Ibland sitter man bara och tittar på henne och tänker "När blev hon så stor?". Som nu. Hon pratar ju. Hon använder ord för förmedla sig. Som igår när Johan kom hem sa hon "pappa hej!" att det blev en två-ordsmening var nog mer en slump än nånting annat, men ändå... Igår kväll var vi ute och gungade. Olivia satt och såg över min rygg och så sa hon "kisse". Jag vänder mig om och mycket riktigt, det kom en katt. Idag kom hon med uppsträckta armar och sa "titta, titta, titta". Hon ville stå på soffan och titta ut genom fönstret... Sötnos.
Etiketter: Olivia, Småbarnsår
Livet går vidare
9 år sedan
0 hälsningar:
Skicka en kommentar