Hon är ju ute och allt man kan önska sig och mer därtill. Men magen kan jag ändå sakna. Det har jag gjort efter varje förlossning. Det är väl något magiskt med att gå och undra vem som är där, och att längta... Sen går det ju inte att komma ifrån att magen är mycket finare med en bebis i, än utan. 
Det är bara en månad sedan men känns redan som en evighet!
(en del av marsutmaningen)
Livet går vidare
9 år sedan
0 hälsningar:
Skicka en kommentar