Usch. Ångesten.
Såg precis ett bombattentat på TV, nån serie, inte verkligheten. Men ångesten!
Jag hade inte tänkt åka tillbaka. Men nu blir det så i alla fall. Ju närmre vi kommer desto större blir klumpen i magen. Nu har vi dessutom barnen med oss.
Finaste.
Jag smygfotade dem nyss. Hade velat hämta dem hit till sängen, ge dem trygghet. Men det är inte de som känner sig otrygga just nu, det är jag. Det är jag som mår illa då jag ser bombattentat på TV. Som lovat att aldrig mer åka till ett land i konflikt. Kanske är det bra att åka dit igen. Upp i sadeln igen. Men det känns väldigt konstigt att vara mamma och ta med sina barn på en upplevelse som väcker sådana känslor. Jag vill ju skydda dem.
Jag längtar, jag vill ha roligt, jag vill njuta av resan. Jag hoppas att det inte bara ska vara jobbigt. Jag tror vi har hittat ett bra ställe att vara på. Inte mitt i smeten. Inte lika utsatt. Men visst hade jag önskat ett annat resmål, ett annat land... Men nu var det det här som passade.
Etiketter: Ego, Olivia, Resor, Svante, Tyra
1 hälsningar:
Inge roligt med den typen av resfeber :( men jag tror att vi har valt ett bra och lugnt resmål. Ser så mycket fram emot min enda semester som dessutom inkluderar alla er. Kram
Skicka en kommentar