.bonheur

Fick just den här skickad till mig, en gammal favorit... det är omöjligt att INTE skratta!

Den här är jag sugen på

Gucci II

Doftar underbart!

Mindre feber idag men en desto gnälligare flicka däremot. Korta stunder idag har hon varit lite pigg och kunnat leka själv - resterande tid så har jag burit henne... Johan kom hem lite tidigare idag, så då lämnade jag över och for på gymmet en stund. Själv. Skönt! Men sedan jag kom hem så har jag fått bära henne så nu har jag kramp. Nu har hon faktiskt accepterat att sitta själv i säkert tio minuter, efter att jag ammat henne.... Framsteg.

I morgon har vi mammaträff igen! Olivia kommer inte att få följa med däremot, är det tredagrs så kan det ju smitta så det är onödigt. Och är det flunsan eller nåt annat så kan ju det också smitta såklart. Sen är ju inte humöret på topp heller så det är lika bra. Morfar ställer upp som vanligt och jag hoppas hon är lite piggare och gladare imorgon.

Ikväll ska jag se Private Practice, Addisons Spin-off från Grey's Anatomy...ska bli spännande att se om det är bra! Missade ju tyvärr "första" avsnittet (men den riktiga premiären är ju ikväll).

Ha en trevlig kväll!

Nu kan man pusta ut! Har fått vara orolig ikväll över att Leo gjort bort sig alldeles eftersom hans ryttarinna fick åka på sjukan och kolla upp sig efter gårdagens flygtur! Men det var inget brutet någonstans i alla fall. Skönt. Annars hade man ju fått ha en grym ångest... (lite ångest har man allt ändå).

Har precis tagit in hästarna. Jag vet inte varför jag är så nojjig helt plötsligt. Kanske för att Lissan har varit på sjukan och Olivia är sjuk - men nu trodde jag att Leo var sjuk också. Igår kväll låg han nämligen och vilade i höet när vi skulle ge kvällsmaten - vilken inte hör till vanligheten så här mitt i vintern. Men han låg ju varmt till i alla fall.... Han åt med god aptit och verkade inte konstig så jag tänkte inte mer på det. Idag blev jag dock konfunderad. Han låg igen, denna gång mitt i hagen i snöovädret...jättemysigt. Då blev jag lite orolig att det skulle vara något i alla fall. Men han har ingen feber, magen verkar OK och han ser pigg och glad ut på alla sätt och vis så han är nog bara trött helt enkelt. Han är ju en häst som brukar ligga mycket, i somras hade han en period då han vilade väldigt mycket. Då växte han några centimeter också och var allmänt odräglig haha... Så, jag misstänker att vi har en ny tillväxtperiod på gång - kanske därför han har varit lite knasig! Hästar växer fram till det att dom är sex år ungefär - hoppas han får det lite lättare under de tre kommande åren! I natt får hästarna sova inne så han får vila upp sig ordentligt!

För en vecka sedan så sa jag till Johan att ikväll skulle jag vara borta, så då är det hans tur att ta ansvaret för flickan. Igår satt han och planerade hockeyträning ikväll och jag påminde om att jag skulle vara borta. Inga problem. Frågade idag igen mitt på dagen - då sa han att han skulle ordna det. I eftermiddag berättade han att han fixat barnvakt. Olivia har lite feber svarade jag då. När jag gjort mig iordning ikväll inför min grej och skulle iväg så gick jag och hämtade flickan som sov. Hon var brännhet och hade 39,4 graders feber. Så jag tyckte inte att det var någon bra idé att lämna bort henne ikväll. Så nu sitter jag hemme med henne i alla fall ikväll. Det gör mig inget att vara hemma med henne, det känns bäst så nu när hon är sjuk. Men det hade varit så kul att få komma ut en kväll - själv - för det händer aldrig. Var på nån tjejfest där nån gång FÖRE JUL. Det var senast. Hur många kvällar per vecka är Johan borta? Nåja, sånt är livet, inte mycket att göra åt. Hoppas att flickan blir frisk - det är ju viktigast. Men jag bara måste berätta vad Johans kommntar om det hela var - den lär ju kvalificera in sig som årets kommentar:

"I nästa liv kan jag vara tjej och du kille så då kan jag vara hemma"

Hoppsan.

Nu har hon fått feber, lillflickan. Vaknade upp och kändes så varm så jag blev tvungen att kolla... Konstigt, hon är pigg och har verkat pigg..får väl se vad det blir av detta.

I går var jag inte alls sugen på bad, men i morse när vi steg upp så kände jag ändå att det skulle vara mysigt. Det var det ju såklart! Men klantmorsan hade ju glömt att ta med lunch, så efter visst övervägande blev det amning... vet inte när jag ammade på dagen senast. Men det fanns tydligen lite mat på lager i alla fall. Tur det, hon slocknade såklart i bilen på väg hem och sover nu, får väl se hur länge det blir innan magen börjar knorra. Bänkarna i simhallen har dom då inte förbättrat ännu, så snart sitter väl nästa bebis fast! Nu blir det lite läsning, ska ta itu med Bryman igen (väldigt spännande läsning om samhällsvetenskapliga metoder fast på engelska). "God natt"!

Leo gjorde en ny upptäckt idag. Någon SATTE SIG på hans rygg! Men hallå - det går ju inte... där kan du ju inte sitta tänkte han genast och var vänlig nog att hjälpa den stackars ryttarinnan ner. Fort och hårt.

Så den kom till sist - reaktionen. Det gör den väl oftast förr eller senare - på ett eller annat sätt. Själv så kände jag PRECIS igen det där skuttet (capriole heter det inom spanska ridskolan). Been there - done that. Men det var först tionde gången jag satt på Bonheur. Då red jag ju utan någon på marken dessutom för första gången. Leo reagerade lite snabbare...väntade bara till fjärde turen. Well, well nu backar vi ett steg och lägger grunden igen - idag var han nämligen lite skärrad av hela situationen - det har han aldrig visat förr. Ska dock tillägga att han var väldigt lugn och fin innan ridningen, så vi trodde att det var gynnsamma förhållanden idag - men man vet aldrig vad som väntar!

(Det gick bra!)

Óm våren har kommit i söder, så är då vår bästa årstid här nu. Vårvintern!

Idag ska ni inte sitta inne. Idag ska ni gå ut och gräva ner er i en snödriva, ta med en god bok och bara njut! Eller gå ut på promenad, åk skidor, ta en ridtur - vad som helst! Det är så underbart.

Själv måste jag sitta inne framför datorn.

Har ju glömt rapportera....

Efter en veckas nystart så har jag gått ner hela 0 kilo!!! Hehe. Nej, det har nog stått relativt stilla (jag räknar bara HELA kilon, hekton hit eller dit har jag ingen koll på) men det gör faktiskt ingenting. Känner att kroppen får hinna ifatt lite. Annars har det gått himla bra, inget fusk med maten, däremot har jag inte riktigt hunnit träna så mycket som jag velat. Jag kämpar på..

vi är bara aldrig hemma...

På hästfronten så är allt bara fint. Pion mår gott, är sådär lite lagom småtjock och fölisen hör av sig då och då så det känns lugnt. Vi tar det ganska lugnt. Tycker hon förtjänar att få lite lättare motion numera. Leo gjorde ännu ett framträdande i lördags. Den stora travdagen. Han kändes redan direkt lite pigg och busig och visst var han det! Han taktade i skritten och försökte bita sig i framknäna i traven men var inte alls bekymrad över ryttarinnan. Efter en stunds travande var han tvungen att få bralla lite! Inte lätt att sitta kvar då man inte kan hålla reda på huvudet så Lissan fick sig en liten flygtur men det gick bra. Efteråt var han lugn och det var inga problem att sitta upp igen. Skritten fungerade men det blev mera bus... denna gång hoppade hon av i farten för att inte skrämma honom i onödan! Åter igen så var det bara att sitta upp och lugnt fortsätta rida. Vi lät det dock stanna vid skritt denna gång... På det hela så är jag jättenöjd, både över att han tog travandet så bra men också över att han tog det med ro när det blev lite obalans och en avfallning. Jag åkte ju av Bonheur en gång under inridningen av honom och han blev väldigt stressad av det.. men det gick ju bra ändå får man väl säga.

Flickan då! 8 månader idag - inte illa! Dagen till ära har vi varit på vägning och gjort ett sk boeltest (barn orienterar efter ljud), och det fanns inget att anmärka på där inte. Vilket vi inte trodde heller med tanke på att hon hör mycket bättre än oss haha...hon missar inget! Vägning och mätning gick bra, hon följer sina kurvor så precist så att sköterskan blev tvuingen att säga att det verkligen inte är vanligt att man får se en så perfekt kurva. Undrar vars hon fått dom generna ifrån?  8,8 kilo och 69 cm Olivia har vi nu i alla fall. Sen prickade vi av utvecklingen för en tio månaders bebis också, men hon har ju legat före hela tiden så det var väl inte oväntat. Hon ställer sig ju nämligen, går efter möbler, och balanserar fristående då hon är modig...hon har lärt sig att vika ihop kroppen och landa på rumpan då hon faller så det är frid och fröjd för det mesta. Mera, hon slår ihop leksakerna och så har hon lärt sig "lampa", "vovve", "klocka" (vad som är vad alltså - hon pratar inte haha) bland annat. Men vi väntar på mamamam och papapapap... Dagens trick är att flytta leksakerna över huvudet och hålla det bakom nacken. Väldigt roligt.

Mamman och pappan då. Ja för mig så är det studier, hästar, träning och GI som står på agendan. Har hittat till gymmet ett par gånger nu och investerat i riktiga (supersköna) promenadskor som jag provat idag. Halkiga var dom inte heller! Perfekt! Johan han är borta, kommer inte hem förrän imorgonkväll men vi börjar vara van. Olivia träffar honom ungefär varannan dag just nu... lite trist men. Det blir bättre hoppas vi! Han ska ju vara hemma lite med flickan i vår om inget oförutsett händer. Han har ju så mycket spännande på gång... men det är en annan historia. Vi saknar honom så mycket i alla fall och ser fram emot att hockeysäsongen ska ta slut, alla kurser avklarade (ytterligare fyra västeråsresor ju)! Imorgon blir det att fira lite - då har vi nämligen varit tillsammans i fyra och förlovade i två år! Längtar!

Några har frågat så då är det väl dax att jag svarar då!

Leo

LEO är en 3-åring som står hemma hos mig på obestämd tid. Han är en arabkorsning (eller halvblodskorsning om du hellre vill det) och fadern heter LIONEL. Lionel, som var en lovande hingst, avlivades tragiskt nog 2006 efter en olyckshändelse.

Lionel

Modern heter Daphne och är ett Svenskt Halvblod. Om henne vet jag inte mycket mer än att jag har sett henne på lokala tävlingar      Leo med mor

Daphnes far är trakhnerhingsten Elfenspuk 613 som fanns i Sverige fram till början på 1990-talet.

Elfenspuk

Det var en mycket vacker hingst, som även han har inslag av fullblodsarab. Daphnes morfar kan också nämnas i sammanhanget, det var halvblodshingsten Cordon Bleu som verkat i svensk halvblodsavel och som bland annat lämnat fem godkända avelshingstar.

  Cordon Bleu

Det var allt om Leo, nästa presentation får bli på vår Pion!

Bilder: Privata, Liselotte Ljungholm, Stall Delér, Stall WF och TRK base.

Kanske läge för ett litet genrep då:

(Kanske något för brudarna som ska på "Ballen"? Att komplettera med övningarna ni tränat på här om onsdagarna...)

Här blir det i alla fall lugnt och städat som vanligt. Johan är borta precis hela dagen imorgon (hockey.... snart är det klart i alla fall) så jag får väl se vad jag ska hitta på för något spännande. Klart är i alla fall att vi ska jobba med Leo igen! Det är ju bara så roligt och så spännande! Kan bli en liten film imorgon om vi har tur.

Nu ska jag göra mig klar och åka in till samhället, tänkte nämligen ta min sambo med mig och kika in på gymmet! Det är som att ha en egen personlig tränare. När vi bodde i Härnta hängde vi ju där flera gånger i veckan... vet inte riktigt hur man ska få tid till det nu - i alla fall inte samtidigt. Men nu gör vi ett försök att komma igång i alla fall - det behövs!

har vi varit ute och jobbat med Leo igen. Denna gång var vi på ridbanan och skrittade tre hela varv med Lissan på ryggen! Leo är enbart så glad och positiv och tycker det är såå roligt! Det gör Lissan också. På Lördag blir det trav.

Tjingeling

När vi var klara på badet i morse och på väg att packa oss hem så hände en liten grej i omklädningsrummet. Olivias lilla kompis fastnade med foten mellan plankorna i bänken och kunde inte komma loss! Stackars stackars liten! Vi lirkade och lirkade, försökte bända upp brädorna, smörjde med olja men ingenting fungerade. Vi provade nog allt utom att slita, för det vill man ju inte. Hon hann väl ha nere foten för länge så det stasade, hon hann nämligen stoppa ner den andra foten också men då lirkade jag upp den direkt och då var det inga problem. Hon var så ledsen och så arg... det var verkligen inte roligt. Till slut så kom räddningen i form av en pappa som sprungit och letat verktyg på skolan, han kunde skruva loss plankan och flickan kom loss! Så skönt. Hoppas verkligen att det gick bra med lilla foten!

Idag blev det ett besök på vall'n, alltid lika trevligt att prata bort en stund (istället för att plugga)... jag hann ju dessutom hålla lilla Elvira en stund innan hon tog siesta! Hon har ju blivit stor nu, en riktig bebis! Tre månader men inte ens två egentligen. Så fin! Tänk om man fick hålla sin egen lilla busflicka sådär, men det går ju inte. Idag var hon verkligen på ett sånt där extremt pillerhumör som bara hon kan..Ingenting är stilla en sekund. Å andra sidan somnade hon sittandes framstupa i sin säng ikväll (ett misslyckat försök att hålla sig vaken gissar jag). Då är man trött efter en aktiv dag!

God natt på er!

Nu är vi inne i en mindre rolig men väntad fas... Efter att ha sovit hela nätter så har gumman börjat sova oroligt, vända sig på mage och skrika för att lugnt somna om bara man vänder tillbaka henne. Detta sker en-två gånger i timmen från tretiden ungefär. Jag vet ju att man kan förvänta sig sånt här mellan 7-9 månaders ålder, hoppas det går över fort bara! I morse klev vi dessutom upp redan vid 7 då jag försökt få henne att somna om en stund... hon var mer inne på att klättra på sänggaveln så det blev tidigaste morgonen på länge. Nu sitter vi och väntar på att badet ska börja - vi som brukar få stressa dit! Skulle tro att någon kommer att stödsova på vägen dit - börjar redan nu vara en trött flicka.

Vad gör du idag?

Efter att ha hängt och klängt lite på Leo inne i stallet en tid så tyckte vi att det var dags att ta nästa steg! Dags för uppsittning! Vi började med att Lissan fick hänga på honom ute på gården, vi gick en vända med henne hängandes på, stannade lite och vände. Leo var helt cool och tyckte mest att det var roligt att vi var ute och grejade med honom. Att det hängde nån på ryggen som pratade med honom spelade väl ingen roll!

Uppsittning! Eftersom allting gick så bra så blev det en smidig uppsittning, Leo stod alldeles stilla och tyckte inte alls att det var konstigt. Precis som om att han gjort det där tusen gånger förr... 

Även denna gång gick vi en vända runt gården, stannade och vände lite ibland. Leo såg enbart glad och nöjd ut och verkad inte alls fundera på vad Lissan gjorde på hans rygg! Det kunde verkligen inte ha gått bättre. Vi nöjde oss med de två korta promenaderna, Leo fick tonvis med beröm och vi är bara så glada och nöjda så det är inte klokt! Oj så duktig han är lillhästen!   

Idag är det en sån där pluggdag igen. Har lämnat Olivisen hos morfar så jag kan koncentrera mig på det jag ska göra. I eftermiddag blir det dock lite hästaktivitet! Ska ut och röra på duktiga Pion en sväng och så ska vi jobba lite med pillerjönsen. Idag blir det hänga! Ska försöka dokumentera vad vi gör så den som vill får se.

Pillerjönsen ja... det är Leonardo så klart. I söndags tog jag in honom så han fick göra Pionen sällskap då hon behövde torka upp ordentligt efter ridpasset (hon har ju anlagt en rejäl vinterpäls av all utegång så det blev varmt i ridhuset). Allt frid och fröjd. När jag skulle släppa ut hästarna igen efter ett par timmar och öppnade stalldörren så stod jag länge och bara blinkade och...fattade inte riktigt vad som var fel? Eller, jag såg ju att Pions boxdörr stod på vid gavel och där stod BÅDA hästarna och såg så nöjda och belåtna ut bredvid varandra. Väldigt sött...men väldigt fel. Hur i hela friden... Att Leo kan öppna Pions boxdörr det vet vi sedan tidigare, men Pion skulle ju aldrig drömma om att gå ut ur boxen...men hur hade han tagit sig ur sin egen box?! Dörren var ju stängd. Har han hoppat, tänkte jag - tills jag såg att han hade monterat lös den yttersta plankan på boxdörren som låset sitter på. Men så finurligt då! Så nu måste vi ut och bygga om dörrarna, sätta lås vid golvet också på Pions box så han inte kommer åt och sätta genomgående bultar på Leos boxdörr så det blir omöjligt att plocka loss någon planka. Pillerjöns!

Åter till skolbänken.

Eller snarare en sån helg. Vi har gjort så mycket så vi är totalt utmattade.

Lördag förmiddag var ganska lugn, vi steg upp rätt så tidigt, Johan jobbade lite i badrummet en stund. När det var dags för Olivia att sova tog vi bilen och åkte iväg för att hämta transporten inför kvällens övningar. Flickan lämnade vi hos mormor och morfar en stund därför att vi ville ut och köra lite skoter på dagen. Det blev tio mil. Bara. Ojoj...vilken premiärtur. Det blev nog en och annan felkörning men det var roligt. När vi kom hem var jag sådär lagom mör i kroppen och härligt trött efter en lång utedag.

Då var det bara att snabbt lasta hästen, åka in till ridskolan för att rida ett pass för tränaren (och hämta upp flickan på vägen). Ridningen gick bra. Instruktören såg direkt vad som är vårt stora problem och det var faktiskt roligt, därför att de övningar vi jobbade med var egentligen precis samma som jag jobbat med hemma för att komma tillrätta med den där bakdelen som gumman så gärna vill trycka in. Det var väldigt bra att få hjälp med det i alla fall, resultatet blir så mycket bättre då man har någon som coachar och man kan inte bli lat och bekväm heller...sen har man ju alltid en del saker för sig som man inte borde...tror det fattas några trådar från huvud och ut i kroppen. Jag vet hur jag ska göra och INTE göra men ändå blir det inte alltid riktigt som jag tänkt mig. Kan bero på att jag suttit ute för mig själv här i skogen och ridit alldeles för länge kanske? Hon jobbade på väldigt bra och tränaren tyckte det var en söt och väldigt positiv häst som kämpade på fast det var jobbig. Aldrig att hon klagar eller blir sur! Sedan åkte vi hem igen, la isäng flickan och däckade i soffan...

Söndag skulle bli en lugn och fin dag hade vi tänkt. Johan dök in i badrummet igen och när det blev dags för flickans vila så lastade vi hästen och åkte in till ridskolan igen. Nu hann jag se lite av de andra ryttarna också, alltid roligt! Sedan blev det min tur och vi fortsatte med samma arbete som gårdagen ungefär. Öppnor, öppnor och åter öppnor... och lite skänkelvikningar som avslutning. Pion var lite stel till att börja med från gårdagens pass, men jobbade på bra och fick stretcha i skänkelvikningarna på slutet. Jag var också lite stel kan jag lova, efter all skoterkörning och ridningen på det. Puh! Sen åkte vi hem efter en snabb lunch, lastade av, vände direkt och åkte tillbaka med transporten, för att vända igen och åka med Olivia till bonusmostern som fick hoppa in som barnvakt då vi i sista minuten kom ihåg (med lite hjälp) att vi skulle gå på bio på kvällen. In i biosalongen i sista minuten...Jag kan lova att det inte var sköna stolar efter helgens alla aktiviteter - men filmen var bra och jag somnade inte som jag trodde. Tänk, förr i tiden såg många av mina helger ut så här, bara det att jag åkte till Ersmark för att rida oftast... Nu har man ju lilla flickan att tänka på, men hon är då såå besvärlig..bara sover eller är glad och nöjd och charmar alla hon träffar...och lasta gör jag ju själv så Johan får vara barnskötare. Skönt att slippa köra själv också, det får Johan göra haha...det var ju det jobbigaste när man ridit och är helt slut..att köra hem.

Idag så går jag över från rivstart till nystart. GI-språk med andra ord. Efter två veckors rivstart har jag gått ner 5 (!) kilo men nu drar jag ner på tempot rejält. Men det är väldigt inspirerande att se resultat måste jag säga! Bara att köra på!

Idag blir det en timmes Yoga, har lite nya övningar att testa så det ska bli roligt. Det behöves verkligen just nu eftersom jag har många stumma och korta muskler att sträcka ut efter helgens bravader...

Ännu en tävling! Denna gång kan du vinna ett superfint halsband!

Tävlingen hittar du här! Lycka till!

(Men jag vill vinna)

Lilla magen!!

Kurs i helgen, vi får se hur mycket hon (vi) orkar, sen blir det att gå över till lättare motion bara!

Ha en trelig helg!

Kram

Hanna

Har suttit och jobbat med textanalyserna. Har fyra långa texter att analysera och har precis läst den första några gånger och skulle nu börja "identifiera nyckelområden" för att sedan gå ner på olika meningsenheter. Rena grekiskan men men. Det visar sig nu att min studiegrupp (på två) bara ska analysera en av texterna. Givetvis inte den jag har läst. Typiskt! Jaja, det är ju en lättnad i alla fall, tänkte att HUR är det möjligt att vi ska hinna allt det här? Bara att börja om. 

Ja, vi är ju ett och annat skofreak i denna värld och för dig som är det så finns det nu en bloggtävling, eller mailtävling för den som hellre vill det. Kika in på Mefashion's blogg! Jag är såklart med, behöver ett par skyhöga klackar att stylta runt i, det börjar vara på tiden... Det är faktiskt ett par riktigt snygga skor som man kan vinna denna gång, skulle kunna tänka mig dom, svarta stuprör (om jag var/när jag blir lite slankare) eller en svart t-shirtklänning med ett blått och även ett rött lackbälte till... najs!

Matchande bälten till...

Nu fick jag äntligen svar från min lärare! Jag hade ju en rest från förra terminen som jag gjorde undan för två veckor sedan (fem veckors arbete på två dagar...blä) och lämnade in. Nu är det klart och godkänt och betyget finns i LADOK så nu är jag tillbaka på plus igen och det känns bara så skönt! Det är nämligen första gången jag haft en rest och behövt jobba dubbelt, kändes lite småjobbigt faktiskt. Även om jag hade en bra frånvaroorsak. Olivia! Men jag behövde ju inte göra om något i alla fall :) Det är ju min stora stolthet nämligen, att jag har 247,5 högskolepoäng (eller 165 veckor) och har aldrig gjort en omtenta.

För den som undrar har jag läst:

Engelska A

Engelska B

Engelska C

(någon gång ska jag även läsa D-kursen och få ut en Magisterexamen tillsammans med svenskan)

Påbörjat Svenska A (läser det på sidan av då jag har tid...)

Samhällskunskap A

Inom programmet Rehabiliteringsvetenskap har jag läst:

Rehab inom ett medicinskt perspektiv

Juridiska grundkursen

Arbetsrätt

Rehabmetodik

Utvärdering

Ekonomi

Psykologi

Folkhälsa

Etik

En massa vetenskapsteori och metod och vetenskapliga arbeten

Nu håller vi på med det sista och avslutande vetenskapliga arbetet. C-uppsatsen. Just nu jobbar vi med statistik och textanalyser samtidigt som vi gör projektplanen för den vetenskapliga rapport vi ska skriva innan terminen är slut. Sedan har jag en termin kvar, men då är jag nere på A-kurser igen och det blir förhoppningsvis busenkelt! Jag vet inte riktigt vilken inriktning jag ska välja då? Alkohol och droger, projektledning, eller vad? Jag måste bestämma mig innan april i alla fall då ansökningstiden går ut...

Visst är hon för söt, min lilla krullis med salva under näsan? Men det jag ville visa var vårt senaste fynd - dessa små fina haklappar som en liten tandbildande dregelfia kan ha på sig hela dagen. Den sitter perfekt och är lagom stor - men inte för stor! Nu behöver vi kanske inte byta tröja typ en gång i timmen längre. Bara att byta haklapp när den blir för sur... Dessa har vi köpt på HM.

Idag vill jag skicka en liten hälsning till alla mina hjärtan, det vill säga min familj och mina nära och kära. Ni vet vilka ni är.

Jag tycker att det är fint att det finns en dag då vi får komma ihåg alla de som står oss nära och kan påminna dem om att vi faktiskt tycker om dom. Tyvärr har väl dagen spårat ut lite, blivit lite väl kommersiell... Men visst kan vi komma ihåg varandra utan att för den skull spendera en massa pengar? Kärleken sitter ju inte i pengarna eller presenterna.

Det finns i alla fall en person som ska få lite extra omtanke och kärlek idag och det är min sambo, Olivias pappa, som ju bara är bäst helt enkelt. Utan honom hade vi inget och jag kan verkligen inte med ord beskriva hur mycket jag älskar honom eller hur tacksam jag är för att han vänder ut och in på sig själv varje dag för att vi ska ha de så bra som möjligt.

xx

Hanna

Usch nu blev jag jätteledsen. Nu vill jag bara gå och dra täcket över huvudet.

Min stora stolthet och passion är mina hästar. Jag gör allt för att dom ska leva ett så gott liv som möjligt och verkligen få vara hästar. Det är glada individer som verkligen älskar att jobba. Jag är supernoga med mat, utrustning och framförallt deras levnadsmiljö där dom vistas dagligen. Det är mina arbetskamrater och jag är en del av deras flock. Jag behandlar mina hästar med total respekt, ömhet och kärlek och det vi gör tillsammans är ren glädje.

Sen råkade jag tydligen kommentera något jag läste och formulera mig lite illa (jag ville ju bara TILLFÖRA mina tankar kring det hela - inte köra något slags pro et contra då jag varken är för eller emot), så det skapade en debatt som jag inte alls önskade (inte från skribentens sida ska jag tillägga). Varför inte? Därför att jag är inte GUD, har inte alltid rätt och det är, och det har ingen annan heller... Så länge vi strävar efter samma mål så kan vi väl samarbeta och vara lite öppna i våra sinnen istället för att hoppa på dom som trots allt försöker?

Efter denna lilla debatt och gårdagens snabbvisit på den berömda ridklubben (där det hände en hel del som inte alls är acceptabelt) så är jag i alla fall väldigt glad och lycklig över att få ha mina hästar hemma så jag får ägna mig åt det jag tycker är roligt istället för en massa tjafsande människor emellan.

Nej, nu ska den stora djurplågaren (som använde ett spö senast 1999 för att visa min häst vilket ben den skulle börja med i galoppfattningen och sporrar två år senare då vi tränade svårklassrörelser som krävde en hel del finkänslighet) gå och käka lite.

Pratade med en av min allra närmaste vänner idag och nu var det ett tag sen. Långt före ju i varje fall. Så nu är man up to date och det behövs ju för kring denna dam händer det en hel del. I höstas var hon hit upp och hälsade på mig och den då pyttelilla Olivisen, då hade hon precis kommit hem från Irland där hon jobbat över sommaren efter att ha varit i Australien och sedan rest runt till typ Nya Zeeland och Malaysia. Då skulle hon börja plugga i en ort i södra Sverige, hon hade kommit in på en eftertraktad utbildning som hon pratat om länge att hon velat gå. Nån vecka senare bytte hon inriktning helt. Inte oväntat, men dock ett förvånande yrkesval. Nu har hon precis kommit hem från New York och berättade idag att hon nu hoppar av skolan och flyttar till Irland och sin pojkvän istället. Well, well... nu får jag en anledning att resa till Irland i alla fall. Och pojkvännen den här gången - he's a keeper.

Så. Tog en lunchbrejk i studierna (håller på med kvalitativ textanalys). Hittade en sajt där man kan göra anagram så nu sitter jag och leker med det.

RÖDLUVAN TIO SMIL är ju inte hemma idag så då får man passa på och leka lite. Samtidigt försöker jag boka en lägenhet till mig och JORDNÖTS HUMLAN i Sundsvall då vi ska dit i mars. OLA BO ligger och sover i sängen. Till lunch äter jag TE MOT LE.

xx

SNOKAR HALS ANN

Testa gärna igen, därför att nu har det blivit lite ändringar i kommentarsfunktionen så det kanske fungerar bättre? Välj Namn (och inte Open ID) om du inte har ett googlekonto förstås.

Hoppas det fungerar nu!

Kram

Vi är SÅ förkylda och det ger sig aldrig, samtidigt har man mycket att göra och ja...inspirationen att skriva vill liksom inte infinna sig. Idag har jag påbörjat den stora vårstädningen och förrådsdelen med gästrum, pannrum och groventré är klart (dock inte Johans skrotrum), samt tvättstuga och köket som åter igen har blivit stort som en sal då jag möblerat om lite. Bara resterande FEM rum samt båda toaletterna, hallen och korridoren kvar då. Ikväll var vi in till ridklubben med Pion en sväng, imorgon ska jag försöka studera fram till klockan tre så Olivisen ska va hos morfars igen. Sen ska vi på BABYBOKPRAT, jag och flickan, det ska bli spännande att se vad det är för något!

Jag missade visst det enda bra på melodifestivalen?! (Jo, förresten jag blev tvungen att springa till TV'n därför att jag hörde en så bekant röst..och visst var det han..Michailoff...återkommer till det.)

Minus 3 kilo första rivstartsveckan! Härligt, härligt! Nu är ju det mesta förstås vätska men det känns ändå bra. Det är nämligen åtskilliga centrimerar också...

Nu har jag lämnat Olivia hos mormor och morfar, hunnit rida ett snabbt pass (ja det gick väl inte särskilt snabbt på hästryggen men jag har varit effektiv) och hunnit titta igenom lite inför skolarbetet så nu är det dags att hugga i!

Förresten, vädret idag är verkligen helt underbart och solen värmer så sitt inte inne i onödan!

Ja, så var då ännu en helg över!

Eftersom min sambo har haft beredskap, och jag har varit sjuk och Olivia inte kry så har det inte blivit mycket gjort. Igår var vi bara hemma, ringde hit Lillebror och bonusmostern på lite fika på kvällen. Idag så gjorde jag ett försök att få in lite motion i schemat så jag tog vagnen med mig och en rask promenad mot Kvarnåsen. Det blev bara ett par kilometer då sambon plockade upp oss lite tidigare än planerat. I Kvarnåsen kikade vi på lite skotrar, endel fikade (typ alla utom jag) och Johan prövkörde en (artic) "skoter".

Sedan har jag legat hela eftermiddagen och kvällen, var uppe då farmor och farfar kom på besök och bjöd på middag, har haft feber och är allmänt hängig. Ipren rules.

Ikväll fick jag i alla fall längta lite till fjällen, då Jos ringde och sa att dom gärna hänger med. Ska bli supertrevligt, verkligen. Hoppas bara på toppenväder nu.

Imorgon ska jag göra ett nytt försök till studier, hoppas mosshjärnan vill vara med. Olivisen ska vara hos morfar och mormor, om hon inte blir sjuk. Hon är som sagt inte riktigt kry, roslig och hostig och lite tröttare än vnligt. Ingen feber dock. (Ett sidospår!) Vad jag skulle komma fram till är att jag har en hel del att gör i skolväg denna vecka så jag hoppas hinna så mycket som möjligt under morgondagen. Inspirationen är inte riktigt på topp (tacka den konstanta huvudvärken), men jag fick i alla fall ett mail i början av helgen, från min studiekamrat som hon inledde så här:

"Hello Skalman! ;) (ja, han är en av mina idoler en know-all, så det är en komplimang!)"

Det tänker jag ta med mig och jobba på! Så det så.

Vad mera som gäller imorgon är invägning...ska bli spännande att se om veckans flitiga motionerande och GI-kost utan fusk har gett något resultat. Just nu känner jag mig tung...

Godmorgon! Idag har vi fått en riktigt bra start på dagen, med sovmorgon, härlig frukost och kanel-te. Det är SÅ gott och SÅ nyttigt! Kanel har ju så många positiva egenskaper förutom att det är gott. Viktigast av allt är nog att det är blodsockersänkande. Ett eget kanel-te gör du genom att koka 4 kanelstänger i en liter vatten i 5-10 minuter tills du tycker det är starkt nog. Stängerna kan du spara och återanvända tills de plattat ut sig helt, och kanelvattnet kan du värma på igen när du vill ta en kopp. Så gott, så enkelt!

Idag har vi inte planerat något speciellt, Johan jobbar för närvarande (han har beredskap) och i och med det så kan vi inte åka speciellt långt heller. Vädret är ju inte lika underbart härligt vårigt idag som igår, det är i och för sig inte speciellt jättekallt, men det blåser och är disigt och mulet. Blir nog lite pyssel här inne istället.

Tänkte på en sak igår! Johan har ju beredskap var 6:e vecka, han har ytterligare fyra Västeråskurser, jag har ett par inneveckor och vi ska till fjällen en vecka - och ingenting kolliderar! Visst är det helt otroligt...

Riktigt vårvinterväder - en årstid som bara existerar här uppe.

Mammaträff utan riktigt skvaller.

Långpromenad.

Anmält mig till en ny kurs - nästa helg. Hoppas Pion inte går i strejk igen, peppar peppar.

Födelsedagskalas.

Bärmums!

En KORT sammanfattning då mitt långa fina inlägg försvann....

Ha en trevlig helg!

Usch. Johan hann bara hem efter hockey där vid 22, sen fick han dra igen. Verkar vara nåt STOR-fel nånstans. Hoppas inte. Det är så tråkigt när han är borta hela nätterna och man ska vara orolig...

Därför tänker jag nu gå och köra ett Yoga-pass även ikväll. Tror det kan vara väldigt bra att andas och slappna av, kanske somnar jag bättre då. Egentligen vill jag ju inte träna precis innan jag ska i säng, det brukar ju ta en stund att varva ner - men det kanske fungerar med yogan. Ska bli intressant att känna hur ont jag har i alla mina muskler från gårdagens pass och om jag orkar nåt.

God Natt!

Idag fick jag besök av en väninna och det var väntat eftersom hon sagt att hon ska komma och hälsa på, men oväntat därför att det tagit en stund. Ska dock tillägga att det verkligen inte är bättre på den här fronten då vi varit på väg MINST lika länge. Det var i alla fall jättetrevligt och ett skönt avbrott i min vardag. Hon kom dessutom hit med en stor bukett härliga tulpaner så nu kan vi njuta av dem varje dag! Älskar verkligen tulpaner, det känns så härligt vårigt!

En ovanlig tulpan med krusiga blad!

Idag har vi annars mest varit hemma och pysslat lite, jag och flickan. På förmiddagen gav jag min moster en utlovad ridlektion, det var roligt även om jag kände mig lite ringrostig... Ikväll har jag haft en envis huvudvärk som inte riktigt velat ge med sig. Jag sov faktiskt till och med en liten stund och det är verkligen inte vanligt. Nu börjar det lätta i alla fall så det känns skönt. Vill ju inte bli sjuk till imorgon då jag och Olivisen ska iväg på mammträff och skvallra en stund!

Igår körde jag ju mitt första Power Yoga pass sedan nånstans där mitt i graviditeten. Undrar varför jag slutade? Kan ju bero på att man var smidig som ett kylskåp! Köpte faktiskt en bok med övningar för gravida men kom inte riktigt igång med det...

Hur som helst, det var jättehärligt som vanligt. Visst var jag stel som en pinne men efter en stund började kroppen mjukna. Styrkan var det verkligen sådär med! Jag blev alldeles skakis ju, och efteråt var jag helt slut i kroppen, sådär skönt slut alltså! Mera!!

har börjat blogga. Han har givevis byggt en egen blogg - vad annars? Hans första inlägg var så bra skrivet och det kom verkligen från hjärtat så storasyster var tvungen att fälla en tår. Bloggen kan ni i alla fall hitta här. Enjoy!

Hej och hå! Nu börjar det bli svårt att gömma denna mage ens under ett täcke! Idag var det en livad liten krabat jag kände där i magen. På banan gick det bra i alla fall, gumman jobbade på om än under lite tråkiga förutsättningar - det toksnöade nämligen precis då jag skulle rida! Sen ligger det 15 cm snö på ridbanan som börjar vara lite tung...

Dags att skotta med andra ord. Vilken tur att Johan går på beredskap imorgon, då brukar vi ju som hinna mycket. Not.

GI-andet går bara bra. Idag klämmer jag in två träningspass, först ridningen och nu blir det yoga!

Jaha då sitter man här hemma då och läser. Eller snarare blandar jag läsning med praktiska övningar eftersom jag just nu jobbar med statistik. Fan, det här är ju en hel vetenskap. Det är kvartiler och annat spännande som är näst intill helt obegripligt men säkert skitbra om man kan det och framförallt vet vad det ska användas till. Använder ett statistiskt program som heter SPSS och jag måste faktiskt erkänna att det är lite roligt!

Olivia är hos mormor och morfar idag, vi var på badet på förmiddagen så då passade det bra att lämna henne där. Så jag hinner något.

Lissan kommer förbi idag, tredje dagen, för att jobba lite med Leo. Än är dom på "lära känna" nivån, lilleman är nämligen lite skeptisk mot nya människor och eftersom dom har en stor uppgift framför sig så gäller det att vara på samma nivå. Igår körde hon ryktning på pallen och klängde lite på honom. Som vanligt så tog han det väldigt bra helt enkelt. Han tycker bara att det är roligt om någon håller på lite med honom... Eftersom det går så bra, Leo verkar verkligen ha godkänt henne, så blir det nog snart att gå ut på banan.

Åter till kvartilerna.

Jag har länge velat ha ett par Converse. Ett par riktigt snygga och bra sådana då. Nu har jag hittat dem:

Bilden har jag snott från En Mammas Dag, det är nämligen Helena som tipsar om dem!

Dessa vill mina fötter ha i vår!

Jag skrev en kommentar... och använde uttrycket till syvende och sist. Sedan började jag fundera på uttryckets ursprung:

"Till syvende och sist är övertaget från danskans til syvende og sidst, och det betyder 'när allt kommer omkring'. Syvende är detsamma som 'sjunde', av syv 'sju'.
Men varför just sjunde?
I första hand förmodligen för allitterationen, upprepningen av begynnelsebokstaven som förstärker uttrycket: syvende, sist.
Uttrycket kan också, som så många andra, gå tillbaka på Bibeln, i det här fallet skapelseberättelsen, där det sägs att "Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort" (1 Mosebok 2:2).
Det sjunde och sista betecknar alltså slutpunkten.
Till syvende och sist blir ofta misshandlat i stavningen. Ibland följer det danska sidst med, men väljer man det danska originalet skall det skrivas på danska rakt igenom,til syvende og sidst - och då även uttalas på danska.
Till sådana överdrifter behöver man dock inte gå ens om hjärtat klappar för grannspråken. För övrigt finns det på närmare håll ett minst lika bra uttryck, nämligen finlandssvenskans sist och slutligen. Det kunde förtjäna att användas mera än det för många obegripliga syvende och sist." (Dagens Nyheter)

Så då vet ni det!

Jag satt här om kvällen och filosoferade över VARFÖR det så ofta är kvinnorna i hemmet som tar på sig det övergripnade ansvaret (jag VET att det faktiskt är så överlag, det är ingen personlig generalisering från min sida) över hus och hem. Det vill säga, vi är dom som ser till så att allt som ska göras blir gjort. Det stämmer mycket bra in på situationen i vårt hem. Jag vet att det till viss del beror på att jag har lite högre krav på vissa saker, som städningen till exempel, och därför städar jag gärna så att jag får det som jag vill - det är inte mer med det. Men ibland blir jag så trött på att hela tiden vara den som ser till så att allt blir gjort och att allt fungerar. Tack och lov så har jag ju en sambo som mer än gärna hjälper till, det underlättar, men han fick gärna ta initiativet någon gång... Hur som helst, han hörde precis av sig och berättade att han ska på en kurs om SAMORDNINGSANSVAR - kanske kan det vara något - även här hemma menar jag! Jag skulle gärna kunna ta en paus och luta mig tillbaka och bara göra det som jag blir tillsagd, hihi.

Ja, så har jag då kommit till dagen jag siktat in mig på ett bra tag nu. Nu är det dags att ta tag i MOTION & VIKT! Vad gäller kondisen så har jag redan hunnit jobba på den ett tag så det är redan tusen gånger bättre än i höstas. Nu får jag fortsätta på den vägen och ta tag i vikten. Har jag väl bestämt mig för något så brukar jag inte ge mig förrän jag har lyckats - och det tänker jag inte göra den här gången heller. Börjar med en RIVSTART och jag känner mig riktigt peppad. Första målsättningen är 10 kilo ner. Och, ja det blir Gaymetoden som Johan säger - GI-metoden såklart.

Maria utmanar och givetvis måste jag hoppa på..om jag får ihop 7 bra sanningar om mig själv?!

1. För 3,5 år sedan hade jag ett rum i ett nybyggt studenboende i Greenwich, London. Jag hade flybiljetten dit och packade väskor. Jag hade en STOR summa pengar på banken för att klara mina omkostnader under ett läsår i London. Men jag åkte inte. That's love!

2. Jag luktar på precis allting innan jag äter det. Det är en lätt mani som jag har och jag vet verkligen inte varför.

3. Jag är inte det minsta kräsen, blödig eller räddlivad och har inga problem med att hantera aktuta situationer med störtblödningar, benbrott, kissobajs och så vidare. Råttor, getingar eller ormar stör mig inte alls. Men jag har varit nära att köra av vägen på grund av en spindel därför att jag är hysteriskt rädd för dom.

4. Lappblodet i mig gör att jag har en ständig dragning till höglandet, måste åka upp till fjällen eftersom det är där jag känner mig hemma. Däremot har jag levt som en nomad i hela mitt liv och flyttat runt så mycket att nu vill jag bara bo kvar här så länge jag lever! 

5. Jag är född Mattsson, identifierar mig som en Mattsson och min dotter ser ut som en Mattsson. Har många gånger övervägt att byta tillbaka.

6. Jag har varit vegetarian i 5 år minst (?), men inte längre - tyvärr! Jag har dock inte varit det därför att jag tycker att det är "fel" döda djur för att äta kött, utan helt och hållet på grund av hälsoskäl. Jag mådde så mycket bättre då (fysiskt) och jag har till exempel aldrig varit ett dugg orolig för galna-kosjukan. Visste du förresten att det är mera  miljöovänligt att köpa kött på ICA än att köra bil?! Av ungefär samma anledning undviker jag alla transfetter och totalvägrar allt som innehåller sötningsmedel.Vilket leder till nummer...

7. Jag köper så mycket ekologiskt (inte just nåt dyrare, MYCKET godare, bättre kvalitét, hälsosammare, drygare - varför gör inte alla det??) som möjligt när det handlar om matvaror, vi sopsorterar det i kan och gör hela tiden små förändringar mot bättre miljöval. Det gäller att introducera en sak i taget så att vardagen fungerar. Lär vi oss hantera vår utveckling så kan vi kanske få njuta av den längre? Det tycker jag att vi är skyldig vår dotter - att dra vårt strå till stacken för en bättre framtid.

Haka gärna på i utmaningen, du med!

googla (och ta första bilden) :
1. Ditt namn
2. Ditt mellannamn
3. Ditt efternamn
4. Namnet på din gata
5. Namnet på den du gillar
6. Din ålder
7. Det sista du åt idag
8. Färgen på tröjan du har på dig just nu

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Lite besviken över att jag inte fick upp Karlsson på taket på trean... det är ju jag: Underbara, lagom tjocka Karlsson. Den kom som bild nr 2.

Jaha så var då ännu en helg över.

Min lilla kusin och min moster kom hit och red på lördag förmiddag. Det var riktigt roligt. Jag värmde Pion först, sedan fick kussen rida en stund! Oj så duktig hon var! Hon har jättefin sits och hade inga problem att hänga med i Pions trav, fast hon red på lite halvdjup snö så det blev lite större kliv än vanligt. Tjejen har ju bara ridit på ridskolans hästar och där är det ingen som rör på sig på samma sätt precis - fast å andra sidan bär ju Pion upp sig med balans. Kul var det i alla fall och jag lovade att dom skulle få komma tillbaka så ska jag ha lite lektion. Även moster provred ju en sväng, hon har ju varit en hästtjej och nu återupptagit ridningen. Jag är verkligen imponerad över hur duktiga dom är.

Lördag eftermiddag åkte vi över till Finnäs, grabbarna tittade på hockey och vi tjejer lagade mat. GI-vänligt och otroligt gott blev det. Vi delade på en flaska vin...(och lite annat också), åh så gott! En mycket trevlig kväll där det mesta avhandlades, allt från djupa politiska(?) diskussioner, till humor på allra lägsta nivå. Mycket skratt! Baloo var med, men fick husarrest i bilen då han inte kunde uppföra sig inne då lillan skulle sova - och vad gör han då? Man sitter där med telefonen i hand och plötsligt ringer det från Bimmern! Det var Ballefjanten! Haha... Undrar hur många han har ringt? Kan ju säga att vi inte hade någon ström kvar i bilen i alla fall... Tur för oss var att Lillebror ställde upp som chaufför. Well, det här måste vi ta och göra om!

På Söndagmorgon så åkte vi in till Norsjö, Systeryster fick ställa upp som chaffis denna gång. Johan skulle nämligen på hockey (för ovanlighetens skull!) Jag och lilla åkte till mormor och morfar, moster var ju på besök så hon måste ju få hinna träffa Olivisen. Vi tog en promenad runt byn, jag handlade lite till en tårta eftersom syrran fyllt år och vi skulle passa på och fira henne. Vi hann väl precis fira lite och käka lite tårta innan det tråkiga började. Lillebroren och bonusmostern fick ställa iväg till veterinären med deras kisse! Han hade varit lite risig men verkat vara på bättringsvägen då han plötsligt blev mycket sämre.

Tyvärr gick det väl så dåligt som det kan gå, han hade fått stelkramp och då är det inte mycket att göra. Usch! jag tycker så synd om dom. Man känner sig så hjälplös och det är så tråkigt att förlora en kompis. För det blir dom ju, dom små krabaterna. När man skaffar ett djur så måste man ju någonstans ställa in sig på att man kommer att överleva dom - men det gör ändå ont och man saknar. Ett riktigt trist avslut på en i övrigt så bra helg. Nu ska i alla fall våra katter stelkrampsvaccineras. Man får sig ju en tankeställare, man är så noga med hästarna - men katterna som är ute och slåss ligger ju lika risigt till.

  R.I.P