.bonheur

Elvamånadersdagen passerade tämligen obemärkt. Ett stort, men ack så litet samtidigt, steg i utvecklingen har tagits sedan sist. Svante går. Inga långa sträckor, men han släpper taget och promenerar iväg på egna äventyr. Coola killen. Antalet tänder ser fortfarande ut att vara tre - alla i nederkäken men i skrivande stund ser vi minst fyra stycken på väg att tränga ut i överkäken. Ordförrådet växer och vi kan konstatera att han kommer att klara 1½-årskontrollen med bravur, för minns jag inte fel (det är ju 1½ år sedan) så är det 6-7 ord som ska finnas då. Det är väl där någonstans vi är nu? Tittut-lekarna som var mysiga förut, är nu väldigt spännande. Svante satt en timme i bilen här om dagen och lekte tittut bakom en keps. Viktigt att kepsen satt precis rätt... Eller så kryper han iväg och sätter sig bakom en dörr för att titta fram själv när man ropar på honom - för att snabbt "försvinna igen". Han har alltså tagit kontroll över leken själv och roas inte bara av andra längre.Lekarna är för övrigt väldigt självständiga. Han säger till att han vill ner när man håller i honom, sedan drar han blixtsnabbt iväg på egna äventyr. I skrivande stund sitter han i lekrummet och river ut allt innehåll ur leklådorna. Jag sitter i köket och äter frukost. Det bästa med att vara hemma är att man alltid hör vart de är och vad de gör! Hör man inget så är det bus på gång! Han har haft någon kort fas där han varit mammmig, och jag inte ens fått gå på toa själv - men det har alltså handlat om max 2 dagar! På samma vis så är det fortfarande bara vid tre tillfällen han har reagerat på någon mer eller mindre främmande person.