Om jag fick välja, så skulle inte mina barn ha några allergier. Självklart är det så. Därför finns det en grej som stör mig som tusan – och det händer faktiskt ganska ofta:
När någon säger till barnen att “Nej MAMMA säger att du inte får äta det där”
eller när någon frågar om det är okey att ge det ena eller det andra och jag svarar att det nog inte vore så lämpligt.. så får man kommentaren “ja det är du som bestämmer”
Det är inte JAG som säger att de inte får äta det ena eller det andra. Jag vill inte skuldbeläggas för det. Gick det så skulle Olivia gärna få äta jordgubbar, apelsiner och marmelad och allt vad det nu är. Men ibland så tycker hon nog att jag är skurken som inte låter henne smaka. “För det är ju mamma som har bestämt det”. Det är inte jag som bestämmer vad som är lämpligt för dem att äta, svarar jag att det inte går så är det inte så att jag fattar ett beslut just då. Går det inte så går det inte, och då får jag ju tycka vad jag vill och den som vill ge något får tycka vad den vill. Det går ändå inte. Vad man borde säga är att “nej, du kan inte äta det där, därför att då får du…” men det är ju mycket enklare att bara skylla på mamma.
Etiketter: Småbarnsår
3 hälsningar:
Hej jag håller på dig. Kan vara så att det är enklare att säga så än att berätta orsaken och kanske tro att hon inte skall förstå, men hon förstår nog bättre än vad många tror.
Du har så rätt men ibland så vet man inte, fast OFTAST kan man om man tänker efter. Ska tänka på det och bättra mig!
Men jag har verkligen inget emot att man frågar om vad som är okey och inte! Bättre att fråga en gång för mycket! :) Det som blir tråkigt är när O tolkar det som om att hon inte får för mig, eller för Johan för den delen, när det är för att hon inte tål det.
Skicka en kommentar