukter, det för inget gott med sig. Jag tror magen är nog uppblåst utan hjälp…

En lite tröst är ju att “Barnets sitthöjd är ca 22 cm och det väger ungefär 700 gram. Livmodern är nu stor som en fotboll!”

Det är klart, hade man svalt en fotboll skulle man nog känna sig lite uppblåst och tjock ändå.

Johan kom hem ikväll, och Olivia mötte i dörren:

“Men hej, lilla fröken!” sa Johan.

“Heeej fröken” svarade Olivia… sötnos. Man får passa sig för vad man säger nu för tiden…

I januari köpte vi en Phil & Teds barnvagn, sportmodellen med syskonsäte såklart.

I februari köpte vi en 46” LCD-tv, med full HD och inbyggd box.

I mars köpte vi en ny Lynx Adventure 550 – skotern!

Nej, finanskrisen har uppenbarligen inte drabbat oss, snarare tvärtom för har man pengar så är det bra läge att handla just nu. Men nu börjar det kännas som om att det räcker för ett tag – vi har gjort vad vi kunnat för att hålla konsumtionen uppe! Annars blir det finanskris lokalt i Ulriks.

Vet inte riktigt hur jag ska motivera mig att studera, för just nu finns ingen ork eller lust alls. Egentligen borde jag vara precis hur motiverad som helst, för om ganska precis två månader bara så kan jag plocka ut en finfin examen (om sanningen ska fram så kan jag plocka ut en fin examen redan nu, men jag sparar mig till den finfina). Förutsatt att jag orkar med sista rycket. Det är så simpelt, jag har gjort mina examensarbeten, jag har bara A-kurser att läsa, vilket verkligen är hur basic som helst då det bara är grundnivå och man kan i princip göra det i sömnen. Men man måste faktiskt göra det… Det är nog för enkelt, för basic, för tråkigt… Det finns väl en anledning till varför man sparar utmaningarna till sist antar jag.

det är ju “nästan ingen” som fyller år i mars.. (det var ironi).

Så då får man inte glömma bort det små viktiga detaljerna. Grattis

Igår så släckte vi ner farmen för en timme. Det skulle jag lätt kunna göra varje kväll. Ligger ändå i Olivias rum i mörkret.. och sover. Johan har beredskap så han fick den stora äran att släcka ner på arbetsplatsen. Föreslog att han skulle göra som förra gången han hade beredskap och släcka hela Norsjö samhälle, halva Malå och lite fler platser blev det ju. Det hade han redan föreslagit för sin chef, men han tyckte inte att det var någon bra idé?

Vi blev väckta efter åtta i morse och drog oss väl en stund innan frukost. Kollade precis på klockan och tänkte att idag har tiden gått fort! Men det är ju inte så konstigt eftersom det nu tydligen är sommartid som gäller. Vi har alltså tappat en timme i natt och klockan var drygt nio när vi klev upp. När ma har småbarn så känns det nästan bättre att stäla om till ommartid, och se att klockan faktiskt är lite mer när ungen vaknar… upp måste man ju i alla fall och det känns då bättre att kliva upp nio en söndagmorgon, än åtta som det skulle ha varit annars!

Blev akut supertrött just nu jag, så jag ska nog gå och vila en stund. Blir familjemiddag ikväll, istället för vännerna – men det blir ju bra det också. Vi skjuter på den planerade middagen nån dag, minstingen som skulle komma har nämligen fått feber.

Johan är så himla glad just nu, undrar precis vad det beror på..hihi. Att han äntligen lyckats köpa en skoter efter all vånda! i morse slog han upp ögonen och sa, undrar om det finns en instruktionsbok på nätet? Sen drog han fram laptopen och började leta… tänk om vi hade skotern på gården istället. Snart…

Nej, jag har uppenbarligen inget att skriva om idag så nu ger jag mig..

Blev lite stress över lunchen då jag kom på att jag måste hinna vila också. Svårt det där. Men jag bokade om en tid och hann med lite vila innan mammaträffen, alltid kul med skvaller och det var så lungt just idag! Det kan väl inte bara vara hela gänget Partyplupp som orsakar allt stök och så på våra träffar… de sov nämligen bort hela träffen! Haha..  Sen köpte vi en skoter (!), åkte och hälsade på Martina och fick i oss lite pizza till middag! Smarrigt! Powervilade,  skyndade sen hem för där väntade Olivias faster Josefin och nu har vi alla varit ute en stund hos djuren och lastat in ved… Bra och produktiv dag. Imorgon blir det lite kalas, och sen får vi middagsgäster! Skotern får vi inte förrän till veckan…

fixar det mesta.

Ja herregud, om jag kunde uppdatera…jag skulle behöv skriva tio inlägg om dagen minst för att få med och komma ihåg allt nytt som kommer hela tiden. Till och med dagis anmärker på hur mycket hon pratar just nu. Favoritorden som används mycket just nu är till exempel

Många & Massor. Vid rätt tillfällen.

Hör du? Säger hon och lyssnar efter saker, som fåglarnas kvitter till exempel.

En annan favorit är frasen Sätt dig ner! som kommer klockrent varje gång hon ställer sig i stolen…undrar just vart hon hört den.. Hon lyder då signa egna kommandon bättre än mammas – det är då ett som är säkert!

Vi har ju varit uppe i ett par timmar men, men.. Idag har jag inga större planer, eftersom jag lovat att ta det lite lugnt. Men jag ska i alla fall in till Norsjö en sväng efter lunch och vila, har papper att lämna på kommunen, ett bankärende och så träffen med föräldragruppen förstås (den gamla, någon ny har jag inte fått än..).  Sen får vi se vad det blir.

Just nu så tar vi in 4-5 stycken ägg per dag! Det kan jag lova att vi inte äter… äter vi så många ägg i veckan så är det bra. Det måste ju bero på att påsken närmar sig, varför hönsen är så produktiva. Nu verkar de ju trivas bra med sitt liv och lägger ägg precis hela vintern fast det är svinkallt och mörkt, men nu är det extremt bra produktion. Hälften av hönsen håller ju på att vara föråldrade, och den andra halvan har ju precis börjat lägga ägg… Kanske måste baka något imorgon. Frågan är vad, dumt att hålla på och fylla frysen när vi är så dåliga på att fika upp det och får slänga allt i slutändan. Bullar och bröd funkar, men det kräver ju inte SÅ mycket ägg…

Idag har jag övertygat min läkare om att jag INTE behöver bli sjukskriven, så nu hoppas jag min chef håller vad hon lovat. Jag måste nämligen ta det lite piano ett par veckor, men det finns inget som hindrar att jag jobbar hemifrån, bara jag kan vila ordentligt efter maten och så. Så jag ska försöka jobba hemifrån nästa vecka, sen är det ju semester!

Sen får vi göra ett par tillväxtultraljud också, för att se så den lilla krabaten där inne växer som den ska – vilket den bör göra men det är ju kul att få kolla igen ett par gånger eftersom lillgrodan var så blyger första försöket!

Bilen är servad (men vi hann inte fixa avgassystemet), jag har köpt mina halltapeter (sååå fina!), Olivia har köpt sig en skoterhjälm och så var det det där med skotern. Handlarna i stan hade inget intressant, men det hade vi inte väntat oss heller. Men förhoppningsvis löser det sig imorgon!

Det blir skoter, priset är satt och modellen på ett ungefär. Så nu gäller det bara att hitta den rätta, helst före helgen så hinner vi med lite mer skotersäsong. Nu är jag gladeligen delaktig i letandet, men gud nåde honom om han ändrar sig nu.. orkar inte med mera beslutsångest.

Sprillans ny, eller begagnad? Det skiljer nio tusen. Det är dagens ångest det!

Nu har vi varit i Brännberget och hämtat lite ved. Olivia sover, J lasar ved (stackarn) och jag måste vila en stund så jag inte får bannor imorgon.  Kanske ska se lite Grey’s… Hockeyn går för fullt, men inte på en kanal nära mig. Synd, för det är spännande med förlängning och allt. I skrivande stund står det 2-2 och det är ju vinna eller försvinna som gäller för Skellefteå. Vad har hänt med Färjestad förresten, varför är de inte Löfbergs Lila utan gröna??

interna skämt är ju de som ofta är roligast. Men bara för de inblandade - därför är det kanske inte så många som förstår det jag skriver om nu, men ni som gör det vet varför jag tyckte detta var så kul! Vid lunchbordet så utspelade sig följande: En lång karl kom sakta gåendes med stela ben och stirrig blick. Han hade långt vitt har och såg väl ut som... Tja, en lodis. Han stannade mitt i rummet och sa "hej" till ingen. Min bordsgranne kände igen honom och svarade. "kan du hjälpa mig" frågade han ynkligt. "kom tillbaka efter lunch, klockan ett" svarade hon raskt. Han mumlade jakande och lufsade ut ur rummet. Så långt allt väl! Inga konstigheter alls förrän hon plötsligt utbrister: "alltså, den där kjell from! Han ska alltid komma mitt i lunchen..." och där brast allt. Det var så jäkla roligt! Fattar ni - jag har träffat KJELL FROM. Han var precis sån som man kunde ha väntat sig. Hihi.

Ibland är det faktiskt himla skönt att inte behöva vara på topphumör jämt. Sen så hittar man lösningen på saker också, om man känner att man måste istället för att bara låta saker mala på som de är och vara nöjd med det! Nu jäklar har två saker bara löst sig fint och idag har allting varit bara hur bra som helst! Nu ska vi grädda Våfflor – det är ju trots allt våffeldagen idag. Men inga pulvervåfflor med E-ämnen utan hemrörda och mycket godare. Till det blir det hemkokt hjortronsylt och grädde. Mums! Sen kommer jag att ha magknip hela kvällen men det får det vara värt.

Strax dax att åka… tänkte bara passa på att önska alla en fin dag!

inte ja’!

Har en sån fantastiskt deppig dag faktiskt. Tur att det går över.

Eftersom jag inte har direkt lust med att göra någonting, så blir det inte mycket gjort. Men jag har i alla fall läst ut en bok som var så grymt bra och sorglig – inte bra för humöret men bra för själen. Jag ska recensera den med mina varmaste recensioner som en måste-läsa så småningom. Fast jag har nog tre andra böcker att recensera först. Just nu går det nämligen undan i läsbranschen. Konstigt, eftersom jag somnar så fort jag läser.

Nej, nu ska jag återgå till deppandet, och kanske börja på en femte bok.. har precis varit ute en stund. Blåser lite elakt idag, men annars är det ju fint “som vanligt” dessa dagar.

I natt har vi sovit som stockar allihopa tror jag. Om inte J har varit uppe med O i största hemlighet, men det tror jag inte. Var tvungen att kika in hos Olivisen strax före nio för att kolla om hon levde – det gjorde hon och en halvtimme senare kom hon traskandes med en overall i högsta hugg. Hennes största intresse just nu är att klä sig i jackor och overaller inomhus. Kanske har vi för kallt? Idag värker min ena höft, annars har jag ju varit i fin form länge nu (bortsett från förkylda lungor som aldrig blir bra). Det är skönt. Inte att höften värker, men att det över lag är ganska bra med det mesta. Får se om en tur på Pionen idag gör det bättre, eller sämre? Får se, får se… Annars så blev det en hemma dag idag, hade funderat på att jobba en extra dag eftersom jag blir borta på torsdag, men har inte kommit ihåg att fixa barnvakt så då sket jag i det helt enkelt… ha.

Ikväll ser vi hockey såklart. Just nu 0-2 mellan Skellefteå och Färjestad. Det hade ju vart bra om Skellefteå fick vinna denna match.

Annars har det varit en ganska lugn dag och kväll, vi har pysslat lite efter jobbet, ätit middag och Olivia har badat. Jag är konstant hungrig idag av någon anledning. Så nu ska jag äta något, sen ska jag lägga mig med Olivia som fortfarande inte kommit i säng. Men det blir ingen tidig morgon imorgon så det är ingen större fara…

Vad gör du ikväll?

Om cirka 2 minuter sticker jag iväg till Arvidsjaur… Natten har varit sisådär, kom isäng tidigt men vaknade klockan fyra. Efter en stund insåg jag att det var mobilen som krävde laddning och ett nattligt eftersök påbörjades. Johan blev den som till slut hittade laddare…tack och lov! Men sen drömde jag bara mardrömmar, om min förra hund… som låg i en hylla fast hon är död sedan flera år tillbaka. Sen vaknade hon liksom till och det var bara creepy.. mycket skumt och mycket mera dröm men det är allt jag kommer ihåg. Någon timme senare vaknar Olivia, hon vill byta blöja säger hon, för att hon har bajjat.. det hade hon inte men vi bytte ändå, gav henne en flaska och la i säng henne. Efter en liten stund fick Johan gå upp och byta på henne igen, då hade hon lyckats med det hon förutsatt sig… Så vi hann väl sova en liten stund till allihopa innan det blev dags att kravla sig upp. Nu är det dags att packa ihop och åka! Fast nu är jag hungrig..hmmm..

Ha en toppenfin dag!

Våra nya "garderobsdörrar", blev hur bra som helst!

och vi har mest varit ute. Nice! Bytte hö till kusarna och nu mumsar de nöjt på, konstigt.. J har skottat bort all snö framför stallet så nu slipper vi bergsbestigning varje gång vi ska in och ut.. skönt. Eftermiddan spenderade vi i Norsjö, J var på hockeyavslutning i storebrors stuga och mamman och Olivsen i Sörbyn. Solen sken där också. I morgon jobbar jag, fast i Arvidsjaur med de andra projektledarna. Blir garanterat skoj. Tisdagen är inte riktigt planerad än, onsdag är jobb och torsdag ske-å, sen blir det helg. På fredag har vi förresten träff med alla Olivias “bebis”polare! Skulle behöva städa bilen före torsdag och J skulle gärna köpa en skoter före helgen.. Mycket troligt, haha! Nej, nu ska jag ta och hoppa i duschen en sväng innan sängen!

Ha en fin kväll..

fast bakis ändå. Vad var det i Portellon igår? Vi small av före kl 22 igår kväll allihopa och idag är i alla fall jag bakis så det räcker till… har ont i precis hela kroppen och knoppen…

Vi har ägnat morgonen åt att baka lite, nu ska vi gå ut en stund och byta hö till hästarna. Vi får slänga en hel bal som de vägrar äta, varför vet vi inte, den luktar bra, inget mögel men höet är ganska grovt – har vi så kinkiga hästar? Nej, jag tror att problemet är att balen var lite blötare än normal, och den var rätt så djupfrysen när vi ställde in den – det duger inte!

Vackert väder även idag, igår var det helt suveränt på naådamyren ända tills tävlingarna var klara! På kvällen snöade det riktigt rejält en stund men nu har det klarnat upp igen.

är vi nere på Nådamyren precis hela dagen. No mercy.

får vänta! Vi har knappt varit inomhus idag, som jag trodde (det har alltså inte alls regnat hela dagen) så det blev inget stök! Eller inget var väl att ta i, men inte den dramatiska effekt jag väntade mig…haha.

Imorgon är vi borta precis hela dagen skulle jag tro, så då blir det inget experiment heller.. kanske på söndag eller nästa fredag. Har fullt upp veckan som kommer..   Nu ska jag se om Johan somnat med Olivia, annars är hon ovanligt tjurig. Det har varit tyst där inne lääänge men ingen J har dykt upp.

..men Olivia är ju nöjd för hon fick j köra lite skoter i alla fall. Den fanns inte kvar, men J fick provköra en alldeles sprillans ny skoter som hade gått 200 meter innan. Men nej, någon ny skoter ska vi inte ha, hur billiga dom än är just nu.

mitt i “blian” och snöslasket så ska vi nu iväg och kolla på en skoter… det verkar väl logiskt?!

Men, det är ju trots allt nu som skotersäsongen börjar, med Nådastöten imorgon, skotercross-VM nästa helg (dit vi inte ska) och fjällresa, påsk… skoter kör man till första maj.

Var ute i stallet och stökade, mockade ur vindskyddet/ligghallen i hagen och fick en snilleblixt! Började kratta ihop allt gammalt hö, skit och jox på snön i hagen. Något som jag brukar ägna mig åt på vårkanten – men aldrig någonsin mitt i mars! Det måste vara de många plusgraderna och vårdagämningen som ställer till det. Efter en stunds arbete inså jag att allt jag gjort skulle frysa ihop och snöa över inom kort ändå plus att det är minst en halvmeter snö kvar under det jag krattat ihop, det är lite för tidigt helt enkelt… Så här nu i efterhand då jag ligger i soffan med ryggvärk kan jag känna att det vore bäst att spara det till i augusti då ungen inte behagar komma ut, och kan behöva lite hjälp på traven med hårt kroppsarbete… Då har ju förresten allt torkat upp också och är mycket mera lättarbetat – så får det nog bli! Är jag riktigt sugen på bebis kanske jag börjar redan i juli.

15 augusti 2007

Snart är semstern slut!

Snart är semestern slut! Det känns riktigt trist att J ska börja jobba, men samtidigt skönt! Idag har vi nämligen fått en liten försmak av det hela eftersom J är borta. Det känns rätt bra att vi har fått göra våra morgonrutiner som vi ska, jag och lillan. Hon har sovit och sover nu i sin egen säng. Kanske blir nattsömnen åter lika bra som den var innan semestern också? Grejen är att när Johan varit hemma så har vi hittat på så mycket tokigheter så vi har absolut inte haft några fungerande rutiner.. sena kvällar, tidigar morgnar, hela dagen i bilen, eller ute på shopping eller andra utflykter...

Bästa av allt är förstås att jag ska vara HELT mammaledig i höst! Det ska bli sååå skönt att slippa pluggandet ett tag och bara kunna ägna sig åt lillan! Dessutom kommer jag att hinna med hästarna mycket bättre då och slipper därmed dåligt samvete. Samt att Johan kommer att slippa trösta en överstressad mamma som inte hinner med det hon tänkt sig. Det blir skitbra helt enkelt.

På tal om hästarna, vi har ju stora nyheter här på gården förresten! I juni (den 22?) så ska det komma en liten fölis! Pion är efter många om och men nämligen dräktig!!! Det ska bli så spännande och nu följer en lång väntan! Första stopp är dock i slutet av oktober då vi ska konstatera att hon fortfarande är dräktig. Är hon det då så är det stor chans att det går vägen! Nu är hon bara 19 dagar dräktig och mellan dag 20 - 45 så är risken störst att stoet resorberar. Typ missfall då... så håll tummarna för att allt går som det ska nu!

Det är visst NU, kl 11.44, som det sker. Vårdagjämningen alltså…

D.S.

“Från och med den 22:a veckan kallas det lilla livet "barn" istället för "foster". Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Barnet dricker och kissar som en del av fostervattnets rening.“

jag måste bara säga att jag ALDRIG kommer att tycka att det är snyggt. För mig ser det bara ut som om att man tagit på sig en tröja på benen. Faktum är att Olivia brukar springa omkring i den outfiten lite nu och då.

Bilden lånad från La Redoute

Jag har en stund levt under villfarelsen att jag fick sovmorgon ända till klockan nio. Tänkte att det kändes inte så länge, men det var ju skönt. Tills jag kom på att jag kollade på knasklockan i hallen som går ibland, och ibland inte… Klockan var åtta visade det sig, men det är ju inte så illa det heller egentligen. Hungrig var hon i alla fall när hon kom och väckte mig med flaskan i högsta hugg, Olivisen.

Idag är det varmt, grått och töigt – men vad gör det? Det är ju också vårdagjämning! Vad det nu innebär.. i dagarna är dag och natt lika långa, men inte just denna dagen på grund av ljusets böjning i atmosfären eller nåt sånt – men det är nu det vänder och dagarna blir längre än nätterna! Det är det viktiga.

Ja, då börjar väl mitt lilla experiment då.

Före-bilderna… så får vi se vad som väntar i eftermiddag då mitt lilla experiment är klart! jag vill bara se hur mycket vi hinner dra fram på en dag, haha!

nästan. Nu låter den bara som en gammdiesel, bilen alltså.

imorgon ska jag göra ett litet experiment. Jag ska inte plocka upp en pinal efter Olivia på hela dagen! Måste nog ta före och efter bilder…

Efter en lång arbetsdag så är det nu äntligen helg. Jo, jag tar helg här, har ingen skola som känns akut nog för att motivera något annat! Är superförkyld plötsligt och har tankat te hela dagen för att lindra allt det halsonda.

Har fixat med hemsidan på jobbet idag, haft medarbetarsamtal och gjort en matris över den kommande projektdelen i projektet jag jobbar med. Nu ska jag väl få en överblick över alla delar som ska täckas in hoppas jag. Sen har jag gjort i ordning alla utbetalningar av ersättningar som ska ut i slutet av månaden, och skickat ut lite material till arbetsgruppen i projektet. En väldigt omväxlande dag med andra ord…

Nu tänkte vi åka och fixa lite käk, sen ska Johan byta servopump i bilen (då försvinner en del av missljudet jag fick anmärkning på i morse..ehrm.. resterande missljud försvinner i nästa vecka då bilen ska in på service, så det så!) tro det eller ej! Tänk om jag inte hör bilens motorljud när vi är klara – hur ska det gå? Våran lilla flygmaskin…

6 juli 2007

OLIVIA

Hur skriver man en förlossningsberättelse? Jag vill nog vara rätt så grundlig tänker jag... Det är ju förlossningen som avslutar hela den här långa resan och öpnnar upp för nånting helt nytt! Det vill man ju komma ihåg.
I söndags morse började alltså värkarna. Det var inte som de små förvärkar jag haft innan, utan nu var det något helt annat och de kom så helt oväntat och så regelbundet på en gång. Men värkarna avtog i styrka och regelbundenhet under dagen så vi hann med både lite trädgårdsarbete och en fisketur under dagen och kvällen innan det drog igång igen. Till natten tog jag en alvedon ihopp om att få sova lite... Men det var inte att tänka på. Istället så låg jag och läste mest hela tiden och klockade värkarna med jämna mellanrum för att ha lite koll på läget. Johan vaknade vid tretiden och höll mig sällskap. Vi låg och pratade, han masserade mig och vi hann fika lite te där tidigt på morgonskvisten. Klockan sju så ringde jag in till förlossningen eftersom värkarna kom med knappt fem minuters mellanrum. Dom rådde oss att komma in eftersom vi har en bit att åka. Vi gav hunden mat, packade med oss allt vi behövde och stängde ner huset innan vi åkte. Hunden fick stanna hemma, jag ringde mina föräldrar som fick åka och hämta honom.
I bilen på väg till stan så kom värkarna med knappt tre minuters mellanrum, men dom kändes lite svagare så vi kände oss inte speciellt stressade ändå. Resan gick bra och när vi kom in till förlossningen så fick vi göra ett CTG direkt för att kolla att bebisen mådde bra och hur värkarbetet såg ut. Där konstaterades att det var 3-4 minuter mellan värkarna och jag var öppen 3 cm. Dom ville inte skicka hem oss eftersom vi har så långt utan vi fick ett rum på BB så vi kunde ta det lugnt under dagen. Mitt på dagen skulle jag undersökas igen för att se hur långt vi kommit men då det plötsligt blev en liten förlossningsboom så blev det sen eftermiddag innan jag fick utlovad undersökning. Då låg värkarna fortfarande på 3-4 minuter men jag var nu öppen 5 cm och tappen helt utplånaad. Dessutom hade slemproppen gått under dagen (och den missar man bara inte!). Eftersom jag inte sovit något på 36 timmar så funderade vi på om jag skulle ta något att sova på, eller hur vi skulle gå vidare nu. Men då värkarbetet tycktes ha kommit igång lite så föreslog bm att vi skulle ta hål på hinnan istället och se om det skulle komma igång snabbare då.
Så skrevs jag in på förlossningen och fick ä n t l i g e n ett rum med tillgång till diverse smärtlindring... Naturligtvis klandrar jag inte personalen för att alla plötsligt valde att föda på samma dag som jag ;) Dom är otroligt duktiga och effektiva och man kände sig väldigt trygg. Jag började i alla fall med ett bad och Johan masserade och bara det stimulerade ju värkarbetet samtidigt som det kändes mindre jobbigt. Sedan kom bm och vi tog hål på hinnan...vilken störtflod! Hon kände bebisens huvud och satte fast lite mätinstrument. "Mycket hår" sa hon och då var jag säker på att det faktiskt var en liten flicka som var på väg (mycket hår, som mamma hade...). Nu kunde värkarna börja ändra karaktär sa hon, dom skulle bli mer intensiva och kraftiga men det behövde inte nödvändigtvis betyda att det skulle göra ondare. Beslutsam om att undvika bedövning så tränade jag lite på lustgasen, Johan med *s* och provade gå lite med svävaren. Min tanke var att jag skulle kunna hålla mig på benen så mycket som möjligt och klara mig med lustgasen. Då slog det till, bara tio minuter efter vattenavgången! Jag stod med svävaren vid sängens huvudända och kom ingenstans! Värkarna pumpade på obarmhärtigt utan minsta chans till vila emellan. Lustgasen var helt värdelös och efter ett par försök så förkastade jag den helt och hållet. J a g  v i l l  h a  r y g g m ä r g s b e d ö v n i n g. Men narkosläkaren var upptagen och kunde inte komma direkt så jag fick kämpa på. Bm föreslog sterila kvaddlar men det vägrade jag eftersom jag har en brännskada i minne och tänker mig att det är så det måste kännas. (Ingen aning om den teorin stämmer men jag ville inte chansa...). Johan och Bm hjälpte mig till sängen och jag låg på sidan istället eftersom det kändes bäst. Hon tvingade mig dessutom att prova lustgasen igen och hjälpte mig att använda den rätt. Det gjorde fortfarande precis lika ont men efter att ha dragit i mig den under några värkar så blev det liksom mera uthärdligt. Vid ett tillfälle blev jag nästan rädd - då gjorde det så ont på ett ställe i ryggslutet att jag trodde jag skulle tuppa av. Men det gav med sig och jag kunde börja kommunicera med fler än min käre sambo som hittils masserat mig med våldsam kraft i ryggslutet (efter mina order och så pass att jag förmodligen varit blå efteråt *s*) och hjälpt mig med lustgasen (han är numer min hjälte, fattar inte hur jag skulle klarat det där utan honom!). Jag bad bm kolla hur öppen jag var eftersom det började trycka på ganska bra. 7 cm fick jag till svar, det kom ytterligare en krystvärk som jag verkligen försökte hålla emot men det var näst intill helt omöjligt. Det måste vara dags sa jag igen och hon konsulterade en annan bm som efter en kontroll konstaterade att jag faktiskt hade rätt. Äntligen var vi på väg mot slutet!
Krystvärkarna var som en gudagåva! Visst sträcker och spänner det men man känner ju precis vad som händer och det är bara att fokusera! Jag började lite försiktigt men när jag kände att det gick bra så var det bara att köra på. Jag fick bromsa lite på slutet, man måste ju hålla ihop också, men annars gick det såå bra.14 minuter tog det, sen kom lillan! Huvudet kom ut och jag trodde det var klart men när jag förstod att jag måste ut med resten så tryckte jag på bara och hon kom som ett skott. Johan stod på första parkett och höll upp mitt ben under krystningarna (jag låg ju fortfarande på sidan) så han fick se hela spektaklet! Men han var verkligen jätteduktig. Förlossningen gick på bara två timmar så det var ju väldigt intensivt.
"En flicka" sa Johan
"Blev det en flicka?!"
"Nej, vänta...jag vet inte"
"Vad blev det?"
"Jag TROR det blev en flicka....vänta...ja det ÄR en flicka!!"
"Och alla som trodde det skulle bli en pojke!"
Pappa klippte navelsträngen,sedan låg hon där på magen...vår fina lilla flicka. Alldeles slät och fin var hon bortsett från henns små skrynkliga händer och fötter. Hon hade tjockt brunt hår och såg alldeles nyfriserad ut. Helt underbar såklart (men mamma och pappa är ju mutade;) 15 minuter gammal började hon söka efter maten (medan mamma syddes ihop med ett par stygn bara), hon smackade och kröp och sökte och till slut så hittade hon fram! Tänk vilken duktig liten tjej... Pappa badade henne, och hjälpte till med mätning och vägning medan mamma tog sig en välförjänt dusch innan vi lämnade förlossningssalen och började vårt nya liv med vår älskling Olivia.

20 juni 2007

D-Day!

Idag är en riktig D-Day!

Det är idag som bebisen ska komma FAST nu är det ju bara nån procent av alla bebisar som kommer när det är tänkt så det är nog inte mycket att haka upp sig på. Dessutom så känns det inte som om att det är nån bebis på gång heller... Visst har det börjat röra på sig, det märker man ju *aj* men vi är inte riktigt där än...

Men Johan fyller ju år idag! Han har redan fått sin present av mig - kameran som han ville ha - har väl inte köpt nån dyrare present vad jag vet men nån gång ska ju va den första. Sen känns det som en bra investering i dessa tider...

Dessutom så har Pion blivit betäckt idag! Så med lite tur kan hon vara dräktig! Det ni... Okej, det är inte min fölis men hon står ju här och ska föla här till våren om allt går som det ska och det ska bli sååå spännande! Genrep inför nästa föl som vi ska ha.

Puss till födelsedagsbarnet!

18 juni 2007

Pion på Äventyr!!

I morse åkte Pion til schtaaan för ett stort äventyr!

Hon ska nämligen insemineras och det ska bli jättespännande att se om det tar!

Allt såg i alla fall normalt ut vid veterinärbesiktningen, hon är rejält igång i sin brunst så nu är det bara att hålla tummarna för att det tar!

Akribori 1053 är den blivande fadern:

Olivia hämtar Pion från hagen…

man måste borsta och klappa lite…

innan man kommer upp på hästryggen

de andra får se på…

Sen blir man ju bara SÅÅ trött!

23 maj 2007

Dags att börja blogga?

Jag tänker ofta att jag ska börja blogga på riktigt. Det vill säga, skriva några rader varje dag om hur min dag förväntas bli och gärna med en uppdatering om hur den varit. Ja, som en dagbok...

Börjar med att uppdatera gårdagen då.

Låg ute i solen hela förmiddan och en stund in på eftermiddan innan det började blåsa alldeles för mycket.

Johan kom hem och vi byggde lite spontant om hästhagen (bara lite provisoriskt än så länge). Sedan åt vi en näringsrik middag bestående av nyponsoppa och äggsmörgås. Jobbet i hagen fortsatte, nu skottade vi ut resterna av hela förra sommaren och vinterns dynga..rent ut sagt. Jag är i förvånansvärt bra form just nu, har knappt några känningar alls av mina fogar som vållat stora bekymmer tidigare, eller av någon Sibeb som vill ut. Inte ens några sammandragningar. Så just nu räknar jag med leverans i augusti någon gång. Och inte om 2-6 veckor eller 29 dagar för att vara exakt. Blir faktiskt chockad när jag ser min figur i skuggan, "vem är det som springer omkring med den där magen" tänker jag och ser mig förvirrat omkring tills jag inser att det är jag... jösses. Nåväl, efter en stunds skottande och årets första blåsa (bra med tanke på att det krattats och skottats en hel del i vår) så avslutade vi arbetet, gav hästarna och hönsen mat, och gick in med 4 nya ägg (måste bara nämna att lillhönan la sitt första ägg i måndags! Pyttelitet var det och stolta blev vi). Vi fikade lite gofika (tyckte vi förtjänat det) och såg dom desperata husfruarna på TV, i sängläge, innan följande samtal ägde rum:

Johan ser på Tv, Hanna pratar om ingenting och Johan försöker dölja att han ser på TV:

Johan: mm vad tror du då?

Hanna: Jag vet inte...

Johan: mhm

Hanna: Jag tror att du tycker om mig

Johan: jaha. Varför tror du det?

Hanna: öh... nä..jaha...jag trodde väl det. Men det var väl fel.

Johan: Ja just det.

Hanna: Bra! Då vet man.

(Hanna vänder sig om dramatiskt)

Johan: Va? Vad sa jag...

(Tystnad)

Johan: Förlåt.

Idag har jag gått 36 fulla veckor. Det är 28 dagar kvar men fortfarande VÄLDIGT lugnt. Men Sibeb är snäll och sparkas inte alltför mycket på revbenen längre. Undrar om h*n har krupit ännu längre ner nu? Idag har jag tänkt:

- köra lite avslappning (tänker det varje dag men det blir aldrig av)

- Måla i barnkammarn

- Rasta Pionen

- Laga riktig mat

- Handla lite

- Duscha

- Vika tvätt

- Se till så att Johan dammsuger (skulle göra det själv men sist så hade jag ont i ryggen två dagar efteråt. Mycket märkligt att just det ska vara så jobbigt.)

- Städa lilltoan. Som om att vi hade nån annan att städa.

- Borde ha Johan till att lägga ett lager glasblock också.

- Borde slipa garderobsdörren till badrummet.

- Borde måla socklarna ett varv till.

Vi får väl se vad det blir. Nu ska jag fika lite.

25 maj 2007

Kvällsrutiner

Det är kväll och vi ska sova. Hanna är som vanligt alldeles för uppe i varv för att bara kunna somna, utan måste få ligga en stund och prata, se på TV eller läsa först. Johan är trött och ska upp tidigt så Hanna uppmanar honom att lägga sig och sova bara. Hon behöver inte ha hans sällskap den korta stund hon tänker vara vaken. Det går ändå (hon vill ändå läsa). Johan tycker uppenbarligen att det känns jobbigt att han bara somnar så ungefär en gång i minuten så vaknar han till och ber om ursäkt för att han sover, eller frågar hur det är. Hanna blir less och säger "men sov nu!" Hanna läser... Till slut så hittar Hanna ett stycke i boken som hon behöver lite hjälp med, en tolkningsfråga...Johan ställer glatt upp och Hanna läser dom 6-7 rader det handlar om. Och får sedan inget svar på sin fråga. Johan sover. Då blir Hanna irriterad eftersom han faktiskt ville hjälpa till - sen somnar Johan! Hanna muttrar lite och Johan känner av att han gjort något fel - vad vet han såklart inte eftersom han sover och inte riktigt hänger med i svängarna. Han kryper nära nära och kramas lite extra för att liksom säga förlåt. Efter nån minut så blir Hanna frustrerad över kramandet. Johan har en HEL SÄNG att ligga i och så måste han tränga ut henne i kanten så hon inte kan röra sig utan att ramla ner. Johan tycker det är jättemysigt. Hanna och jättemagen behöver lite space. Hanna skickar bort Johan, hon väser åt honom att vända sig. Johan lyder men slår samtidigt av sänglampan... Då blir Hanna ledsen, "va, får jag inte läsa längre?" "Nog får du det" mumlar Johan till svar. " Varför släckte du min lampa då?" "Gammal vana..." svarar Johan. Efter en stund ger Hanna upp släcker TV, lampa och lägger undan boken. Hon kryper ihop bakom Johans trygga rygg och kramar honom och så somnar även hon. Ännu en kväll har passerat.

och vad skulle Baloo göra?

O: “Mamma”

M: “Vad är det”

O: “Kom!” Sträcker sig efter min hand

M: “Vart ska vi?”

O: “Mat”

M: “Va?”

O: “Ballo… maten!”

M: “Har vi glömt ge Baloo mat? Ja det har vi ju!”

Åh idag har jag varit såå trött! Helt ofattbart att jag tagit mig igenom dagen. Ägnade i princip hela dagen på jobbet med att läsa en massa lagtexter, finns så mycket som inte fungerar just nu eftersom ingen vet sin egen egen roll i arbetet. Tråkigt, speciellt eftersom man då lastar över allt på oss som inte har tid, resurser eller möjlighet att lösa andras problem egentligen - vi har nog med våra egna! Men förhoppningsvis ska allting ordna sig så småningom. Jag vill i alla fall ha svart på vitt, vilket vårt ansvar är och vilket ansvar övriga inblandade aktörer har.

Olivia har så svårt att sova på nätterna. Hon bara hostar... Nån gång tidigt i morse kom hon in i sovrummet efter att ha varit vaken och ledsen många gånger om. Hon kröp ner i min säng och slocknade, då sov hon djupt minsann... när hon skulle upp och på dagis i alla fall! Men hon har överlevt både dagis och sin första start i Lilla Vasaloppet (med morfar och pulkan), så nu har hon en guldmedalj!

Få se om vi ska på nån föräldragruppsgrej imorgon, sjukgmnasten ska visst informera och vår mycket förvirrade BM tyckte vi skulle vara med även om det var för aprilmammorna egentligen? Men det kan ju vara intressant även om det känns som om att vi gör allt i fel ordning. Har ju inte ens varit på någon koll sedan inskrivningen...

På torsdag har jag medarbetarsamtal och ska planera inför framtiden, så man får ju hoppas att det finns någon framtid hehe..

13 juni 2007

Regnblogg

Jag är en dålig bloggare. Rätt värdelös faktiskt. Fast idag regnar det så nu kan jag passa på att skriva lite.

Aktuellt just nu är:

7 dagar kvar till bebis. Fast då kan man ju räkna till ytterligare 14.

14 kilo har jag gått upp så här långt. Hoppas den trenden håller i sig för då är jag nöjd. Eftersom bebis med allt lär väga ungefär 13 kilo.

Jag har varit superfrisk under hela graviditeten och bara haft lätta besvär av sådant som foglossning, halsbränna och vattensamling. Det är SKÖNT. Hoppas få avsluta dessa 9 (10) månader lika bra! Gärna snart också. Vi längtar lite faktiskt.

Vi har köpt en diskmaskin så äntligen ska det bli nån ordning här i huset! Hoppas den kommer i veckan!

Jag har en present till Johan. *sssscccchhhh*

Ska Pion få bli mamma? Vi hoppas ju det! Så nu dejtar hon en hingst varannan dag för att komma igång så hon kan åka ner till staaaan för semin. Hon missar ju all action men men...

Det går framåt med badrummet! Ikväll läggs sista raden, sen ska det bara fogas, städas och all inredning tillbaka... Hinner vi klart?

Måste fixa tvättstugan - bänken - också.

23 Mars 2007

Om magen

I mitten av oktober där nångång, när man började inse att det faktiskt hade såtts ett litet frö i min mage så längtade jag. Jag längtade efter allt fantastiskt som skulle hända, hur magen skulle växa och alla skulle SE vad som var på gång. Hur man skulle känna det lilla livet som började gro, växa sig större och större för vaje dag och börja göra sina första rörelser. Från allra första början hade man mest ont. Ja inte jätteont på nåt sätt, det molade och värkte lite..ja som det kan göra varje månad sådär just innan h e l v e t e t bryter ut. Molvärken övergick till ganska vassa, brännande smärtupplevelser längst ner på magen, ja mot ljumskarna till. Det var visst ligamenten som sträcktes ut, nånting växte ju därinne fast man inte såg det, kroppen förändrades. Det gick över. Sen började den märkliga känslan - den som jag inte kan beskriva. Det var som en rytmiskt våg som pulserade genom magen. Det var inte en kramp, känslan var fjäderlätt, som kolsyrat vatten men rytmisk och konstant...kunde hålla igång nån timme ibland. Jag vet fotfarande inte vad det var. Jag längtade efter allt fantastiskt som skulle hända i magen. Det lilla fröet växte sig allt större och jag började må allt bättre. Ungefär samtidigt som illamåendet började lägga sig, så började allting växa. UTOM magen. Rumpan blev större, allt fläsk på magen började tryckas uppåt. Boobsen växte. Ja, man såg allmänt allt mer ut som om man ätit alldeles för mycket gott. Byxorna slutade passa och man bara längtade efter att se GRAVID ut. Inte tjock. Gravid. Jag såg bara tjock ut. Man gick runt och spanade på alla fina gravida magar och längtade. Tiden gick och sakta men säkert så började man skymta en riktig bebismage. Det gick fortfarande att gömma men man kunde plocka fram den om man ville. Det var mysigt, på kvällarna så låg Johan och strök min mage och vi fantiserade om hur stor den skulle bli. Jag började mer och mer snappa upp små rörelser i magen. Det tog några dagar innan man kunde vara säker på att det verkligen var vårt lilla liv som rörde sig därinne. Först tänkte man nog att det var något annat, någon ryckning eller varför inte en fis på rymmen. Tiden gick och knappt halvvägs så kunde även Johan känna bebisens rörelser. Han bara la handen på magen och fick en fot tillbaka. Eller nåt. Magen växte mer och mer, dom små lätta rörelserna började mer och mer påminna om en fisk som ligger och sprattlar. Kan se den lilla firren ligga på iskanten bredvid ett borrhål och sprattla, orytmiskt, vila en stund, börja om med nya krafter, vila igen. Nu har magen blivit ganska stor. Det går liksom inte att förneka att det är något på gång därinne. Fisken har vuxit till sig och blivit något annat, eller snarare någon. Vi kan kommunicera, bebisen och jag. Sparkar den till för hårt nånstans, på något revben eller något inre organ så är det lite läskigt. Då kan man locka bebisen att flytta på sig lite. Det är bra. Så länge det nu fungerar, om ytterligare några veckor är det nog för trångt och då får man leva med sparkandet. Man kan leka med bebisen också. Trycker man på magen så får man en känga tillbaka, sedan är det bara att flytta runt och leka Följa John. Eller Följa Johan ;) Ungefär vid den här tiden har vi läst att det går bra att börja lyssna på bebisens hjärtljud utan hjälpmedel. Bara örat mot magen liksom. Jo tjena. För det första så får man en känga i örat om man försöker, och bebisen sover ju dessutom aldrig. Jag har liksom vant mig vid att alltid ha bebisen med mig. Det tjongar och grejjas och mojjas i magen hela dagarna, och kvällarna, och nätterna. Ibland blir man nästan irriterad. Bara nästan. Men just när man sitter och jobbar med något och försöker vara koncentrerad och så är det värsta actionrullen därinne, då kan det vara lite jobbigt med magen som man längtat så mycket efter. Jag längtar fortfarande. Men inte efter magen, utan efter att få träffa den underbara varelse som växer och gror i mig och som kommer ut om tolv veckor. Hoppas jag. Senast! Eller?  

7 mars 2007

Han har åkt.

Nu har Lucky lämnat oss.

Igår skjutsade jag ner honom till stan, där han klev på en lastbil för sin fortsatta resa ner till Härnta..

Fick bromsa honom lite när han skulle kliva på lastbilen, han hade bråttom iväg... *ler* Han är så himla duktig!

Resan hade gått bra i alla fall, dom ringde när han kom ner...

Fan vad jag kommer att sakna honom...inga roliga dagar nu inte...

Hoppas dom förstår vilken fin häst dom har fått tag på.

Jaaaaa! Vilken rysare det där var alltså. Men kul att Skellefteå vann! Idag jobbar jag så nu åker jag… men har faktiskt förberett några inlägg just idag.

nej nu lämnar jag den stora TV:n för den lilla – med den stora sängen! Herregud, den här matchen tar ju ALDRIG slut! Vilken slutspelsmatch… Hur det än går så kan man inte säga annat än att båda lagen har gett allt! Kul!

Hoppas jag orkar till slutet, god natt people!

Visste ni förresten att Polarn o Pyret har öppnat webshop?! Jippi! ÄNTLIGEN kan man handla (när man har råd anyway) här! Bästa kvaliten om ni frågar mig.. Både barn och mammakläder!

det är ju för spännande. Jag orkar inte!!

Lillebror!

Ikväll blir det hockey på våran STORA fina nya TV! ÄNTLIGEN visar de nämligen Linköping-Skellefteå på en kanal som vi faktiskt har… Skönt att slippa följa matchen via text på norran.se. Spännande är det ju också, vinna eller försvinna på bortaplan… Känns nästan lite jobbigt, vet inte om jag vågar se…

Rätt så fint väder idag, men BLÅSIGT på sjön! Lillebror och Hea drog med oss ut till storebrors stuga, så där har vi nu suttit hela dagen och grillat pinnbröd, och stekt palt och haft det allmänt bra… Olivia sov gott inbäddad i vagnen. Ja, hon var ju vaken en stund också.. Baloo har käkat korv och palt så han är nog nöjd med dagen också!

Det har såklart rasat från stalltaket, himla skönt faktiskt att slippa oroa sig över att få det där i skallen. Fast jag vill inte skotta… haha.

Mina nya skor har kommit, lite nytt till Olivia också i form av en pläd till sängen och lite kläder…

Mina nya boots från Bronx att traska i tills sommaren kommer…

21 september 2006

mycket nytt

Mycket har hänt sedan sist...med tanke på att det var nästan ett år sen..

Vintern gick och våren kom! Efter många om och men så beslutade sig Johan för att inte ta det fina jobb han blev erbjuden uppe i Luleå. Han blev istället erbjuden fast tjänst här hemma så vi stannar... ett bra tag verkar det som! I samma veva så hämtade jag hem lille Lucky, en stor häst i litet format med massor av talang som jag nu haft några fina månader med. Tyvärr verkar det gå mot sitt slut eftersom Lucky ska säljas och de krossar mitt hjärta att inte kunna köpa honom...*snyft* Men än är inget beslut fattat...

Vi åkte till fjällen ett par svängar under våren och det var som alltid lika skönt! Massor med sol och massor med skoter även om den sista svängen nog var i sista minuten. Och vips hade vi köpt hus!! Fatta hur stort det är! Ett fint hus på en underbar gård som väl rymmer många villatomter... Stallet står klart och nu står inte bara Lucky där, utan även Pion som är en trevlig, fullvuxen häst som är klar och utbildad och numer min referenspunkt - skönt när man bara haft ynglingar ett tag. Pion verkar trivas lika bra som Lucky, jag, Johan och resten av farmen. Ja Balle bor ju oxå här förstås och lever det glada livet, några kycklingar har hittat hit och i december ska vi väl hålla oss med ägg...Och senaste tillskotet är stallkatten som än bara lyssnar till namnet Misse, eller Kisse... men det ska det väl bli ändring på hoppas jag!

Senaste äventyret var Turkietresan... Det var verkligen ett äventyr - lite för mcket i min smak! Det hela började bra, det var otroligt varmt (53 grader i skuggan), det var härligt och avkopplande. Johan vara "casanova" i turkarnas ögon där han gick med 5 flickor... När resan gick mot sitt slut så hände det som inte får hända. En sen kväll på väg hem från basaren så smäller det plötsligt till. Det kom en tryckvåg och man fattade inte vad som hände. Ingen verkade fatta något, det var massor med folk ute och alla verkade lika undrande. Sen smäller det igen, och folk får panik.... Polis, ambulans, branbilar kör upp bara 100 meter framför oss där första bomben small! Vi springer, men vart ska man ta vägen? Var smäller det nästa gång? Vi springer in på ett närliggande hotell och försöker få vetas vad som hänt, ingen vet...det spekuleras om självmordsbombare, att det bara är ljudbomber för att skrämmas osv... Efter många om och men tar vi oss tillbaka till hotellet som tyvärr låg bortanfölr platserna där bomberna small, men vi lyckas gå på några bakgator då ingen taxi vill hämta upp oss. Inne på hotellrummet så kan vi inte göra annat än att sitta uppe hela natten och spela "boten anna" (som känns svensk och trygg) för att dränka alla ljud. Det är nu skräcken tar tag i oss... Följande dag får vi veta att tre bomber smällt, man har hittat fler, 22 människor är skadade, 5 mer allvarligt men ingen död. Det har smällt även i Istanbul, men med sämre utgång. Senare under dagen exploderar bomber i Antalya där 3 personer miser livet. Vi vill hem. Vi håller oss på hotellet (vid poolen), nästa dag åker vi ut i skärgården där det känns tryggt. Då kommer ett stort jättegigantiskt militärskepp glidande förbi men dom är ju på rätt sida...Vi får veta att det var en kurdisk frihetsgrupp som tagit på sig bombningarna, som går på turister för att skada turkiets mest lönsamma näring. Man vill ha ett fritt Kurdistan! Ge dom det genast, tänker jag!  Sista dagen äter vi på en restaurang vid hotellet. Servitören, som vi "känner" sitter med oss och berättar att vid bordet bredvid sitter en civilpoilis med en taxichaufför som känner sig hotad eftersom han hittat en bomb i sin bil och lämnat in en bild på en misstänkt bombare till polisen. Vi betalar genast och går till hotellet men känner oss inte trygga eftersom taxistationen ligger vid hotellet... På kvällen åker vi hem och när vi landar i Umeå, då kan vi andas ut... Ulriksdal är guld!!!

2 november 2005

*SUCK*

I Norsjö kan man bara bo om man har familj och barn. Då är det ett ganska bra ställe. Men om man inte har det då ska man inte bo här...Jag vill inte bo här längre.

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det?

"på 1980-och 1990-talet."

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?

Överkastet på sängen

3. Vad såg du senast på TV?

slutet på Dick&Jane

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?

11.20 (rätt svar: 10.52)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Olivia sjunger lite
6. När du senast var ute, vad gjorde du då?

I stallet.

7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökningen?

Mail

8. Drömde du något inatt?

säkerligen

9. När skrattade du senast?

Igår

10. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?

tapeter, färg, väggdeko, tavlor, ljushållare…

11. Har du sett något konstigt på sista tiden?

nee

12. Vad tycker du om den här utmaningen?

jaa.. den är väl ok.

13. Vilken var den senaste filmen du såg?

halva dick & jane då

14. Om du blev mulitmiljonär, vad skulle du köpa då?

en ny dator, en transport och en resa

15. Berätta något om dig själv som folk inte vet om!
ni vet allt! (eller inget…)

16. Tycker du om att dansa?
absolut

17. George Bush?

jag är glad att det är över

18-19.Vad ska dina barn heta, pojke respektive flicka?

Olivia och… ingen aning faktiskt!

20.Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?

absolut, det har jag redan gjort

21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
välkommen, kanske..

22. Vilka fyra personer vill du ska svara på dessa frågor?
Kjell From, Sigbritt, Regina Felangie och Ken Adams

1 februari 2007

En sån dag!

Igår skulle jag iväg med en Lucky till veterinären.

Dagen började med att handsken till elen mellan bil och transport var trasig så jag hade stora problem med att få den på plats... Så jag var inte så positiv när jag låg i snön under bilen och försökte få fast eländet! Till slut gick den dit men något lyse fick jag inte - så där lagom stressad så hade jag inte precis tid att börja ordna med någon annan transport så det var bara att lasta hästen och åka iväg och hoppas! Vi skulle ju köra i dagsljus!

Hämtade upp brorsan som skulle vara mitt sällskap på den långa resan - det gick bra att köra, tog kanske 2,5 timme och utan transport brukar man köra på 2 timmar så det var smidigt!

Väl hos veterinären så gick allt bra, vi blev hemskickade direkt för allt såg bra ut! Äntligen!!! :)

Vi fick dock en liten show innan vi åkte i lastningens stora konst... Det var en häst utanför som skulle lastas så jag tyckte det var bästa att avvakta och inte störa dom eftersom hästen såg allt annat än villig ut! Dom slet och knuffade men hästen hade vuxit fast i marken. Så då tog dom till klassikern med linor, vilket resulterade i att hästen la sig istället. Där blev den liggande! Efter mycket övertalning så fick dom upp den på fötter igen men lastningen gick lika dåligt som innan... Till slut så tog dom in den i stallet igen, antagligen för att ge den något lugnande (om det nu verkligen var just det den behövde??! Snarare något antidepressivt...) så vi passade på att slinka ut med lilleman som var en klippa som vanligt och traskade lugnt rakt in...

Glada över att komma iväg så snabbt så skyndade vi iväg hemöver... När vi kommit ungefär halvvägs, brorsan körde nu, så dyker det upp en civilpolis som stoppar oss!!! Hon tyckte att det var dumt att köra utan lyse och vi såg ju chockade ut förstås! Det funkade ju när vi åkte... (eh typ.. en liten nödlögn).

Men polistjejen var schysst och eskorterade oss till en mack så vi kunde åtgärda problemet. Tur nog hade vi redan hunnit köpa en ny handske men inte kunnat byta den eftersom vi inte hade någon skruvmejsel. Vi fick låna grejer på macken, ägaren hade sympati med oss eftersom vi kom med poliserskort *s*..

När vi öppnade upp den gamla handsken så insåg vi att det var inte så enkelt! Det var nämligen bara en enda sladd som satt där den skulle! Vart dom typ hundra andra skulle sitta kunde man bara gissa... Men vi hade tur igen, farbrorn på macken han hade grejor! Han kopplade upp kontakten i en mackapär som man kunde kolla vart allt skulle sita med så till slut så hade vi alla funktioner klara på transporten. Men när vi kopplade det på bilen så funkade det så klart inte i alla fall..

Vi vågade inte åka utan heller eftersom polistjejen hotat oss med att hon skulle patrullera till hon såg oss åka men fungerande grejor...Dessutom hade det nu hunnit bli mörkt (vi hade ju hunnit hem i dagsljus om hon bara släppt oss *suck*)! Men mackkillen han hade fler idéer, vi körde in hela ekipaget - bil, tranport och häst - i ett´varmt garage med smörjgrop och kunde göra ytterligare felsökningar. Efter många om och men så gjorde vi en fuskkoppling från en fungerande elledning inne i bilen till transporten så vi kunde åka med ljus, även om inte blinkers och annat fungerade... Så till slu kom vi oss hem!  TUR man har en sån cool och bra häst som tar allt med godan ro! Hade det varit tanten som väntade hemma så hade det nog inte varut lika lugnt! ynglingen har betydligt bättre tålamod =)

Så idag är man så där lagom "bakis" efter gårdagens äventyr...har ont typ överallt och är jättetrött... haha blivande mammor ska nog inte vara ute på sådana äventyr, men hästen är ju OK så allt är bra ändå! Tog en välförtjänt sovmorgon i morse! Sen är det roligt att åka bil ochså - för då känner jag den lilla krabaten hela tiden, tror det blir trångt eller nåt när jag sitter i bilen eftersom det är så mycket action just då

Kanske var det fel låt som vann ändå.

För hur jag än vrider och vänder på det så är det enda jag går och hummar på “Tingeling, tingeling…”

finns det bara en sköterska på den där jäkla vårdcentralen?!

Herregud.

Det är i och för sig bara andra gången jag ringt dit för Olivias del, och så får jag prata med samma sköterska som träffade henne sist och feldiagnosticerade henne.

Hon tyckte i alla fall att det vara bra att Olivia hostar hela nätterna, så det kan hon gott göra. Att hon sen inte får sova eller behålla sin mat på grund av hostan spelar ingen roll. Hon har ju inte hostat så länge. Bara några veckor… men det har ju varit ganska bra i några dagar.

Åh, jag blir så irriterad! Det är ju inte direkt så att man springer där i tid och otid får minsta småsak precis.

Helgen som var, har vi varit rörande överens om, har varit den bästa på mycket länge. Inga måsten, utan vi har bara fått njuta av det underbara vädret och umgåtts med familj och vänner i precis lagom dos. Kan verkligen inte komma ihåg när det inträffade senast. Vaknade vid sex i morse och kände mig pigg och utvilad! Fråga inte ens när det hände senast!

Jag har fått fina presenter och är mycket nöjd. Nu har jag ju inte önskat mig något egentligen så då är det svårt att bli missnöjd haha..

Olivia vaknade också tidigt i morse, men ofrivilligt. Låg och lyssnade på hennes hostande länge, och till slut så blev hon tvungen att gå upp. Varför ska det där behöva börja om… Dumma, envisa förkylning!

Vi får se vad vi ska hitta på idag, i skrivande stund är det inte strålande sol som utlovat – men dagen har ju inte ens börjat. Jag är sugen på en promenad så det kan ju bli av med eller utan sol i alla fall. Hästarna ska ju få sitt förstås om Olivia får sova och snön INTE rasar från stalltaket. Då finns det nämligen inte en chans att jag kommer åt stalldelen förrän Johan kommer hem…

Är vädret perfekt. P e r f e k t .

Det här beställer vi till fjällveckan, och så blir det pepparkakor sen, okey?

är fortfarande vaken… ikväll har hon druckit “colla” och ätit upp typ ett helt paket chokladfingrar på egen hand. Vart är föräldrarna egentligen till dagens ungdom? Nåväl, det är ju inte kalas varje dag – tack och lov!

Tänk om det innebär sovmorgon, men så tur ska vi väl inte ha…

det blev ju en liten skräll det där. Vem hade trott att Malena skulle vinna. Not me.

Fast jag är ju tacksam förstås att inte gummistövlarna vann (Af Ugglan). Snälla, snälla tänkte jag – låt henne inte vinna. Nervöst blev det. Sen hade jag väl aldrig  trott att det skulle bli som det blev.

MEN å andra sidan kanske just dagens vinnande bidrag är det som har störst chans ute i Europa där operan och det är så mycket större… Kanske är det  så genialiskt. Ja, den som lever får se.

Hittils idag har jag hunnit få lite uppvaktning på morgonen. Sen har jag dragit mig i sängen, ätit frukost, småstökat lite (fast J städar – jag bara småfixar för att jag inte kan låta bli), tagit en lång dusch alldeles ifred från barn och sånt, ätit lunch, gått en promenad och köpt glass (vilket UNDERBART väder!!) och konstaterar att det droppar från taken och rasar lite här och där men än så länge hade det tack och lov inte rasat från våra tak… Varit ute hos djuren och nu tar jag det piano en stund, prmenaden känns i rygg och bäcken tyvärr.

Fredag den 13. Då lagar man inte mat för det är för riskabelt. Därför blev det Thai till middag. Knepig känsla att vara hungrig, men samtidigt känna sig absolut proppmätt så fort man börjar äta. För Johans del blev det en palt på det också.. han är hopplös och jag fattar bara inte vart han stoppar allt. Själv är man glad att man får i sig något över huvud taget, men jag lovar att jag tar väl hand om och lagrar varje liten kalori.

Sen blev det glass till efterrätt men jag var så proppmätt.. men jag åt ju glass till lunch också så ingen fara på taket (och hmm ja det är väl kanske inte bästa lunchen då.. men det fanns faktiskt inget annat hemma som gick fort nog att fixa i kristider!)

Nu bakar jag en tårta. Med risk för att misslyckas kapitalt med tanke på dagen och så. Det blir väl lite kalas i helgen antar jag. I morgon blir det nog rätt så lugnt på dagen, kanske är jag inte ens hemma. Sen har jag bjudit några stackare på middag, de har så fullt upp med vindelälvsdraget och SM-pimpel så då passar det ju bra att dom kommer hit sen och får i sig lite mat, la familja. “Missarna” & co. får väl komma hit på söndag, jag messar en tid, ok?! Sen blir det väl lite drop in antar jag, men det är ju inte så mycket att fira längre – jag menar hur många gånger ska man fira sin 25 – årsdag egentligen? Nu ska jag fixa lite med tårtan.

Enough, godnatt på er!

Nu har veterinären varit här och hästarna fick gott betyg. Hon tyckte Leo var hemskt söt och han skötte sig utmärkt. Han fick i och för sig lugnande under undersökningen men han var faktiskt ovanligt cool även innan det. Nu var det ju en söt liten tjejveterinär också, han gillar ju inte riktigt killar… Munnen såg helt ok ut, hade väl inte väntat mig nån större katastrof då han äter bra och är så otroligt fin i munnen i arbete, käken växer ju fortfarande och han kan möjligen få ett litet överbett. Han hade inga hakar, men det fanns lite, lite att ta särskilt på högersidan (vilken trevlig utrustning hon hade förresten, hördes knappt nåt när hon “raspade” tänderna – såg ut som en stooor tandläkarborr!) Hon frågade om vargtänderna var tagna på honom, han hade inget och det såg ut att finnas nåt litet ärr – men jag kom inte ihåg hur det var med det!? Hon rekommenderade att kolla varje år tills käken växt klart.

Pion fick inget lugnande, hon ville gärna använda det på alla hästar och det går väl bra tyckte jag. Tills jag kom på att hon är ju faktiskt dräktig och har passerat de första två tredjedelarna sen en tid tillbaka… Dööh. Tur jag kom på det i alla fall. Men hon skötte sig som vanligt alldeles utmärkt. Det var mest Athena som var det störande momentet. Hon ska ju alltid vara “mellan barken och ven”. På nåt sätt lyckades jag skaffa en tredje arm och hålla Pion, föl, och ficklampa…haha. Munnen såg väl i det närmaste perfekt ut i alla fall. Hon har ett bra bett, och sliter tänderna jämnt. Någon tand långt bak började vara sliten i emaljen och det beror helt enkelt på att hon inte är någon ungdom längre. Sen fanns det något gammalt ärr i munnen också som hon visade, som dock inte såg ut att orsaka några bekymmer nu. Det fanns inget att ta där i alla fall så det gick fort och bra.

Sen fick ju lillskruttan sin första grundvacc. också, inga problem där inte. Det är en cool dam.

Har precis lämnat Olivia på dagis. Ska ägna förmiddagen åt lite studier, sedan kommer veterinär Sara hit och ska ta sig an hästarnas tänder. Hon kommer lite tidigare än planerat men det funkar ju när jag ändå har Olivisen på dagis. Tror inte hon skulle uppskatta en eftermiddag i stallet…trots att hästarna är det stora samtalsämnet sju dagar i veckan. Sen får vi se vad det blir.. borde städa lite men i veckan är verkligen inte inspirationen på topp. Känner mig bara utmattad och vill ha semester från det mesta. Min sambo och jag vi ses ibland, i köket brukar vi springa på varandra… “Oj, hej, bor du också här??”

Blä.

kom just på att nu är vi faktiskt halvvägs…!

Tjoho!

Förlåt att jag försummar dig. Men jag har bara så fullt upp på dagarna så jag hinner inte. Och nu, på kvällen så är jag ganska så trött. Dessutom så är det fullt upp på kvällarna också. Men du vet att jag hör av mig så fort jag får tid. Imorgon ser det lovande ut.

man blir som förvånad ibland över alla saker Olivia häver ur sig nu för tiden.

I eftermiddag så gick hon fram till den stängda tvättstugedörren, sa “nuu ska jag stänga dörren” och öppnade den. Ok, lite fel men ändå så rätt och vilken mening hon fick ihop!

Här om dagen så satt hon och läste Ridsport, hon slog upp annonsdelen och började skratta, helt lyrisk “åååh mamma MÅNGA hästar” Haha. Hade aldrig hört henne använda det uttycket förr! Många alltså. Nu så använder hon det hela tiden då hon liksom kommit på det.

Det här med räkneord är ju väldigt spännande. Hon vill gärna kunna och försöker lite. Hon kan med säkerhet räkna till ett i alla fall, haha. Ett två fyra brukar hon också köra med… Sen gillar hon att sitta och räkna upp saker. I bilen kör hon med ramsan “Anna Lissan Håk  Anna Lissan Håk Anna…” Ibland slänger hon in Hanna, eller mamma och pappa också… Gulligt att hon inte säger Håkan Anna, hon rationaliserar lite där..

det är en sån där dag då allting bara är grått. Visst, solen skiner och allt fast det är ju faktiskt en liten dimma över det hela, riktigt klart är det inte. Borde gå ut när det ändå är bra väder men sitter inne och har ångest över att jag borde vara ute..nu är det ändå ingen idé, måste äta lunch strax och lilla ska sova. Städar lite smått där det är mest akut, har tvättat ett par maskiner, tömt och fyllt diskmaskinen, dammsugat med ergo rapidon i sovrum, korridor, olivias båda rum och tvrummet. Jäklar vad den går och enkelt är det men det känns ändå bara mulet. Läser lite bloggar men ingen skriver något uplyftande, vem bryr sig om vad den och den har på sig idag, eller hade på sig igår liksom. Ska ändå inte shoppa nånting på typ ett par år… Har akut kris på skofronten (ja det är sant), letar några billiga men ändå bra skor att ha innan vårskorna åker på. Men inte ens det känns kul. Ååååååh, det är en sån där dag. Snart födelsedag också, tänker att jag önskar mig egentligen ingenting just nu. Bara en cykel för det har jag ingen och en ny sele men det är ju så jäkla dyrt. Lite semster vore inte fel, en långweekend eller nåt sånt utan barn, hundar, katter, hästar, hus, snöskottning, vedeldning… det vore nåt det. Olivia gör vad hon kan för att muntra upp. Hon är söt.

I morse fick jag en liten sovmorgon faktiskt. Olivia sov nästan till klockan nio! Sen gick hon och lekte i sitt rum så jag kunde ligga och dra mig en stund… skönt därför att jag är alldeles utmattad av någon anledning. Igår när jag kom hem från dagens övningar var jag alldeles yr i huvudet och orkade knappt stå upp, vi åt middag men det hjälpte inte alls så det var nog inget blodsockerfall i alla fall. Blodtrycket lär ju knappast vara lågt heller, det vore ju bara för fantastiskt i så fall.. Låg och vilade en stund, både på kökssoffa och golvet.. Johan hade hockey på kvällen (tar den aldrig slut?!) så jag och Olivisen for till M & barna och hälsade på en liten stund. Fick låna ett par söta gardiner till Olivias rum. Sen åkte vi vidare till morfar och mormor där vi väntade på hockeykillen… Väl hemma var jag SÅ trött, men satt uppe en liten stund för att försöka vara lite social, när jag väl kom i säng så tänkte jag att det skulle ju bara vara så fantastiskt om man fick sova en hel natt en gång. Och tänk, Olivia måste ha hört mina tankar för hon sov hela natten. Märkligast av allt är att jag aldrig behövde gå upp på toa! Så idag borde jag vara pigg och kry, men jag vet inte riktigt om det känns så.. känner mig snarare klubbad haha. Nåja, vädret är fint och jag har just bestämt att det är onödigt att tokstäda idag som jag hade tänkt, bättre att spara det till typ fredag..

Nu ska jag duka av frukosten, utfodra jycken (som inte lider någon nöd eftersom Olivia i skrivande stund matar honom med sin macka fast hon inte får) och ta itu med lite småstök, alternativt lägga mig i soffan en stund.. Vad ska du göra idag?

Så var hästeri och annat klart för idag. Har några småsaker att fixa med inför morgondagen bara… Jobbar på hemorten imorgon, det är skönt – hoppas det blir en givande dag!

Hovisen har ju som sagt varit här idag. Jag kan liksom inte bestämma mig för vad jag ska tycka om honom. Lite speciell…Han är ju noggrann och väldigt duktig på att komma med jämna mellanrum och passa tider. Det är helt suveränt när man måste planera för att vara hemma. Ibland kan jag tycka att han är lite för noga på något sätt. Han berättar om varenda liten detalj på hovarna som man förmodligen aldrig någonsin skulle höra talas om av en annan hovslagare. På gott och ont… Det finns ju saker som är bra att vara medveten om, sen finns det saker som är som dem är och kanske inte en så big deal som han vill få det till ibland! Sen är han ju inte sen att predika om både det ena och det andra vad gäller hästhantering.. Idag pratade han om vikten av rätt utfodring och balanser hit och dit – tills jag upplyste om att jag ALLTID räknar på hästarnas foderstater..då fick jag höra hur FINA de är i kroppen haha! Nej, man får väl stå ut med små egenheter helt enkelt så länge hovarna ser bra ut och allting fungerar bra.

Idag kommer hovis och naturligtvis lite senare än vanligt så nu måste jag boka om en annan tid…typiskt! Men nu måste jag iväg en sväng, jag ska jobba lite idag också emellanåt så Olivia ska på dagis, en kortdag idag.

Vad ska du göra idag?

Mormor Elna fyller jämt och det blir stort kalas idag!

Grattis (gammel)mormor!

Tårtor klara.

Hästar klara.

Tilda sprang på bra trots att vädret inte är till hennes fördel, bara sista backen som blev tung. Norsjö har då tagit minst tre SM-guld så här långt, även om inte Tilda varit med i den striden – men det är kul att det går bra!

Annars  har vi nog inte hunnit så mycket idag, och nu ska jag se om TV:n fungerar idag också.. Om jag inte somnar..

Jag har precis börjat på en ny spännande bok! Den kan nog kategoriseras som en riktig “chicklit” av den paranormala changern. Den handlar nämligen om en tjej som, på sin trettioårsdag, både förlorar jobbet och blir ihjälkörd av en bil… Det visar sig att hon är en vampyr! En vampyr med stor förkärlek till Manolo Blahniks,,,

“Betsy Taylor har haft en tuff vecka. Först fick hon sparken. Sen blev hon dödad i en bilolycka. Och nu kan hon inte ens hålla sig död. Hon vaknar varje natt och törstar efter blod. Hennes nya, långtandade vänner odlar den bisarra idén att Betsy skulle vara en vampyrdrottning ödesbestämd att störta den makthungrige vampyrfursten. Och för att göra saken ännu värre dyker Sinclair upp - den sexigaste blodsugaren på den här sidan Transsylvanien. Romans med vassa tänder.”

Ska bli VÄLDIGT intressant att se hur författaren har fått ihop detta, den finns bara utgiven på engelska men språket verkar inte vara särskilt krånglit (inte i jämförelse med min studielitteratur haha) och det är en lättsam historia.

Idag tävlar en familjemedlem i Draghunds-SM! Det är TILDA som har Katrine på skidor bakom sig och startar kl 11.56.00. Heja heja Tilda!