.bonheur

Min älskling kläckte ur sig en ovanligt genomtänkt kommentar här om dagen, som jag skrev om på bloggen. Hade det varit nånting som hade gjort mig förfärad eller förtvivlad så lovar jag att ni inte hade fått läsa det här. Ty det jag skriver på min blogg är inte mer utlämnande än så. Det är bara en liten liten glimt av mitt liv.

Jag fick ett par tips om hur jag skulle hantera situationen, och eftersom jag inte känner att jag har någon situation att hantera så blev mitt svar så här:

Att få vardagen att fungera med en liten är inte alltid så enkelt. Vi försöker dela på ansvaret så mycket vi kan och försöker både hitta tid att umgås tillsammans och egen tid. Johan har sin hockey och jag har mina hästar. Oftast så fungerar det ganska bra, men ibland så kör det ihop sig. Eftersom hockeyn är fast så är det oftast jag som vara flexibel och planera om. Ibland så tar min sambo för givet att jag alltid kan göra det. Det är lika mycket mitt fel som hans, jag tar gärna ansvar och han låter mig göra det. I slutändan så är det viktiga att Olivia alltid kommer först och att vi tar hand om varandra. Resten ordnar sig, det kan kännas lite surt för stunden när det inte alltid blir som man tänkt sig men vi lär oss ju allt eftersom hur vi ska planera! Ibland får man ändra sig. Sedan att det råkar komma en sån där inte allt för genomtänkt kommentar är faktiskt något som jag bara skrattar åt idag. Jag vet ju att jag har turen att inte ha en man som vill se kvinnan bunden vid spisen och i barn- och sängkammare, utan som snarare gör mer än sin beskärda del i hemmet utan att klaga... en riktig guldklimp!

Kommentaren lär jag dock inte glömma i första taget! Vad tänkte han egentligen...? Inte alls. Hehe.

Love you darling! XX