.bonheur

Min första kärlek

till vad? Smågrabbar på förskolan eller skolan? Saker? Djur?

Jag vet i alla fall när mitt hjärta blev krossat för första gången, så jag tänker att det måste ju ha varit min första kärlek.

Jag blev skötare till en häst en gång för länge sen. Hon var riktigt knepig och svår, hade inte förtroende för någon eller något och jag var bara en liten stalltjej som inte alls borde ha fått det ansvaret. Jag minns så väl en av första gångerna jag var hos henne, hon var SÅ stressad, snurrade runt, runt i boxen och vid ett tillfälle small det i väggen bakom mig, i huvudhöjd. Men konstigt nog blev jag inte rädd för henne, och hon vande sig vid att ha mig där.

Jag fick börja rida henne, och den stressade lilla hästen var lugn som en filbunke med mig på ryggen. Vi var mycket ute i skogen och utforskade omgivningarna och det var med henne jag började uppskatta att rida rakt ut i skogen, utan att följa vägar, hitta små bortglömda stigar och upptäcka omgivningarna. Hon var alltid lugn, glad och nyfiken.

När jag kom till stallet brukade jag gå ut i hagen och ropa på henne. Då kom hon galopperandes mot mig. Det var så himla häftigt och en sådan häst har jag nog aldrig träffat varken förr eller senare. En häst som fått ett sådant förtroende för mig och som verkligen gav allt tillbaka. Jag kände mig som “the horsewhisperer”. Men så kom den dagen då hon skulle åka. Hon fungerade inte så bra med sin riktiga matte, hon var ju väldigt speciell och tjejen här som hade henne på foder fick det inte heller att fungera. Jag skulle ha tagit henne på sekunden om jag bara hade kunnat. Men hon skulle säljas och så var det bara med det. Jag kunde inte köpa henne. Hon åkte.

Mitt hjärta var krossat och jag kommer aldrig att glömma hur det kändes.