.bonheur

Alltså. Jag blir ju alltid förfärad då jag ser någon rida utan hjälm. Och det händer ju ungefär jämt. Har väl hänt att jag glömt den då man har mössa på, men när jag kommer på  mig så är det bara att göra om, göra rätt. Hur snäll häst man än har, hur lydig och väldresserad den än är så finns det alltid omständigheter som vi inte kan rå på och hästarnas uråldriga instinkter är en kraft som inte går att förändra. Det är väl inte för inte, som ridsporten är en av världens absolut farligaste sporter. Säkerheten framför allt i all hästhantering!

Rider man en unghäst och inte har hjälm och helst en (välsittande och bra) väst – ja då har man nog inte “alla hästar hemma”. Så mycket som den hästen inte har sett eller varit med om – mycket högre olycksrisk. Man vet ju inte hur hästen reagerar i utsatta situationer ännu. Den har helt enkelt inte varit med om så mycket. Den dag vi sitter upp är en dramatisk skillnad för en häst. Den ser något från en vinkel som den inte är van att se. Den som sitter på rubbar hästens balans eftersom den nu har mycket mer vikt på sin främre kroppshalva. Hästen kan ju vara hur snäll som helst, vi hänger och det går fint, vi sitter upp och det är inga problem, vi går några steg och det går bra. Vi provar trava lite och det går bra. Plötsligt hoppar lilla hästen till för en fågel i en buske. Ryttarens balans förändras, det bli läskigt för lilla hästen som skyggar, ryttaren hänger inte riktigt med – hästen blir räddare och  - ja ni fattar. Från ingenstans kan det hända väldigt mycket väldigt fort.

När jag red in Bonheur (-99) så gick det ju precis hur bra som helst. Jag hängde, satt upp så småningom, och vågade till sist rida själv. Kanske tionde gången jag satt upp på honom, hade ingen ledare, så hann vi bara gå ett steg. Då kom han på att han skulle testa lite. Så han bockade. Blev skitskraj då han kände min tyngdpunkt förändras och jag hoppade av för att inte skrämma honom mera. Satt upp igen, han var supernervös och sprang bara. Runt, runt i ridhuset. Tills han uppfattade min röst där uppe, proandes, lugnandes. Och pallnitade. Jag flög in i sargen med huvudet före. Knäckte till revbenet så jag inte ens kunde öppna en dörr själv. Har aldrig ramalat av sedan dess, Bonheur kom över det där och allt gick ju bra i slutändan. Hjälm är bra. Men jag köpte mig en ny effter den smällen.

När vi jobbade med Leo så gick det också super. Men vi hann inte riktigt lika långt innan hans första reaktion kom. L satt upp för kanske femte gången, med ledare. Pang sa det bara, så flög hon som en vante ända till akuten trots både hjälm och väst. Den hjälmen fick jag kassera och köpa henne en ny. Men det gick också bra om än hon var öm, halt och lytt efteråt..  Vi vet fortfarande inte vad som egentligen hände.

Vad jag vill säga är egentligen bara, var rädd om er! Ha respekt! Hur bra det än går, så kan det hända något så himla fort och det är så onödigt.

Later.