.bonheur

Idag fick det bli en prommis till dagis i alla fall, och tänk att det gick bara bra! Hela vägen ner, med bara Svante i vagnen, så gjorde det ont i ryggslutet för varje steg. Men det var klart uthärdligt, fast jag gruvade mig för att skjuta vagnen hela långa vägen uppför backen hem med TVÅ barn i. Det behövde jag inte oroa mig för, det gick tyngre förstås men jag hade inte alls ont längre! Vi går väl se när jag ska ta mig ut soffan om ett tag...

Nu sitter jag och funderar över den närmsta framtiden. Hur vi ska göra med dagis och så. Johan ska nämligen jobba i Piteå till veckan - vet inte hur länge? Det vet säkert inte han heller. Sen blir det kurser i Danmark - kanske redan i december? Ja det vore väl lika bra om det blev december förstås. Det fanns ganska många kursdatum då... Vi kanske måste ändra dagistiderna permanent. Hmm.

Sen måste jag säga, att även om jag säkert kommer att klaga när han är borta så är jag den första som säger "Gör'e! Åk!" när han får sina erbjudanden. Det är ju super att han får utveckla sin kompetens, och åka på utbildningar. Jag vill också! Hoppas det blir min tur någon gång i framtiden. Just nu är jag ju bara glad att jag kan vara hemma med barnen, rent ekonomisk är det bra att Johan jobbar som han gör. Skulle jag jobba skulle jag garanterat vara sjukskriven istället, för den här gången finns ju inte samma möjlighet att byta jobb som senast (vilket var det enda argument som fick läkaren att ge med sig om sjukskrivningen). Och då hade jag fått sitta hemma och ha hur tråkigt som helst utan barnen här plus att då skulle vi vara fattigare.