.bonheur

Så här borde alla beredskapsveckor vara. Antingen så händer det inte något, eller bara väldigt lite, vilket innebär att vi sitter hemma till ingen nytta liksom. Eller så är det full huggning dygnet runt och så mycket att vi båda är totalt knäckta vid beredskapsveckans slut. Men nu är det perfekt. Det har varit mycket jobb och det ska det vara, man ska tjäna på att ha beredskapen annars är det inte värt det. Men vi har ändå kunnat ses ibland och Johan har varit med på det viktiga. Fölningen till exempel. Nu är han till exempel ute en sväng, men det gör inte så mycket. Vi kom i säng tidigt igår så därför är vi utvilade idag och nu orkar han vara ute samtidigt som jag orkar vara hemma och vänta. Det är ju fan att man inte ska kunna sova när han är ute men men. Det vore väl värre om jag inte brydde mig?