.bonheur

Olivia har mystiska rodnader på båda sina kinder. Men det är inte bara det. Det är tjockt och knöligt och känns riktigt varmt och inflammerat också. Rodnaden är kraftig och det är skarpa kanter omkring.
Det första utslaget kom på vänstra kinden i torsdags, då trodde vi att hon stött sig (som vanligt) och hon verkade inte besvärad på något sätt. I fredags var hon ju sjuk en sväng och då såg vi inget (eftersom hon var så rosig i största allmänhet..). I lördags hade rodnaden blivit lite större och igår var det riktigt knöligt och tjockt på vänstra kinden. Men hon var och är fortfarande inte ett dugg besvärad av det. I morse kom en ny fläck på högra kinden. Idag åkte vi in på vårdcentralen för att kolla upp det hela. Vi kunde lika gärna ha lämnat Olivia hemma därför att sköterskan som träffade oss hade på förhand bestämt sig för att det är atopiska eksem. Hon kollade nästan inte ens på flickan. Det kändes väl inte så där jättebra precis. Sen kändes det väl inte riktigt som om att hon visste vad hon pratade om (särskilt inte sedan vi läst på om det hela). För då hade hon gjort en riktig utredning, informerat en massa eftersom det rör sig om en kronisk sjukdom som kräver massor med omsorg... och så vidare. I alla fall, först och främst så stämmer ju symtomen inte alls. Vart man än läser så står det att det allra säkraste symtomet är en väldigt besvärlig klåda. Hon har inte visat några tecken på att vara besvärad eller vilja klia sig eller något sådand. Sedan ska huden vara torr och fnasig - det är den inte. På kinderna kan det komma som diffusa utslag - inte skarpa och tydliga som hon har alltså. Ingenstans står det att det ska vara tjock och knöligt... ofta kommer utslagen även på armar och ben (nada). Skumt!

Vi fick bättre hjälp på apoteket.

Ny vecka. Hoppas hinna med skolan bättre i veckan för förra veckan var det verkligen katastrofalt dåligt med det. Nu ska vi dock på "sjukan" med Olivia för första gången kan man väl säga. Hennes rosiga kinder är nämligen lite väl rosiga. Kommer mer info sen...

Idag blev den äntligen av. Köttsoppan... Står och puttrar på spisen. Ska blir gott! Nu är man sådär lagom trött och hungrig efter en dag på Nådamyren. Allting har gått bara bra, inga tragiska olyckshändelser och maten räckte till (första gången?) trots bra med folk. Vädret var väl inte riktigt med oss - det blev ett intensivt snöfall som dock slutade rätt snabbt, men det var ju milt och skönt i övrigt.

Igår på dansaerobicsen körde vi afrikansk dans! Superkul men jösses vad varm man blev. Sen körde vi ett intensivt dansaerobicspass efteråt så det blev ett bra pass...

Vad roligt att jag precis kläckte ur mig att stjärnor är helt rätt i vår. Läste precis ett blogginlägg från en av mina "modegurus" och hon säger ju precis detsamma haha..

Jag fick ett C på tentan och alltså även på min C-kurs i vetenskapsteori och metod. Det får jag nog vara nöjd med även om man såklart alltid vill vara bäst! Innan tentan trodde jag ju att jag inte alls skulle klara den så jag ska vara nöjd. Har inte sett själva tentan än så jag får väl se då vad jag tycker (kommer med posten idag). Well, well 262,5 högskolepoäng har man nu då - 15 nya idag! Härligt! Eller Bra. (Inte Mycket Bra eller Framstående...)

I går kom vi isäng och somnade före halv elva. Olivia slukade en hel vällingflaska och lite till på det så hon sov gott ända till 07.20! Så med andra ord bör man för en gångs skull vara riktigt utvilad. Idag verkar det vara ännu en fantastisk dag med strålande sol. Tyvärr är vårt lilla påsklov över, annars hade man väl sett ut som en pepparkaka snart. Åtminstone från halsen och uppåt.. Nåväl, jag ska jobba lite flitigt nu en stund så kanske vi tar oss ut ett tag mitt på dan!

Igår var vi ute hela dagen och det var bara så härligt! Lappflickan inom mig börjar vakna till liv så nu vill jag bara ha mer uteliv. Vi hann med hästarna också och även denna gång skötte Leo sig exemplariskt. Pionen mår bara bra med sin runda mage, det är så skönt att hon verkar vara i så fin form. Men man ska väl inte förvänta sig annat?

jädrans så svårt det är att få till den där motionen. Nu har det ju varit helg och vi har varit ute en del i och för sig men mer än så har det knappast blivit. Skärpning alltså! Nu har det ju gått ganska bra ändå trots att det blev pizzamiddag igår. Men utöver det har jag skött mig exemplariskt. Förra veckan låg jag ju på "plus" men det har jag raderat ut i veckan så nu är jag på rätt spår igen. - 2 kg sen sist och - 7 kg totalt. Typ 7 veckor kvar då att få till de sista tre kilona på delmål 1. Det borde man väl klara?

Lite egna minnesanteckningar nu bara.




Jag tycker det är så tröttsamt med alla dessa människor som står där med sina pekpinnar och säger att man ska göra si eller så. Att man inte får vara den man är liksom. "Min väg är den enda rätta!" Det är så positivistiskt. Märkligt nog är det ofta de som nog själva skulle betrakta sig som hermeneutiker som är sådana. Hm hm. Well, never mind, låg och filosoferade lite bara.

Uni har infört en ny betygsskala. Ja, det är såklart EU som ligger bakom. Vi går från en tre-gradig betygsskala till en sju(!)-gradig. Det ska bli intressant. Stackars rättande lektorer och professorer och allt vad dom nu är. Nu när tentan kommer tillbaka blir det första gången för mig på den sju-gradiga skalan. Det verkar i alla fall inte som om jag hamnar på de F eller FX, minst ett E har jag nog skrapat ihop.


A
Framstående
Studenten visar framstående resultat i förhållande till de krav som ställs i lärandemålen.

B
Mycket bra
Studenten visar mycket bra resultat i förhållande till de krav som ställs i lärandemålen.

C
Bra
Studenten visar bra resultat i förhållande till de krav som ställs i
lärandemålen.

D
Tillfredsställande
Studenten visar tillfredsställande resultat i förhållande till de krav som ställs i lärandemålen.

E
Tillräcklig
Studenten visar tillräckliga resultat i förhållande till de krav som ställs i lärandemålen.

Fx
Otillräcklig
Komplettering möjlig
Studentens resultat är otillräckliga i förhållande till de krav som ställs i lärandemålen. Ytterligare arbete krävs för att uppfylla lärandemålen.

F
Otillräcklig
Studentens resultat är otillräckliga i förhållande till de krav som ställs i lärandemålen.

En lång långfredag avklarad, vi har hunnit med en hel del... Morgonen började vi i Mackenbacken - vi hann till och med se lite härlig sol, Olivisen fick provköra sina brillor och vi fick umgås med lite folk. Trevligt!

Sedan blev det Leo's tur att få sig en omgång. Han skötte sig supersnyggt och var lika cool och glad som alltid. Känns riktigt bra. Vi tar det väldigt lugnt så han inte ska tycka att det börjar gå för fort. Men någon vända runt gårdsplanen blev det ändå med Lissan hängandes på.

Sedan har vi hunnit fika, handla, bortbjudna på middag och kvällen avslutad med Let's Dance. Nu sitter jag och funderar på vad morgondagen har att erbjuda. Vi har ju en hel del att välja på, flexibel måste man ju vara så här i beredskapstider, så antingen blir det inget eller massor för så brukar det fungera. Känns tråkigt att göra en massa jobb då här då det är Påsk och ledigt men det är väl så det är.. vi får se. Funderar dock på att bjuda "han som glömde" på fika, han har nämligen tillgång till något som vi behöver... Jag ids som inte vara ledsen över att han glömmer för det gör han alltid. Sen blir jag alltid ledsen men jag är ju en känslig natur. En äkta fisk. Men man måste ju förlåta någon som är så pass gammal - då är det inte lätt att komma ihåg alla, inte ens familjen hihi. Det var tal om att Johans kusin med familj skulle komma förbi också, vi får väl se vad dom hinner med helt enkelt. Annars snöskottning och badrum. Kanske lite skola...

är färdigrättad och lagd på lådan idag. De som behöver omtenta/komplettera får meddelande under dagen. Jag har hittils inte fått något och jag tror ju verkligen inte att jag kommer att behöva det heller. But you never know.

Håll tummarna!

Måste ju komma med bevis för mina påståenden...

Haha!

Hej!

Min kusin fick en pojke inatt! Hihi. Äntligen!

Sen har Olivia börjat prata. Ingen förstår men det är så gulligt!
Favoriten är "ah-ha" när jag säger haha. Säger jag hej, säger hon "eeee". När börjar dom prata på riktigt?

Länge sedan jag tipsade om någon tävling känner jag... Här kommer en och du behöver inte länka till en egen blogg så det är bara att köra på. Det enda du behöver göra är att skriva vilken färg du tänker använda i vår/sommar... Då kan du vinna detta snygga armand:

Både tufft och sött..

Tävlar gör du här!

Idag hittar jag fina kläder till Olivia. Bonnie & Clyde är det som inspirerar denna gång!

Cool men dyr Pilotmössa! Finns med matchande handskar... från Petit Nord




Två fina bodys, Stardust Che Sparkdräkt och Sparkdräkt med hästar från Mini-Numph.




Till sist två snygga tee's från Stardust Kid's!

Just nu vill jag ha:

Urban Decay loose pigments, en härlig mineralögonskugga. Finns på Blush.se


Blinc Heated lash curler, en ögonfransböjare som är liten, smidig billig och tydligen GREJEN. Modemecka.se


Susan Posnick's Mineralfoundation har jag tjatat om förr. Jag vill fortfarande ha den. Verkar GRYMT bra. Även den på Modemecka.se

Jag hade egentligen bara önskat mig ett par saker på min födelsedag. Det första var att någon skulle komma ihåg mig och det var det många som gjorde. Sedan att det fanns någon som borde ha gjort det men inte gjorde det den här gången heller...gör mig ledsen men det är som det är.

Det andra jag önskat mig var den lilla bärbara. Tolvtummaren. Jag fick den!! Visst är den söt. Den är så liten... Fungerar bra också, så här långt i alla fall. Tack tack tack alla ni som bidrog till underverket!

Sedan blev det såklart de sedvanliga småsakerna som framförallt innebär att jag måste rensa ut något annat så jag får plats med det nya. Det brukar så lätt bli så att man samlar på sig en massa saker. Kul med lite nytt i alla fall.

M kom som oftast med årets mest genomtänkta present. Denna gång ska vi ta oss en tjejkväll med hemmaspa, lite vin, gott tilltugg och en massa tjejsnack på hemlig adress. Det ser jag fram emot. Det, om något, är väl vad jag behöver...



Jag hatar min telefon.

Ring inte (på mobilen). SMSa inte. He lönsch int.
Svarar jag inte så beror det inte på att jag är dryg.

Jag vet att jag fått sms som jag inte kunnat läsa. Det går bra att maila, den kollar jag cirka 23 gånger per dag. b_onheur@hotmail.com till exempel. Eller ring hem. Det går också bra. Det händer ju att jag är inne. . . .

har köpt en ny mobil men den får jag inte tag på riktigt än tyvärr.

Igår blev det en hel del hästsnack, det är roligt - särskilt när man kan hålla sig till de mer trevliga sidorna av hästvärlden. Vi hann även in lite på baksidorna också och jag kan bara säga att jag uppskattar vad jag har här hemma. Här får man sköta sitt, och man får då ha sina grejor ifred. Kändes bra med nya hovvårdaren också när jag hörde vilken annan hovis som var i faggorna.. hehe. Eventuellt blir det en hyresgäst här på lösdriften, något som i så fall nog blir bra för både Leo och Pion. Än så länge är ju gumman busig och uppskattar Leos inviter emellanåt, och då hon inte gör det så blir det ingen lek så är det bara (hon bestämmer). Men framåt våren så lär hon bli mindre tålmodig och vilja ha mera lugn och ro. Då är det bra om Leo får en annan kompis. Vi får se vad det blir. Har bokat in ett träningspas också om nån vecka. Alltså jag håller i ridträningen. Så nu måste jag hitta på några roliga övningar! Skoj.

Förra veckan var jag på resande fot men lyckades ändå unvika fika, godis och andra onyttigheter. Däremot blev det käk på både Sibylla och Max (och nej det blev inte deras goda GI-burgare). På skolan kunde man däremot köpa en GI-tallrik med massa smarrigt som hummus, fetaostkräm och en massa grönsaker och bönor. Och räkor var det visst. Lyx!

Eftersom jag fyllde "jämt" och hade kalas så blev det god mat och gott fika och annat utan några som helst betänkligheter under dagarna två. Härligt! Igår blev det dock skärpning så nu är det ordning på torpet igen. Tyvärr kan jag nog snarare rapportera ett plus än ett minus efter denna vecka med res-fusk och födelsedagsfirande. Well, well man kan inte vara på topp jämt.

Nu MÅSTE jag få in träning igen! Herregud så uselt det har blivit med det! Jag siktar på att hinna med ett gympass idag eller imorgon, sen blir det dansaerobics på onsdag. Tänk om jag kunde hinna in idag. Så skönt det vore. Sen var det promenaderna också. Där måste jag verkligen skärpa mig. Nu jädrans!

Tyvärr har det blivit få inlägg på senaste tiden och det beror helt enkelt på att det har varit mycket annat. Men nu är tentan överstökad, bara en C-uppsats att skriva alltså, jag har gjort bort allt födelsedagsfirande - inte varje dag man fyller jämt precis. (Tack o lov). Nu blir det en ny vecka, Johan kommer att vara bortrest några dagar men jag hoppas såklart hinna skriva av mig lite. Mer om presenter och sådant kommer...roligt att någon kommer ihåg en. Har suttit och pratat och fikat hela kvällen (de andra har fikat) och hela helgen egentligen. Nu blir det soffläge, jag kommer att somna - tänk att det kan vara så utmattande att inte göra något. Puh!

För något år sedan hade vi en otroligt fin liten katt som hette Svante. Svante var en riktig stallkatt och bodde således i stallet hos hästarna. Eftersom vintern var kall så hade han en kattlucka in till pannrummet och där låg han gärna uppe på "acktanken" när det var kallt ute. Våren kom, det blev mars och Svante fick vårkänslor. Turerna blev allt längre och en dag kom han inte hem. Han, som alltid kom när vi ropade.

Efter någon vecka så kunde vi i alla fall hämta hem honom. Han hade flyttat in i en gammal lada någon kilometer hemifrån, antagligen hittade han inte hem igen för han blev mycket lycklig då vi hämtade tillbaka honom. Väl hemma blev han snabbt gamla vanliga Svante igen. Vi beslutade att det nog var dags att kastrera lillkissen så han inte skulle ge sig iväg på några fler äventyr och inte hitta hem. Men knappt tio månader var lite för ungt så vi fick lov att vänta.

I slutet av april försvann Svante igen. Vi letade och letade, körde runt och spanade. Pallnitade så fort vi såg något kattliknande - men det var aldrig Svante. Efter en tid kände vi igen nästan varenda katt i närområdet. Vi visste att det fanns en katt vid fiskeodlingen och pappa hade sett honom och sa att det var troligt att det var Svante. Men katten var skygg och vi lyckades aldrig få se honom fast vi var där många gånger och letade och ropade.

I juni fick vi så plötsligt veta att nu hade nog Svante flyttat in i ladan igen. Man hade sett katten där flera gånger. En tidig morgon ringde Johan och sa att han hittat Svante! Han var ute vid stora vägen, inte långt från ladan. Jag skuttade vigt ur sängen (höggravid som jag var), fick med lite kattmat och körde genast ner.. Johan satt och pratade med katten som kurat ihop sig i diket och var allmänt svårflörtad. Jag såg på långt håll att det var fel katt. Samma färg och nästan precis samma teckning, men mera vitt i ansiktet och längre päls... Vilken besvikelse. Vi lämnade lite käk åt den stackars skygga katten som låg och kikade på oss förskräckt.

Någon dag senare ringde en av grannarna och sa att nu var Svante tillbaka på hans gård. Vi skyndade dit men hann inte få se en skymt av honom. Han hade nämligen krupit in under en vedbod och vågade sig inte fram. Vi tänkte att det var nog samma skygga katt som sist. Tyckte synd om den stackars lilla katten som var så ängslig...

Tiden gick. Olivia föddes. Pion blev dräktig. Det kändes som om att Svante aldrig skulle komma tillbaka. Vi hämtade en liten kissetjej (tänkte att Svante skulle uppskatta det mer om han nu kom tillbaka), Skrållan. Hon fann sig snabbt i livet på landet. Denna gång ställde vi även hela förrådsdelen till förfogande för katten som nu kunde gå in och ut som hon ville. Detta av den enkla anledningen att stallet är så tomt och öde för en lite katt då hästarna går på lösdrift.

Skrållan blev snabbt en ny och uppskattad medlem i familjen även om vi saknade Svante. Man undrar ju så. Vart tog han vägen? Har någon tagit hand om honom? Blev han överkörd? Det är så jobbigt att inte veta! Här kunde historien ha slutat, därför att vi vet inte hur det gick för Svante. Däremot så vet vi hur det gick för den stackars ängsliga katten som bodde i Svantes lada där några veckor i höstas. Katten heter Findus och han bor faktiskt här hos oss nu!

I höstas så ringde Findus matte till oss. Katten hade hittat hem till sist men nu hade hennes pojke blivit allergisk. Hon hade hört att vår katt sprungit bort och tänkte att vi kanske ville ta oss an Findus. Vi hade ju redan hunnit skaffa en ny katt men vi tänkte att det spelar väl ingen roll om vi har fler. Så därför blev det så att Findus fick flytta hem till oss. Den lilla ängsliga katten har nu efter några månader äntligen anpassat sig till livet här. Han är inte fullt så blyg längre (nu får även medlemmar utanför familjen se och gosa med honom), han trivs med både taxen Baloo och med Skrållan såklart. Vi tycker att vi har fått en toppenfin kompis och fast vi saknar Svante som var så speciell så känns det fint att vi fått oss en Findus i alla fall.

Ja nu har han varit här, våran nya hovvårdare. Han som verkar enligt SANHCP-modellen. Det var intressant. Det tar lite tid, men slutresultatet ser ju bra ut i alla fall - och konstigt vore det nästan annars med tanke på vilken noggrannhet hovarna verkades. Kanske har vi hittat rätt nu? Jag tycker nämligen att det nästan inte finns någonting som är viktigare än att hästarna har bra hovar - det är liksom A och O för att det ska fungera och hästarna ska hålla länge.

Fördriv några minuter med Magnus så kommer en liten surprise!

Ny vecka. Äntligen.

Idag blir det att försöka sammanställa allt jag läst och checka av så jag inte missat något väsentligt. Har lite jobb att göra på projektplanen dessutom, på torsdag ska vi nämligen presentera den för vår handledare. I morgon åker vi söderut och blir borta tills på torsdagkväll. Vi tänkte försöka hinna med Sundsvall, IKEA, Härnösand, Lucky och ja.. skolan då. Tenta på onsdag. På fredag är den stora dagen. Då är vi hemma. Johan bakade lite igår (jag har inte provsmakat så jag vet inte om det blev bra - men det SER väldigt lovande ut), vi har leasat ut lite bakning så det ska nog finnas lite fika :) Vi tar väl familjen på fredag och vännerna under helgen... 

Hovslagaren kommer på lördag. En barfotaspecialist! Härligt, härligt. Jag har verklgen tur att det finns någon som fixar när jag inte har tid. Har verkligen inte hunnit tänka en tanke på det eländet (att förre hovslagaren sa upp sig i sista minuten). TACK!

Idag snöar det faktiskt inte ens.

Veckans rapport! På viktfronten - intet nytt.

Dock inte otippat eftersom jag suttit inomhus ungefär sedan i torsdags... Det har blivit alldeles för lite träning - jag vet. Hoppas jag lyckas bättre med det denna vecka då jag kommer att vara på resande fot och ha kalas. Det där kalaset kommer nog att ställa till det - men då tänker jag verkligen fuska med GI-andet. Det är ju inte alla dagar man fyller 30 eller hur?

Idag blir det gymmet!

Detta är vad jag ser när jag tittar ut...

och inte blir det bättre när jag byter utsikt

Visst räcker det nu?? Skitväder säger jag bara!!!

är att det har försvunnit 15 cm från min midja och totalt 43 cm från mina olika mätpunkter. Tänk, det är nästan en halvmeter... Läskigt när det finns så mycket att ta av.

Vi har precis tagit in hästarna för natten eftersom det snöat ymnigt i ett dygn snart. Johan har precis startat traktorn, han måste skotta gården så att han tar sig ut i morgon bitti, det har formligen vräkt ner snö. Som om vi inte hade nog. Tack och lov har min brorson skottat fram köksfönstret idag åt mig så nu ser jag ut! Lyxigt värre, haha! Ja, det är ju där vi har tillbringat kvällen förresten. Inte framför köksfönstret utan hos min bror med söner och sambo. Därav den sena snöskottningen. Lika bra då att jag sätter mig med min käre vän Bryman en stund. Har bara typ tre kapitel kvar att avverka innan jag kan ge mig på nästa bok (men den är på svenska och inte krånglig fackengelska). På onsdag har jag tenta, och inte många timmar man kan plugga kvar...måste dessutom jobba lite med projektplanen för C-uppsatsen så det är lite att göra. He orn 'se. Jag börjar längta efter tentan nu. Man pluggar och pluggar så man har huvudet alldeles proppfullt och då är det så skönt när man väl får sätta sig ner och skriva i några timmar - bara låta orden forsa ur en och känna att man faktiskt kan något! Känslan efteråt är bara så skön! Bara jag inte sätter mig där och inte har något att skriva. Det är inte alls en lika skön känsla vill jag lova.

Nytt för idag!

Klappiklapp!

Jag har fått en lämplig skallebang...måste vara allt läsande (det är jag och Bryman). Tenta nästa vecka, vette tusan hur jag ska hinna med det? Eller i alla fall studierna inför tentan. Blä.

Storebror med familj har varit här en stund idag, skönt att slippa läsningen ett tag! Olivia tycker ju det är så roligt dessutom, särskilt med kusin Linus som leker på samma nivå som henne trots tio års åldersskillnad hihi...

Nej ni, nu är det dags att kasta sig över den där hmhm boken igen. Jag kommer ändå att bli sittandes hela helgen...

(På TV säger dom att våren har kommit...)

Var och kikade på Me & I's nya kollektion igår. Fick grym beslutsångest över vad jag skulle köpa... Man har ju tyvärr inte råd med allt. Vad jag inte köpte var likadana kläder till hela familjen, eller missmatchat typ orange/tröja orange byxa. Det blir lite för mycket. Olivia fick husvagns-bodyn som jag blev störtförälskad i vid första ögonkastet.

Sedan fanns det supergulliga molnklänningar och härliga singoallklänningar i frotté. Mitt val till flickan föll på en kombo...en frottéklänning i singoallamodell:

Självklart blev det något till Mamma också! Grym beslutsångest...jag valde mellan två fina klänningar (på - dom ser lite tråkiga ut på galgen). Vilken tror du att det blev:

               Godisråttan             eller              Zooklänningen?

Bilder från www.meandi.se

Nu har jag hittat en ny blogg och jag är alldeles betagen. Vilken smak denna kvinna har! Ursäkta franskan.

från Olivia

” Hur underbart det skulle vara att ha en riktig hjärna, som kunde tala om saker och ting för en. “

Nalle Puh

Nu ska jag gå i säng! Kan inte komma ihåg när jag gjorde det den här tiden sist men nu när J är borta får man passa på... Lilla sover gott sen länge, ikväll åt hon faktiskt riktigt bra och hon har varit riktigt kry hela dagen. Skönt de. Näe hörni, nu är det god natt.

Peace out

Nu har pappan åkt igen... Jag längtar redan till onsdagkväll då han kommer hem, för Olivias del innebär det att hon får vänta till torsdag innan hon får träffa sin pappa igen! Nästa vecka är han ju hemma med oss hela veckan så det ska blir toppen! I och för sig ska vi ju till Sundsvall några dagar, och jag ska fylla år och så... Måste nog baka. Men det var ett sidospår. Johan har åkt och det känns alltid så jobbigt! Men det är väl bra att få längta lite ibland?

I går kväll sa Johan att han längtar tills den dag Olivia vinkar åt honom när han går (även om han inte längtar efter att åka)... Flickan måste ha lyssnat för när han for så vinkade hon! Det var en ny premiär idag alltså!

Ännu en vecka har gått, totalt fyra stycken nu och ännu ett kilo har försvunnit så jag har nått mer än halvvägs till målet tio kilo (i maj). 6 kilon avverkade med andra ord. Heja heja! I veckan måste jag vara flitigare med träningen. Förra veckan blev det två gånger på gymmet, några promenader men inte mycket annat när Olivisen blev sjuk...Längtar efter ljusa kvällar så jag kan komma mig ut på kvällspromenader då jag inte hinner på dagen! Snart...

Min älskling kläckte ur sig en ovanligt genomtänkt kommentar här om dagen, som jag skrev om på bloggen. Hade det varit nånting som hade gjort mig förfärad eller förtvivlad så lovar jag att ni inte hade fått läsa det här. Ty det jag skriver på min blogg är inte mer utlämnande än så. Det är bara en liten liten glimt av mitt liv.

Jag fick ett par tips om hur jag skulle hantera situationen, och eftersom jag inte känner att jag har någon situation att hantera så blev mitt svar så här:

Att få vardagen att fungera med en liten är inte alltid så enkelt. Vi försöker dela på ansvaret så mycket vi kan och försöker både hitta tid att umgås tillsammans och egen tid. Johan har sin hockey och jag har mina hästar. Oftast så fungerar det ganska bra, men ibland så kör det ihop sig. Eftersom hockeyn är fast så är det oftast jag som vara flexibel och planera om. Ibland så tar min sambo för givet att jag alltid kan göra det. Det är lika mycket mitt fel som hans, jag tar gärna ansvar och han låter mig göra det. I slutändan så är det viktiga att Olivia alltid kommer först och att vi tar hand om varandra. Resten ordnar sig, det kan kännas lite surt för stunden när det inte alltid blir som man tänkt sig men vi lär oss ju allt eftersom hur vi ska planera! Ibland får man ändra sig. Sedan att det råkar komma en sån där inte allt för genomtänkt kommentar är faktiskt något som jag bara skrattar åt idag. Jag vet ju att jag har turen att inte ha en man som vill se kvinnan bunden vid spisen och i barn- och sängkammare, utan som snarare gör mer än sin beskärda del i hemmet utan att klaga... en riktig guldklimp!

Kommentaren lär jag dock inte glömma i första taget! Vad tänkte han egentligen...? Inte alls. Hehe.

Love you darling! XX

vill inte äta. Usch vad jobbigt det är... just nu tar hon inte alls flaskan, har inte gjort det på flera kvällar och mornar. Jag som skulle sluta amma. Det går ju inte nu. Inte för att jag vet om det spelar någon roll då hon knappast ammar en minut ens...men om det är det enda jag får i henne morgon och kväll så får det bli så. Frukt, bär och gröt går ganska bra på dagen om hon inte är för trött och mat kan hon äta lite av bara det är något som passar damen. Hoppas hon blir frisk SNART...

Nu har jag sett den. "Min" dator! Åh så fin den var...vill ha! När jag skaffat mig den så blir det blogga av. Känner mig inte så flitig eller inspirerad just nu - skrivkramp kallad det nog. Jag går runt och tänker ut en massa djupsinniga, finurliga eller filosofiska inlägg som jag skulle vilja skriva, men när jag sätter mig framför datorn så blir det i n g e n t i n g.

Pion är tjock. Åh så tjock hon är just idag. Det varierar nämligen, vissa dagar ser hon jättetjock ut, andra bara lite tjock. Jag borstade henne för en stund sedan och kunde nästan hålla fölisen i famnen, så kändes det. Den måste ha legat och tryckt på ena sidan, man kände hur den låg där och tryckte mot då jag borstade. Häftigt!

Lissan var och pysslade med Leo. Det var synd att hon skulle falla så illa när hon druttade av - snacka om otur! Han reste sig ju lite bara och det var ju ingen fara, sedan stoppade han huvudet mellan benen och då gick det inte sitta kvar såklart, och hon ladade i 15 cm nysnö så det var mjukt och fint så det är SÅ orättvist att behöva slå sig i det läget. När jag åkte av Bonheur så flög jag ju med huvudet före i sargen på ridhuset, och inte slog jag mig nämnvärt av det. Å andra sidan kan man bryta benet om man halkar utanför bron eller när man putsar fönster. Farorna lurar runt hörnet... Anyway, vi återupptar arbetet med inridningen när vi har en smidig ryttarinna igen. Förhoppningsvis blir det inge mer bus från Leo's sida. För Bonheur räckte det ju med en gång och han var mera skärrad så jag hoppas...men man vet aldrig, så är det ju.

Olivia är fortfarande inte kry. Feberfri sedan länge men inte i form. Nu ska lilla fröken sova i alla fall och så hoppas vi det är bättre imorgon. Då åker ju pappa bort i några dagar... och mamma har en hel del skola denna vecka.