.bonheur

Ja det blev ju som en sorgsam dag det här. Redan i morse när vi fick höra att Tilda var dålig så kändes det illavarslande och illa var det. Så illa som det kan vara. Min syster fick fick hålla sin döende hund i famnen hos veterinären som inte hann rädda henne. Det är så hemskt och så orättvist! Tilda var så frisk, stark och duktig och borde ha haft många år kvar. Men ödet ville annorlunda.

Olivia åkte iväg med mormor och morfar i morse för att se Tilda tävla i Vindelälvsdraget. Vi mötte upp och såg en av växlingarna trots allt. Eftermiddagen spenderades hos morfars, där vi också fick höra hur det gått för stackars Tilda. Det är nog svårt att smälta för oss alla, det som kom så hastigt och oväntat.

Det är märkligt med barn. Plötsligt går Svante iväg och ropar på Tilda i trappen där hon brukar vara. Han har aldrig ropat på Tilda förr eller ens sagt hennes namn.

Johan håller på och fixar med bilen och barnen har sovit i en timme så jag och Tyra har det väldigt lugnt ikväll. Vi får se hur länge J blir borta. Han åkte iväg andra svängen för bara knappt en timme sen. Ska printa ut lite papper och sammanställa Svantes "sjukdomshistoria" med frågetecken och utropstecken. Allt för att vi förhoppningsvis ska kunna ställa en diagnos.