Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elisabet Gilbert. Så heter den bok som jag läste för något år sedan, och som jag inte lyckats skriva något om här. Jag vet precis varför jag inte skrev något, jag tänkte nämligen ge bort boken till någon som hade behövt läsa den då och ville inte skriva något om den innan. Men det slutade med att hon fick en annan vacker bok eftersom jag inte kunde hitta den jag ville ge bort…
Det här är i alla fall en bok som är så insiktsfull, så fylld av aha-upplevelser och som ger sån lust att bara hitta meningen med allt, att man bara vill ut och resa, lära sig italienska, fylla sina sinnen och leva. Den är verkligen underbar och läs, läs, läs! Författaren har själv huvudrollen i boken, som inte är skönlitterär utan snarare en memoar.Nu har den kommit ut på bio, och även om Julia Roberts spelar huvudrollen så kan jag aldrig tro att man har lyckats fånga upp allt viktigt i boken. Men det är säkert en trivsam och bra film ändå – synd bara att den inte visas i Ske-å. Orkar inte åka till Umeå för att gå på bio…
Bilden och texten nedan lånad från adlibris.se
“Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.
För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sig själv bestämmer hon sig för att alldeles själv ge sig ut på en lång resa. I den här boken får vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.
Org. titel: Eat, pray, love”
0 hälsningar:
Skicka en kommentar