Kommer knappt ihåg vad jag skrev senast om Svantes utveckling? Men det bör vara ett par veckor sen jag sammanfattade läget. De senaste veckarna har följande hänt:
En stor grej är att Svante sitter själv. Jag älskade när Olivia började sitta själv och lika skönt är det nu. Han är verkligen superstadig, men vi vågar inte släppa honom helt själv utan kuddar eller så om han sitter på golvet. Rätt vad det är slänger han sig bakåt! Skönt när de kan sitta själv i badet också, det borde i princip fungera nu om det inte vore för att han vägrar eftersom han ska ligga och tokplaska.
Det är en annan grej, han är helt hopplös att bada, han är ju helvild! Man är sjöblöt efteråt. Johan som inte hängt med riktigt i badutvecklingen hämtade in badbaljan i köket som när Svante var liten.. Det blev lite torkning efteråt.. men vi har ju redan vattenskada i köket så, hehe.
Just nu sitter Svante i sin gåstol som han verkligen älskar. Nu på morgonen har han kört hela korridoren ner, och tillbaka igen. Han kan såklart inte vända eller styra den riktigt men han tar sig fram och diggar det. Olivia var nog säkert en sju-åtta månader innan hon nådde ner så hon kunde ta sig fram… Svante står med båda fötterna platt på golvet nu i stolen.
Har inte sett till någon tand ännu, han tuggar och tuggar men det händer inget. Tror jag. Har inte riktigt kikat efter så noga på ett par dar. Men så länge jag ammar får det gärna vara tandfritt haha.
Han jobbar på med händerna också, han börjar vara ganska säker på att ta tag i saker och ting och han sträcker sig efter allt han ser. Bara att passa glas, muggar, bestick och annat som kan komma i hans väg. Nappen är ju en annan sak han gillar att greppa. Han plockar den ur munnen, sätter tillbaka den, men sen kan han inte riktigt släppa taget så då blir det en viljornas kamp! I med nappen i munnen och så plockar den där förbaskade handen ut den igen. Och igen. Och igen… Det ser så kul ut!
Precis som sin syster är han mycket mer motoriskt utvecklad, än språkmässigt. Han pratar ju förstås en hel del men han har varit ganska lågmäld och försiktig, och nu börjar han komma igång och prata riktigt högt också – sen tjuter han verkligen och skrattar när man busar med honom.
Later.
Etiketter: Småbarnsår, Svante
3 hälsningar:
Vi har en precis likadan gåstol och Milea lärde sig aldrig hur hon skulle ta sig fram med den. Men hon trivdes med att bara sitta i den. Elvina kunde ta sig fram med den, men då var hon inte så förtjust i den.
Den är faktiskt onödigt svårmanövrerad tycker jag! olivia trivdes ju med att sitta i den ibland och när hon väl kunde ta sig fram med den var den inte intressant längre. Men Svante är ju som en liten sprattelgubbe så han fixar det ändå :)
Haha, så härligt! Tjutet när man busar är ju underbart. Det är superskönt att kunna sätta ner dem när man skall bada/duscha känns som man kommer åt mycket bättre. Men tänderna kan han få vänta med, Kevins andra har nu börjat titta fram och han älskar att bitas(ajaj) Han bits och så skrattar han. Längtar efter att se dem båda nu i jul.
Kram
Skicka en kommentar