.bonheur

Svante har ju passerat tio månadersstrecket i helgen! Stora killen alltså. Senaste månadens utveckling har väl bestått i följande:
- han har förfinat sin krypteknik – nu går det (alldeles för) fort!
-han står och går rätt stadigt. Favoritsysslan just nu är att möblera om. Allt som går att skjuta framför sig får agera gåstöd.
-han kan stå stadigt utan att hålla i sig.
-han går med tvåhandsstöd. Han kan gå med enhandsstöd när han känner sig modig.
-Han sätter sig från stående utan problem. Han brukar till och med kolla så att det är “fritt fram”
-En tredje tand har äntligen tittat fram! Så den värsta klådan är över för denna gång.
-Han älskar att titta och peka på saker. Tidigare pekade han med hela handen, i lördags (på självaste tio-månadersdagen) så kom han på hur han ska peka med fingret.
- Han säger DÄ (där), MAMMA och PAPPA. Möjligen också MPA (lampa). För övrigt så pratar han väldigt mycket och högt och fullständigt obegripligt.
-Saxgreppet funger perfekt, pincettgreppet finns men behöver förfinas (men det brukar ju sitta runt 12 månaders ålder). Har dock inga problem att plocka smulor och annat smått…
-han kan klättra uppför en trappa utan problem (med vuxen översyn naturligtvis).
-han har inga större problem med främmande personer. Kan dock ha lite separationsångest ibland men fortfarande ganska lugnt på den fronten.
-han använder nappen mindre, oftast bara när han sover.
-han älskar att gunga, åka rutschkana och känna sanden mellan fingrarna.

Visste ni förresten att mellan 6-15 månaders ålder är barnen särskilt känsliga för separationer och då ska man som förälder vara försiktig med att lämna barnen ofta och under för långa stunder för det antas påverka barnets förmåga att skapa djupare känslomässiga relationer längre fram i livet! Helst ska man ju lämna barnet i hemmiljö, går det inte så är det viktigt att ha precis samma rutiner med mat och sömn som hemma, att ha med snutten eller andra trygghetsfaktorer. Runt ett års ålder brukar barnet träna på separationer själv genom tittutlekar eller att krypa bort och sedan snabbt tillbaka. Läskigt att tänka på att det kan vara så jobbigt, särskilt om man som förälder kanske måste lämna barnet på dagis tidigt redan vid ett års ålder eller resa bort under flera dagar.
Ska bli spännande att se om han har vuxit något, helst på vikten hoppas jag. Vi har dock inte tiomånaderskollen förrän om en vecka.

Etiketter: Småbarnsår, Svante