.bonheur

Usch nu blev jag jätteledsen. Nu vill jag bara gå och dra täcket över huvudet.

Min stora stolthet och passion är mina hästar. Jag gör allt för att dom ska leva ett så gott liv som möjligt och verkligen få vara hästar. Det är glada individer som verkligen älskar att jobba. Jag är supernoga med mat, utrustning och framförallt deras levnadsmiljö där dom vistas dagligen. Det är mina arbetskamrater och jag är en del av deras flock. Jag behandlar mina hästar med total respekt, ömhet och kärlek och det vi gör tillsammans är ren glädje.

Sen råkade jag tydligen kommentera något jag läste och formulera mig lite illa (jag ville ju bara TILLFÖRA mina tankar kring det hela - inte köra något slags pro et contra då jag varken är för eller emot), så det skapade en debatt som jag inte alls önskade (inte från skribentens sida ska jag tillägga). Varför inte? Därför att jag är inte GUD, har inte alltid rätt och det är, och det har ingen annan heller... Så länge vi strävar efter samma mål så kan vi väl samarbeta och vara lite öppna i våra sinnen istället för att hoppa på dom som trots allt försöker?

Efter denna lilla debatt och gårdagens snabbvisit på den berömda ridklubben (där det hände en hel del som inte alls är acceptabelt) så är jag i alla fall väldigt glad och lycklig över att få ha mina hästar hemma så jag får ägna mig åt det jag tycker är roligt istället för en massa tjafsande människor emellan.

Nej, nu ska den stora djurplågaren (som använde ett spö senast 1999 för att visa min häst vilket ben den skulle börja med i galoppfattningen och sporrar två år senare då vi tränade svårklassrörelser som krävde en hel del finkänslighet) gå och käka lite.