.bonheur

Vi har en liten karamell att dela med oss av. Vi ville egentligen suga på den ett tag till, lite för oss själva. Tack till Er som respekterat vår önskan. Tyvärr har inte alla gjort det och därför vill vi nu dela med oss av goda nyheter så här... Kanske inte alla avlägsna släktingar och andra avlägsna jag-vet-inte-vad hinner före våra nära vänner som kanske borde ha fått veta först...

En längre tid så har jag haft det lite tungt med bloggandet. En slags skrivkramp har infunnit sig, men ni har säker märkt att den börjar släppa? Eller så är det bara jag som känner skillnaden..

Det är ingen vanlig skrivkramp! Jag har i själva verket haft så mycket att skriva om, men har av olika skäl inte kunnat. Mest av respekt för mig själv faktiskt. Det hade nämligen inte bara varit vackra ord, för tiden som varit kan väl sammanfattas som tung.. även om det bär något gott med sig som bara förtjänar vackra ord.

Den 26 november fick vi ett efterlängtat besked!  Snacka om tajming! Den som har hängt med vet ju att det var den dagen som jag skulle påbörja min GI-rivstart, vilket jag också gjorde. 10 veckor hade jag planerat in bra mat och träning och det skulle ge resultat! Det har det minsann gjort, nu så här  9 veckor senare så är viktskillnaden omkring 4-5 kilo, inte så stor skillnad som jag hoppats på men men. Drastiska saker har hänt med konditionen också!

Den som har hängt med vet också att jag precis, veckan innan, började på mitt nya jobb! All god kost och träning har såklart gjort underverk för min energi, ork och koncentrationsförmåga vilket har varit oerhört bra när man ska sätta sig in i ett nytt arbete samtidigt som man pluggar på heltid.

Tänk om jag skulle sluta snacka skit och bara skriva som det är. GI-köret gick åt skogen. Å andra sidan har jag varit så makalöst dålig att allt jag har fått i mig har varit till min stora lycka. Frysen är trots allt FORTFARANDE full med julfika och julgodis. Men bröd har jag levt på i två månader, därför att det har jag kunnat äta. Och te MED socker. Inte så GI med andra ord. Men det spelar ingen roll. Jag har ju överlevt, haha. Viktskillnaden stämmer bra (i alla fall fram till början av veckan, nu är det nog +-noll efter veckans sjukligheter). Men trots att jag knappt har kunnat äta utan tvång vissa dagar så är det på plussidan. Och konditionen är i botten. Blä.

Det är så jäkla svårt att börja ett nytt jobb och samtidigt inte kunna vistas i fikarum/personalmatsal. Mycket socialt och trevligt på alla sätt och vis. Att samtidigt vara så trött så man knappt kan hålla upp ögonen, samtidigt som det faktiskt känns som om att hjärnan liksom har geggat ihop sig. Det går inte att riktigt tänka klart. Lägg på det ett konstant illamående som börjar när du slår upp ögonen, för att sedan bara bli värre och värre ju längre tiden går, för att till slut vara på absoluta toppen när du ska gå i säng på kvällen. I två månaders tid.

Nu har ni säkert räknat ut vart detta elände leder. Till vår stora lycka så klart! Taskig tajming till trots så kommer det en liten till sommaren! Lill-grodan är arbetsnamnet. Tiden bara SPRINGER i väg och det är bara knappt 2/3 kvar. Livet börjar kännas lite lättare, tror faktiskt de bra dagarna är fler än de dåliga senaste veckan (bortsett från magsjukan) och det vill inte säga lite. Nu är det egentligen bara en enda sak som känns lite trist, och det är det faktum att jag MISSAR METALLICA I KÖPENHAMN 28 juli. Två dagar före beräknad ankomst. Men någon ska man ju glädja. Lillebror till exempel. Fast jag ska säga att tanken på att åka ändå har slagit mig..tänk själva: "Förlöst på Metallica-konsert". Vilka rubriker!

När jag ändå har din uppmärksamhet kan jag väl uppdatera lite mer. Sånt som jag ville skriva om men inte kunde var ju såklart plusset, all ångest med jobb och bebis på samma gång - hur tänkte vi där?, hur magen liksom kommer ihåg och svällde samma dag som vi fick plusset, när vi berättade för närmsta familjerna, de första "sparkarna" eller grodsprattlen snarare som hänger med dagligen (tänk sist kände jag inget förrän efter ultraljudet vecka 17-18 nånting..nu i vecka 13 (12+1 för att vara exakt)). Sedan kan man ju alltid skriva om foglossning som jag knappt märkte av sist, men som har varit med sen vecka 12-13 nånting, likaså halsbrännan. Det hade jag i och för sig sist också - fast inte lika tidigt. Den här gången är det liksom bebis med extra allt! Ja det var väl det..och lite sånt! Faktum är att tiden har gått så otroligt fort, herregud! Sist så räknade man varje dag och tiden bara segade sig fram.

P.S. Lite magsjuka är faktiskt inget att bråka om när man varit konstant illamående i två månader. Nästan mest bara befriande faktiskt. D.S.

Lillgrodan vecka 14 (13+5)