.bonheur

Jag gillar böcker som man inte kan lägga ifrån sig. När jag läste min första Läckberg, Predikanten var det om jag inte minns fel, så kunde jag inte lägga den ifrån mig. Isprinsessan var lika bra, och resten har hållit nästan samma standard. När jag nu börjat på den sjunde, Fyrvaktaren, så får jag inte alls samma känsla. Faktum är att jag gäspat mig igenom de första 86 sidorna, och nu lyssnar jag på fjärde Twilightboken istället - Breaking Dawn (heter säkert nåt annat på svenska).

Twilightböckerna har jag haft lite svårt för. Den första fick jag jobba mig igenom, den andra blev lite bättre. Grejen är att man måste liksom fortsätta för böckerna är ju inte avslutade. Det var nästan irriterande att behöva börja på den tredje för att få fortsättningen på historien. Samtidigt så insåg jag ju att jag började bli fast, även om jag var så tveksam från början. Tredje boken köpte jag som ljudbok och på engelska istället - vilken skillnad! Uppläsaren är hur bra som helst, och som jag misstänkte så gör den sig mycket bättre på originalspråket. Det är nämligen språket jag har haft mest svårt för, översatt blir den lite för mycket, vissa saker går inte att översätta till svenska på ett bra sätt. Den kunde jag inte lägga ifrån mig så nu har jag STORA förväntningar på fjärde boken som jag liksom hållit på lite ett tag. För när den är klar är det slut. Men jag ger naturligtvis inte upp Fyrvaktaren. Jag hoppas och tror att den kommer att ta sig...

Ja, det var en något rörig recension på två böcker som jag inte har läst ännu så jag antar att det kommer en uppföljning.

Later.