.bonheur

21 september 2006

mycket nytt

Mycket har hänt sedan sist...med tanke på att det var nästan ett år sen..

Vintern gick och våren kom! Efter många om och men så beslutade sig Johan för att inte ta det fina jobb han blev erbjuden uppe i Luleå. Han blev istället erbjuden fast tjänst här hemma så vi stannar... ett bra tag verkar det som! I samma veva så hämtade jag hem lille Lucky, en stor häst i litet format med massor av talang som jag nu haft några fina månader med. Tyvärr verkar det gå mot sitt slut eftersom Lucky ska säljas och de krossar mitt hjärta att inte kunna köpa honom...*snyft* Men än är inget beslut fattat...

Vi åkte till fjällen ett par svängar under våren och det var som alltid lika skönt! Massor med sol och massor med skoter även om den sista svängen nog var i sista minuten. Och vips hade vi köpt hus!! Fatta hur stort det är! Ett fint hus på en underbar gård som väl rymmer många villatomter... Stallet står klart och nu står inte bara Lucky där, utan även Pion som är en trevlig, fullvuxen häst som är klar och utbildad och numer min referenspunkt - skönt när man bara haft ynglingar ett tag. Pion verkar trivas lika bra som Lucky, jag, Johan och resten av farmen. Ja Balle bor ju oxå här förstås och lever det glada livet, några kycklingar har hittat hit och i december ska vi väl hålla oss med ägg...Och senaste tillskotet är stallkatten som än bara lyssnar till namnet Misse, eller Kisse... men det ska det väl bli ändring på hoppas jag!

Senaste äventyret var Turkietresan... Det var verkligen ett äventyr - lite för mcket i min smak! Det hela började bra, det var otroligt varmt (53 grader i skuggan), det var härligt och avkopplande. Johan vara "casanova" i turkarnas ögon där han gick med 5 flickor... När resan gick mot sitt slut så hände det som inte får hända. En sen kväll på väg hem från basaren så smäller det plötsligt till. Det kom en tryckvåg och man fattade inte vad som hände. Ingen verkade fatta något, det var massor med folk ute och alla verkade lika undrande. Sen smäller det igen, och folk får panik.... Polis, ambulans, branbilar kör upp bara 100 meter framför oss där första bomben small! Vi springer, men vart ska man ta vägen? Var smäller det nästa gång? Vi springer in på ett närliggande hotell och försöker få vetas vad som hänt, ingen vet...det spekuleras om självmordsbombare, att det bara är ljudbomber för att skrämmas osv... Efter många om och men tar vi oss tillbaka till hotellet som tyvärr låg bortanfölr platserna där bomberna small, men vi lyckas gå på några bakgator då ingen taxi vill hämta upp oss. Inne på hotellrummet så kan vi inte göra annat än att sitta uppe hela natten och spela "boten anna" (som känns svensk och trygg) för att dränka alla ljud. Det är nu skräcken tar tag i oss... Följande dag får vi veta att tre bomber smällt, man har hittat fler, 22 människor är skadade, 5 mer allvarligt men ingen död. Det har smällt även i Istanbul, men med sämre utgång. Senare under dagen exploderar bomber i Antalya där 3 personer miser livet. Vi vill hem. Vi håller oss på hotellet (vid poolen), nästa dag åker vi ut i skärgården där det känns tryggt. Då kommer ett stort jättegigantiskt militärskepp glidande förbi men dom är ju på rätt sida...Vi får veta att det var en kurdisk frihetsgrupp som tagit på sig bombningarna, som går på turister för att skada turkiets mest lönsamma näring. Man vill ha ett fritt Kurdistan! Ge dom det genast, tänker jag!  Sista dagen äter vi på en restaurang vid hotellet. Servitören, som vi "känner" sitter med oss och berättar att vid bordet bredvid sitter en civilpoilis med en taxichaufför som känner sig hotad eftersom han hittat en bomb i sin bil och lämnat in en bild på en misstänkt bombare till polisen. Vi betalar genast och går till hotellet men känner oss inte trygga eftersom taxistationen ligger vid hotellet... På kvällen åker vi hem och när vi landar i Umeå, då kan vi andas ut... Ulriksdal är guld!!!