.bonheur

Igår framåt åttatiden började Skrållan bli lite ängslig. Hon vägrade lämna min eller Johans sida, höll sig tätt intill någon av oss hela tiden. Bäddade och stökade . Vi förstod att någonting var på gång. Strax före midnatt kom “slemproppen” och utdrivningsvärkarna började. Nästan en och en halv timme tog det och hon fick jobba för att få ut sin första unge.

Till slut så kom Ettan, alldeles svart och en liten piggelin. Efter lite fumlande förstod Skrållan vad hon behövde göra med den.

Strax efteråt kom Tvåan, det gick snabbt och lätt!  En rödrandig kisse, också den väldigt pigg och livlig. Första brottningsmatchen mellan kattungarna började i stort sett omgående.

Trean kom med ungefär samma hastighet och vi såg fram emot att förlossningen skulle vara snabbt avklarad. Även denna gång en rödrandig kisse, som dock inte alls var lika livlig som det första och som var väldigt mager. Vi hjälpte Skrållan med att suga rent slemmet kring luftvägarna, och att massera igång lillkissen men efter någon timme utan att kissen ens försökt röra sig så drog hon suckande sitt sista andetag.

Fyran kom strax innan det, ännu en svart kisse men med lite röda fläckar på huvudet. Pigg och kry!

efter ytterligare en timme, strax efter tre, så kom då Femman. Denna lilla kisse var lite mindre än de andra och hade inte fått någon päls ännu, den hade dött i magen tidigare.

Till sist så kom då sexan efter ytterligare några timmar, vid sextiden i morse, en randig liten som är mamma upp i dagen.

Jag hoppas det är klart. Skrållan har lagt sig till ro nu i alla fall och alla verkar må bra. Fyra små kattungar har vi alltså. Inte mycket sömn har det blivit. Efter femman kunde vi lägga oss och slumra lite, Johan försov sig till jobbet och vi är nog MYCKET trötta idag båda två. Var uppe och såg till sista kissen, sen fick jag sova igen i nån timme innan jag vaknade av att Olivia vaknat och hittat kattungarna! “Åh Skrållan, har de kommit ut nu. Oj så fin. Titta mamma” sa hon och höll i den röda. Vi satte ner stackars lillkisse hos sin mamma igen och så fick hon sitta och titta på dem en stund istället innan de fick lite mer lugn och ro… Åh vad hon längtar tills de blir så stora att man kan leka med dem!