Varit i ridhuset och tränat en sväng. Pionen var pigg och lite busig, såg ett par spöken men annars gick det bra. Om man bortser från att jag inte kan rida förstås. Mina händer tycks leva ett eget liv, och ja sitsen ska vi väl inte ens tala om. Det är rent skamligt att man ska låta sig förfalla på det viset. Tänk alla timmar jag lagt ner på träning tidigare – helt bortkastade nu. Jag blir så irriterad. Det är verkligen otroligt frustrerande att veta att det har varit så mycket bättre, att jag borde kunna och så går det inte. Sen vill jag ha en ny sadel också. Den ligger stilla och bra på Pion, men lite i bakvikt så riktigt nöjd kan jag inte vara med den. Sen vill jag ha en mer utpräglad dressyrssadel (det är en dressyrsadel, men lite flack, små benstöd etc). Skulle ha haft mig en sponsor bara. Allt det här kommer naturligtvis ur det att jag har börjat komma igång med Pion, kraven börjar komma och det är helt naturligt. Jag vill inte stå stilla och stampa (om det inte är piaff förstås…), utan att vi ska bli bättre.
Ja.
Etiketter: Hästliv
0 hälsningar:
Skicka en kommentar