.bonheur

besöksstatistiken säger sitt, ni väntar på något… Dagst att dra storyn kanske?

I lördags satt ett antal utvalda gäster i kyrkan för Svantes dop. Men vi hade planerat mer än så! Så efter klockringningen som inledde dopet så startade ingångsmarsch till bröllopet och vi började gå in i kyrkan tätt följd av (oinvigda) faddrar med barnen och sist prästen. Det hela var ju planerat som en överraskning och det blev det sannerligen. Först och främst måste jag säga att jag blev nästan lika överraskad själv, för när musiken startade blev det helt plötsligt på riktigt... men det var roligt att gå gången fram och se reaktionerna. Det var nåmligen så att större delen av gästerna inte riktigt hajjade direkt vad som var på gång trots musiken. Folk satt och väntade, en del tittade bakåt och sen fram igen och sen! föll poletten ner.. några ställde sig direkt och när vi vandrat hela vägen fram hade nog de flesta fattat läget och kommit på fötter. Ett sorl hördes genom kyrkan. Jag var så lycklig över att få stå med ryggen mot alla och bara hämta andan, andas och sluta skaka. Det var så mäktigt…och rörande. jag höll väl inte ihop riktigt hela vägen men. Ceremonin blev jättefin, och knöts ihop bra med dopet så vi kunde verkligen inte vara mer nöjda.

Ringarna.

Vi vill ju att vigseln skulle vara en överraskning, enkel och fin och så blev det. Jag är så lycklig! ÄNTLIGEN! En överraskning blev det nog för de allra flesta. Få är de som anat något, och hur vi lyckats med det har jag ingen aning om. Efter dop och vigsel så bjöd vi på fika i församlingshemmet. Jag ville inte att vi skulle stjäla glansen från Svantes dag och det hoppas jag att vi inte gjorde. Men lite fokus på brudparet blev det ändå. Lite klirrande i glas och pussande, mina vänner som var lika förvånade som alla andra, ordnade raskt fram en bröllopsvals.  Det var riktigt kul, och kommer att bli ett riktigt bra minne från denna fantastiska dag!

The cake. En riktig combotårta med Svantes del i botten och våran på toppen.

Vi hade lite efterfest hemma efteråt för de närmast sörjande, men vi lovar att ordna en riktigt bröllopsfest någongång framöver där fler kan vara med så vi får fira ordentligt, okej?

Nu är man fru alltså, gift och nytt namn känns lite märkligt men det vänjer man sig vid antar jag. Det är det värt när man lyckats fånga den bäste.

När bestämde vi detta då? Ja när vi förlovade oss den 26 februari 2006 så var det med bröllop i sikte såklart. Vi har diskuterat många alternativ, på en havsstrand någonstans långt borta, hemma med pompa och ståt och hundratals gäster… Men det här blev så bra så. Precis lagom stort för mina nerver och med de närmaste på plats.

Förlåt.