.bonheur

interna skämt är ju de som ofta är roligast. Men bara för de inblandade - därför är det kanske inte så många som förstår det jag skriver om nu, men ni som gör det vet varför jag tyckte detta var så kul! Vid lunchbordet så utspelade sig följande: En lång karl kom sakta gåendes med stela ben och stirrig blick. Han hade långt vitt har och såg väl ut som... Tja, en lodis. Han stannade mitt i rummet och sa "hej" till ingen. Min bordsgranne kände igen honom och svarade. "kan du hjälpa mig" frågade han ynkligt. "kom tillbaka efter lunch, klockan ett" svarade hon raskt. Han mumlade jakande och lufsade ut ur rummet. Så långt allt väl! Inga konstigheter alls förrän hon plötsligt utbrister: "alltså, den där kjell from! Han ska alltid komma mitt i lunchen..." och där brast allt. Det var så jäkla roligt! Fattar ni - jag har träffat KJELL FROM. Han var precis sån som man kunde ha väntat sig. Hihi.