Jag har aldrig på flera år haft någon duk på soffbordet.
Men nu. Nu då Svante kryper och ställer sig precis överallt, och springer längs alla möbler med världens längsta armar och dessutom tycker att det inte finns något roligare än att riva ner saker – gärna med en liten krasch.
Då tyckte jag att det skulle vara fint med en duk på soffbordet.
Vad tänkte jag då?
Etiketter: Småbarnsår, Svante
0 hälsningar:
Skicka en kommentar