Jag läste just Stina-Lees blogg, där hon skriver att hon ska se EfterTio och den debatt de ska ha om smärtlintring vid förlossning, pro et contra alltså. Tänker att det skull jag ha sett, jag som har provat båda så att säga. Sen kom jag på att jag såg ju debatten innan jag gick ut på promenaden för ett par timmar sen.. bra minne har man inte. Sen gjorde debatten inget djupt intryck på mig, det satt två kvinnor där och pratade om, på för-sidan, att smärtlindring är bra om förlossningen drar ut på tiden och om man är rädd – men att man visst klarar sig utan och många är ju mer stickrädda än rädda för förlossningssmärtan. Dagens epiduraler ska inte ta bort kontrollen på värkarna, eller dra ner värkarbetet heller. Emot-sidan sa att det går bara bra att föda helt naturligt, man behöver bara motivation och se slutet, men naturligtvis ska man ta smärlindring om det gör för ont. Det finns en risk att man inte får den starka upplevelsen av förlossningen och man kan förlora kontrollen över värkarbetet. De var liksom mest överens bara och det är ju så det ska vara helt enkelt. För min del gick det bra att föda utan smärtlindring, men vid en tidpunkt blev jag skitskraj och trodde att något var riktigt fel för det gjorde så onaturligt ont. Sen kom krysvärkarna och allt blev bra igen. Jag var så groggy av lustgas och smärta att jag inte kommer ihåg så mycket av förlossningen. Andra gången hade jag tänkt försöka utan smärtlindring igen, men när de ville sätta in värkstimulerande dropp så fick jag sådan ångest att barnmorskan ville sätta in epiduralen innan. Tack för det, säger jag! Vilken drömförlossning, Jag slapp den läskiga lustgasen, jag fick sitta upp hela tiden och småprata lite. Det var inte smärtfritt men klart uthärdligt och jag kände precis varenda värk. Inte ens den sista tuffa passagen innan krysvärkarna var ett dugg besvärlig. Men det där kan man ju inte veta innan, om smärlindringen ska ta rätt, hur jobbig förlossningen ska bli… att man rätt som det är ska få en ångesttack helt oväntat... Svårt att bestämma innan hur man ska göra tror jag. Bara ta det som det kommer!
Etiketter: Småbarnsår
Livet går vidare
9 år sedan
2 hälsningar:
Jag har också provat på både och Hanna! Första gången utan epidural och en bebis som vägde 4300 gram och den förlossningen tyckte jag gick riktigt bra, men jag fick också panik vid ett tillfälle precis innan krystvärkarna. Andra gången med epidural och en bebis som vägde 5000 gram. Allt gick SÅ BRA och jag kunde sitta och läsa/prata obehindrat fram till krystvärkarna när jag fick TOKPANIK över att det helt plötsligt gjorde ONT!! Jag föredrar utan smärtlindring om jag måste bestämma faktiskt... /Maria
Då vet du om du får till en tredje gång ;) jag tycker krystvärkarna var hur enkla som helst med som utan, men Lucas var ju 1,5 kilo mer bebis än mina så det borde väl göra en viss skillnad antar jag!!! :)
Skicka en kommentar