.bonheur

Jaha så var då ännu en helg över.

Min lilla kusin och min moster kom hit och red på lördag förmiddag. Det var riktigt roligt. Jag värmde Pion först, sedan fick kussen rida en stund! Oj så duktig hon var! Hon har jättefin sits och hade inga problem att hänga med i Pions trav, fast hon red på lite halvdjup snö så det blev lite större kliv än vanligt. Tjejen har ju bara ridit på ridskolans hästar och där är det ingen som rör på sig på samma sätt precis - fast å andra sidan bär ju Pion upp sig med balans. Kul var det i alla fall och jag lovade att dom skulle få komma tillbaka så ska jag ha lite lektion. Även moster provred ju en sväng, hon har ju varit en hästtjej och nu återupptagit ridningen. Jag är verkligen imponerad över hur duktiga dom är.

Lördag eftermiddag åkte vi över till Finnäs, grabbarna tittade på hockey och vi tjejer lagade mat. GI-vänligt och otroligt gott blev det. Vi delade på en flaska vin...(och lite annat också), åh så gott! En mycket trevlig kväll där det mesta avhandlades, allt från djupa politiska(?) diskussioner, till humor på allra lägsta nivå. Mycket skratt! Baloo var med, men fick husarrest i bilen då han inte kunde uppföra sig inne då lillan skulle sova - och vad gör han då? Man sitter där med telefonen i hand och plötsligt ringer det från Bimmern! Det var Ballefjanten! Haha... Undrar hur många han har ringt? Kan ju säga att vi inte hade någon ström kvar i bilen i alla fall... Tur för oss var att Lillebror ställde upp som chaufför. Well, det här måste vi ta och göra om!

På Söndagmorgon så åkte vi in till Norsjö, Systeryster fick ställa upp som chaffis denna gång. Johan skulle nämligen på hockey (för ovanlighetens skull!) Jag och lilla åkte till mormor och morfar, moster var ju på besök så hon måste ju få hinna träffa Olivisen. Vi tog en promenad runt byn, jag handlade lite till en tårta eftersom syrran fyllt år och vi skulle passa på och fira henne. Vi hann väl precis fira lite och käka lite tårta innan det tråkiga började. Lillebroren och bonusmostern fick ställa iväg till veterinären med deras kisse! Han hade varit lite risig men verkat vara på bättringsvägen då han plötsligt blev mycket sämre.

Tyvärr gick det väl så dåligt som det kan gå, han hade fått stelkramp och då är det inte mycket att göra. Usch! jag tycker så synd om dom. Man känner sig så hjälplös och det är så tråkigt att förlora en kompis. För det blir dom ju, dom små krabaterna. När man skaffar ett djur så måste man ju någonstans ställa in sig på att man kommer att överleva dom - men det gör ändå ont och man saknar. Ett riktigt trist avslut på en i övrigt så bra helg. Nu ska i alla fall våra katter stelkrampsvaccineras. Man får sig ju en tankeställare, man är så noga med hästarna - men katterna som är ute och slåss ligger ju lika risigt till.

  R.I.P