1 februari 2007
En sån dag!
Igår skulle jag iväg med en Lucky till veterinären.
Dagen började med att handsken till elen mellan bil och transport var trasig så jag hade stora problem med att få den på plats... Så jag var inte så positiv när jag låg i snön under bilen och försökte få fast eländet! Till slut gick den dit men något lyse fick jag inte - så där lagom stressad så hade jag inte precis tid att börja ordna med någon annan transport så det var bara att lasta hästen och åka iväg och hoppas! Vi skulle ju köra i dagsljus!
Hämtade upp brorsan som skulle vara mitt sällskap på den långa resan - det gick bra att köra, tog kanske 2,5 timme och utan transport brukar man köra på 2 timmar så det var smidigt!
Väl hos veterinären så gick allt bra, vi blev hemskickade direkt för allt såg bra ut! Äntligen!!! :)
Vi fick dock en liten show innan vi åkte i lastningens stora konst... Det var en häst utanför som skulle lastas så jag tyckte det var bästa att avvakta och inte störa dom eftersom hästen såg allt annat än villig ut! Dom slet och knuffade men hästen hade vuxit fast i marken. Så då tog dom till klassikern med linor, vilket resulterade i att hästen la sig istället. Där blev den liggande! Efter mycket övertalning så fick dom upp den på fötter igen men lastningen gick lika dåligt som innan... Till slut så tog dom in den i stallet igen, antagligen för att ge den något lugnande (om det nu verkligen var just det den behövde??! Snarare något antidepressivt...) så vi passade på att slinka ut med lilleman som var en klippa som vanligt och traskade lugnt rakt in...
Glada över att komma iväg så snabbt så skyndade vi iväg hemöver... När vi kommit ungefär halvvägs, brorsan körde nu, så dyker det upp en civilpolis som stoppar oss!!! Hon tyckte att det var dumt att köra utan lyse och vi såg ju chockade ut förstås! Det funkade ju när vi åkte... (eh typ.. en liten nödlögn).
Men polistjejen var schysst och eskorterade oss till en mack så vi kunde åtgärda problemet. Tur nog hade vi redan hunnit köpa en ny handske men inte kunnat byta den eftersom vi inte hade någon skruvmejsel. Vi fick låna grejer på macken, ägaren hade sympati med oss eftersom vi kom med poliserskort *s*..
När vi öppnade upp den gamla handsken så insåg vi att det var inte så enkelt! Det var nämligen bara en enda sladd som satt där den skulle! Vart dom typ hundra andra skulle sitta kunde man bara gissa... Men vi hade tur igen, farbrorn på macken han hade grejor! Han kopplade upp kontakten i en mackapär som man kunde kolla vart allt skulle sita med så till slut så hade vi alla funktioner klara på transporten. Men när vi kopplade det på bilen så funkade det så klart inte i alla fall..
Vi vågade inte åka utan heller eftersom polistjejen hotat oss med att hon skulle patrullera till hon såg oss åka men fungerande grejor...Dessutom hade det nu hunnit bli mörkt (vi hade ju hunnit hem i dagsljus om hon bara släppt oss *suck*)! Men mackkillen han hade fler idéer, vi körde in hela ekipaget - bil, tranport och häst - i ett´varmt garage med smörjgrop och kunde göra ytterligare felsökningar. Efter många om och men så gjorde vi en fuskkoppling från en fungerande elledning inne i bilen till transporten så vi kunde åka med ljus, även om inte blinkers och annat fungerade... Så till slu kom vi oss hem! TUR man har en sån cool och bra häst som tar allt med godan ro! Hade det varit tanten som väntade hemma så hade det nog inte varut lika lugnt! ynglingen har betydligt bättre tålamod =)
Så idag är man så där lagom "bakis" efter gårdagens äventyr...har ont typ överallt och är jättetrött... haha blivande mammor ska nog inte vara ute på sådana äventyr, men hästen är ju OK så allt är bra ändå! Tog en välförtjänt sovmorgon i morse! Sen är det roligt att åka bil ochså - för då känner jag den lilla krabaten hela tiden, tror det blir trångt eller nåt när jag sitter i bilen eftersom det är så mycket action just då
Etiketter: återblickar..
2 hälsningar:
Lilla Lucky. Han är och kommer nog alltid vara min dröm. Ev ska jag åka och kika till honom den 30 mars. Jag har dragit mig för att göra det eftersom det kommer att göra ont i hjärtat att se honom.
Åh, ja vi var ju där för 1 ½ år sen så det är ju ett tag sen nu.. det kändes mest bara riktigt tungt faktiskt.. Det är en speciell kille det där alltså.
Skicka en kommentar