.bonheur

För en månad sedan var vi på kalas, barnens farmor fyllde år. Olivia har pratat en del om den helgen. Hur roligt det var och vi sov ju där i två nätter! Och så har hon pratat om den där pojken som var där. Som såg på teve med henne. "vad hette han?" undrade hon. "jag vet inte, hur såg han ut?" "jamen, den där pojken som hade glasögon" "Är det Jesper du menar?" en artonårig pojke alltså. "ja! Han. Och så var det den andra pojken, han som hade mössa" "är det Jespers pappa du menar då?" och det var det ju. De var snälla i alla fall.

Här om dagen fick jag berätta för Olivia att den pojken han finns inte mer. Det är därför vi är ledsna. Därför pappa måste få extra många kramar för det var hans kusin. "men jag vill ju träffa honom" var hennes spontana svar följt av några tårar. Sen konstaterade hon på barns vis, att då är han i himlen och där har han det bra fast vi inte kan träffa honom mera.