.bonheur

På tal om Lyxfällan förresten. Jag förstår verkligen hur lätt det är att hamna där. Vi har avsagt oss all reklam hem, men den direktadresserade reklamen rår man inte på. Det innebär att vi får säkert ett par brev i veckan från olika banker och kreditbolag som vill att vi ska ta snabba lån, få loss lite enkla pengar… Betala tillbaka med ockerränta. Det är så enkelt. Varför gör de så. Jag blir så irriterad. För det första tycker jag att det känns jäkligt onödigt att slänga en massa papper hela tiden, för det andra tycker jag att det är fult att göra det så tillgängligt.

Jag vill inte låna några pengar! Skulle jag någon gång vilja det så vet jag vart jag ska gå. Och det är inte till snabbacash.nu

Update! Jo, förresten. Vi upptäckte nåt läskigt en dag! Johan hade köpt några glödlampor på internet, fick hem dem mot faktura och betalade 70 kronor eller vad det nu var. När jag sätter in fakturan i pärmen ser jag en liten notering längst upp på papperet. Johan är beviljad en kredit hos det här faktureringsföretaget på 30000 kronor! För en faktura på 70 spänn. Utan att ens ha ansökt om någon kredit. Får man ens göra så? Han kunde ju alltså ha handlat för 30000 kronor, utan att de ens vet vem han är och hur han har det ställt… Sjukt.

Later.