.bonheur

Dags för en uppdatering. Vad har hänt sen sist? Mjölkmagen mår prima i alla fall. Inga utslag, inget magont, magen håller igång som den ska – en helt normal bebismage med andra ord. Det är verkligen jätteskönt.

Annars är ju sexmånaderstiden rätt perfekt. Man har en go och glad unge, som är lättroad, skrattar mycket, kan leka själv stundvis, sitter stadigt, är fortfarande orädd andra och man behöver fortfarande inte springa och jaga ett litet busfrö. Förutom i gåstolen då, man får passa gardiner och annat som hänger ned… Men nu börjar han ju kunna styra den lite bättre så man behöver inte rädda honom hela tiden för att han kört fast. Sen kan man ju vara säker på att han kommer efter när man går någonstans.

Fortfarande mest intresserad av att sitta, eller stå. Stående så gungar han mest, skitfränt att bara släppa spänningen i knäna och ge efter för gravitationen. Eller ta små steg framåt. Sittande så kan han faktiskt lägga sig helt framåt och sätta sig upp igen, ta stö med händerna. Han vet inte om det själv än, men han skulle med lätthet kunna krypa iväg, för han är stark nog. Hasa sig fram på rumpan kan han ju om det krisar och han behöver för att nå något. Samma sak då han ligger på magen så lyfter han lätt upp hela överkroppen och magen så all vikt ligger på händer och knän. Men han vet inte om att han skulle kunna krypa iväg. Eller hur, snarare. Han blir mest förbannad då han inte når det han vill.. Sen är han inte särskilt intresserad av att ligga, varken på mage eller rygg så jag får vara lite tjurig med honom, man kan ju inte sitta och stå jämt…

Inga tänder! Just nu verkar det inte klia särskilt mycket heller.

För tillfället sover han bättre på nätterna. Men man ska ju aldrig säga alltid eller aldrig om en bebis – vad det än handlar om. Det kan man fort få äta upp! Vällingen verkar han gilla – fast igår åt han inte en droppe. Gröt är smaskens, morotspuren funkar, potatis kan gå, palsternacka är inte gott, frukt är mumma (men vilken bebis gillar inte frukt?) och kötträtter går bort helt och hållet. Hungrig kille. Han åt vid två, vid fyra, vid sex, vid halv tio, en stor gröt vid tio och nu äter han igen! Att han åt redan vid två och lite tätt sen beror naturligtvis på att han var för trött för vällingen igår. Det gäller alltid, han får inte vara för trött för då är det bara mammamaten som gäller.

Enough.

Later.