.bonheur

Två långa dagar har passerat men de har varit bra!

Julafton började vi med den traditionella grötbrunchen hos mina föräldrar. Barnen bytte och öppnade klappar med kusinerna innan vi åkte vidare till Johans föräldrar.

Eftermiddag och kväll spenderade vi där med ett stort sällskap. Många klappar blev det och tomten var så välkommen, inga rädda barn där inte! Barnen fick drivor av kläder och fina leksaker som jag får visa upp vid tillfälle. Hem kom vi tidigt på juldagsmorgonen efter bland annat lite kinesisk julafton och sömnkontot är lite magert just nu.

I morse drog vi oss så länge vi fick men barnen var underligt nog pigga! Vi bestämde oss för att åka till ishallen och låta Olivia få premiärturen på is! Oj så duktig tjej. Stadiga fotleder och bra balans, hon kommer att lära sig åka snabbt om hon bara får träna. Aldrig en sur min heller.

Sedan blev det julfirande nummer två, hos mina föräldrar denna gång. Mera kinesisk, sällskapsspel och så julbord igen förstås. Mera klappar, det var väl mest de vuxna som sparat några. Johan drog iväg på fest, jag stannade en stund till med barnen men försökte ta mig hem i tid denna kväll. Olivia blev lite hängig fram emot eftermiddan, trött förstås och nästan lite febrig.

Hon somnade i bilen och tur var väl det för när jag kom hem hade vår lilla hästhyresgäst rymt och var i full färd med att länsa mitt kraftfoderförråd. Så det blev hästjakt och den lilla busen sprängde hagen för att ta sig in igen. Så nu står han på stall igen och jag har lagat hagen provisoriskt så de andra inte kommer ut också.

Efter hästjakt, haglagning, burit in två barn, och alla julklappar med en kanonkula till mage och grymt tryck på bäckenet så känner jag mig rätt färdig. Gick mer bredbent än Macahan på slutet... Har käkat lite ostbricka och nu ska jag nog krypa i säng och kurera mig från den här vidriga superförkylningen som aldrig ger sig. Mina ben behöver högläge för de börjar se ut som klabbar, hade samma fenomen igår. Så var det när jag väntade O också, klarade mig från att samla vätska med S. Ser konstigt ut, jag har så beniga fötter och pinnar till smalben annars, nu känner jag inte igen mig...

Imorgon blir det att ta det lite lugnt.