.bonheur

Det är tur att de är söta.

"Föräldraskapet är förenat med så sjukt mycket glädje, men också med svårigheter och ibland är det fan skitjobbigt att vara förälder. Typ som i dag. Kan man få checka ut nu? Pausa lite? Inte? Nähä... Okejdå. Jag tar en kopp kaffe i stället."

skriver A.M.O och just idag känns ingenting mer träffande. Give me a break! Känns riktigt bra att på måndag är det dagis igen, väl? Eller hur hade vi ställt det? Tråkigt på nåt sätt att man ska känna att det behövs stimulans av andra barn och pedagoger. Men just nu känns det så. Och som om att jag behöver en paus. Från de stora.

Från storbarna, till liten. Har sagt det med både Olivia och Svante, att det är något magiskt med sexmånadersbebisen. Allt spädbarnstrassel är bortblåst (amning, blöjbyten nattmatning - alla stup i kvarten). Man har en glad och social unge som fortfarande tar de allra flesta och det allra mesta med gott mod. Rutinerna är väl inkörda. Sa jag GLAD? Barnet är ganska självständigt och nyfiket och roar sig själv långa stunder. Det går att distrahera och saker (som mat och sömn) behöver inte ske i samma sekund som barnet kommer på det längre. Det kan ofta sitta själv vilket är skönt. Men det kryper oftast inte iväg själv ännu på några större äventyr, möjligen är den mobil i sin gåstol, men ännu kan man känna sig lugn och trygg med att det inte händer så mycket bus... Vilket är väldigt skönt.

Men vänta bara! Snart kommer en tid då man inte längre får lämna rummet för att gå på toaletten ens en gång för att då kanske man försvinner för evigt och en tid då den ska krypa, stå, vingla, gå... Allt ska stoppas i munnen eller i eluttag eller andra lämpliga ställen. Bästa att skynda att njuta!

Och från en liten till en nästan nyföding. Som närmar sig två månader men som egentligen borde vara nyfödd eller bara någon vecka. Magiskt liten och fin sötnos vi har hälsat på ikväll. Tänk att Tyris var så liten för ett halvår sedan. Hon såg ut lite som en monsterbebis ikväll, det gjorde hon ju. Åh, de är så fina när de är så små. Och det var ett alldeles utomordentligt lyckat exemplar vi fick se. Men lugn, jag känner inte alls något sug. Är ändå nöjd att vi kommit dit vi kommit med våra småttingar, och just idag känns det ju (mer än) nog även om det är sällan jag känner så.