.bonheur

Det finns ingen bättre känsla än att lägga sig i sängen, och bara somna av sig själv efter några minuter. De senaste tre nätterna har jag somnat FÖRE Johan. Jag kan bara komma ihåg ett par enstaka tillfällen då det har hänt tidigare under våra år tillsammans.

Det är mindre roligt att vakna mitt i natten, ha ont i nacken och inte kunna somna om på flera timmar.

Det är fruktansvärt att vakna på morgonen av att det gör så ont att röra sig att tårarna rinner. Att sedan komma ihåg att man är ensam hemma med gullungarna hela dagen. Fy fasen alltså vilken bra tajming jag har. Det är dessutom tredje gången i juli/augusti som jag får nackspärr. I hate it. Nu har ett par alvedon tagit udden av huvudvärken som följer med, men nacksmärtorna är svåra att komma åt. Det är väl bra på sitt sätt, meningen måste ju vara att man ska ta det piano.

Mina barn är ganska söta i alla fall. Svante har varit vaken i en timme, nu har han hämtat sin tutte och sin snutte från sängen och tänker sig att han ska få sova en stund? Han ligger på golvet och gosar med snutten. Sötnosen… Jag är lite hård med honom, han sover så mycket och flera pass om dagen så jag försöker träna honom att vara vaken längre stunder. Det går ganska bra, då sover han lite längre pass när han sover istället.

Olivia berättade precis hur stor hon är:

“Jag är så här stor mamma!” Hon håller båda armarna rakt ut. “Mmm” håller jag med för hon har ju ganska rätt. “Lika stor som abborren” säger hon sen. “Jaså” säger jag och skrattare. “Ja, en liiiten abborre”.

Jag vet inte vart hon har fiskat? 15 kilos abbarn som är små.

På tal om 15 kilo, så har vi ju varit på både ettårskontroll och treårskontroll. Börjar med Svanten, som passerade med en OK-stämpel i rumpan. Han väger nu 10,5 kilo och följer viktkurvan fint. På längden har han stuckit iväg lite, han är nu 80 cm lång. Han är ju lite långsmal sådär, så BVC-tanten trodde nästan att han inte skulle rymmas på mätbrädan som är 83 cm. Nästa gång gör han det inte. Nytt sedan sist är att man får ett litet hälsosamtal vid ettårskontrollen.Vi pratade om tandborstning, kost och hur han äter. Han äter ju allt han får så det är väl inga större bekymmer där, haha. Sen får vi fortsätta testa med mjölkprodukter med jämna mellanrum, rätt vad det är så har allergin försvunnit. Sist av allt så var det vaccinationen, han grät till en stund men det gick över nästan direkt och fick en alvedon när han skulle sova den kvällen eftersom han kändes lite varm och var lite eländig en stund.

Olivia då. Treårskontrollen gick väl över all förväntan egentligen. Det var riktigt roligt att se faktiskt, vi blev nog nästan lite förvånade över hur duktig hon var. Hon fick kika på lite bilder och berätta vad hon såg och det var såklart inga problem. Sen fick hon svara på frågor kring bilderna och hon kunde svaren innan frågan ens var ställd helt och hållet så vi bara satt och gapade. Jag är knappast lika snabbtänkt själv. Hon fick beröm för att han pratar så rent och tydligt. Sen fick hon visa att hon kunde sparka en boll, och hoppa och så var det vägning och mätning. Prick 15 kilo och exakt på medelkurvan hon föddes på. Otroligt med tanke på att hon aldrig äter. Även Olivia har stuckit iväg lite på längden, 97 cm lång är hon nu. Mycket har nog hänt bara i sommar! Blev lite förvånad att ländkurvan sticker iväg för henne också, hon har alltid snarare varit åt det korta hållet. OK-stämpel även där.

Later.