The bad hair day that never ends. Så känns det just nu fast jag är rätt så nyklippt (med mina mått mätt) och just nu nyduschad. Men håret är helt och hållet omöjligt just nu. Vad jag än gör så ser det ut som om att jag blivit tappad och släpad. Typ. Sen var jag lite snabb med att utala mig om amning och avsaknad av håravfall, för nu har det börjat. Det tog bara lite tid. Ah well, det är nästan på mer gott än ont faktiskt. Det blir mindre och mindre elände för varje minut som går. Luggen på utväxt är jag hjärtligt less dessutom, och håret har blivit mycket ljusare så jag funderar om jag inte måste sätta i lite färg för att känna igen mig när jag tittar i spegeln….
Nej, om man skulle lägga sig och sova lite, göra något åt de där ringarna under ögonen. I skenet av sänglampan ser de inte så roliga ut. Alls. Johan har fått den äran att ta sig an sonen ikväll. Han har ätit mängder, men är hur pigg som helst och skrattar och pratar NU?! Så jag tänker att jag har gjort mitt, nu kan han få ta över en stund.
Later.
Etiketter: Gnäll
0 hälsningar:
Skicka en kommentar