Ingen bra dag. Hur gör man för att sluta anklaga sig själv hela tiden närdet inte blir som man har tänkt sig trots att man verkligen har ansträngt sig? Vis av erfarenheten så vet jag att jag kommer att ha ångest i ungefär fyra veckor till innan det lättar lite. Det är dumt eftersom beslutet är fattat och oåterkallerligt redan nu. Men sån är jag. Nä fy och blä för att vara jag. Tur att jag har en man som vet nästan bättre än vad jag gör, hur det är att vara jag.
Blir det inte som man har tänkt sig, ja då får man helt enkelt göra det bästa av situationen ändå.Jag antar att det trots allt är vad som kallas “I-landsproblem”. This too shall pass.
Uppmuntrande ord från mig själv. Till mig själv.
Dessutom har jag knockat mig i näsan. Det syns nästan inte, en röd blipp bara som lätt kan förväxlasmed en så kallad “inombordare”. Men det gör ont som fan, särskilt när jag rynkar på näsan, så det ska jag nog inte göra då kanske.
Later
Etiketter: Ego, Vardag
0 hälsningar:
Skicka en kommentar