.bonheur

Varar inte för evigt. Vår lilla tös som bli tre år om en vecka, har börjat fundera ganska mycket på det. Jag tror inte att hon riktigt förstår, men det är mycket tankar. Var är Agda till exempel? Hon vet att hon inte kommer tillbaka, men hon hoppas lite. Frågar om hon kanske kan vara hos någon annan. Hon ser men förstår inte riktigt och hur förklarar man?

När myggor och knott dör, så går de sönder. Det har hon förstått. Då försvinner de. Idag i bilen så funderade hon vad dom skulle hända om mamma eller Olivia skulle gå sönder: "då får vi köpa nya" kom hon fram till för att i nästa andetag tänka: "men jag vill ju ha min mamma".

Överhuvudtaget så har det uppstått ett nytt fenomen. Det är först nu som Olivia visar oro över att bli lämnad. "lämna mig inte" är en vanlig fras, även om jag bara hamnar några meter före. Det säger hon flera gånger varje dag. Snyftande ibland om vi pratar om att vi ska åka och handla... Som om att vi skulle lämna henne ensam hemma! Det är som om att hon har förstått att det rent teoretiskt skulle kunna hända. För det skulle det ju. Idioter finns och kommer nog alltid att finnas... Hon är väldigt noga med att få följa hem när vi är borta också, normalt sett brukar hon inte tveka att stanna Att Johan har varit borta mycket senaste veckorna hjälper nog till lite. Familjen är inte samlad och det blir så tydligt. Idag frågade hon om jag trodde att pappa skulle komma hem idag.. Lite senare satt hon och snyftade i soffan: "jag har ingen pappa" sa hon lite dramatiskt. Inte riktigt äkta tårar men hon provar sig fram. Tänker på hur det skulle vara om det verkligen vore så...


Tack och lov har vi helg nu och pappa är hemma i flera dagar! Ingen beredskap längre. Äntligen!


- Later, yours truly från ifååånen