Det kan vara sista chansen att måla. Därför kör vi hårt i helgen då vi knappt kunnat måla alls på flera veckor eftersom det antingen varit för kallt, eller för ostabilt. Klart det vore enklare (och snabbare) om fler än en person kunde måla samtidigt men det är svårt när någon måste vara barnvakt och när J dessutom har beredskap.
Nikki och Leo har fått flytta till nytt bete idag. Pion och Athena ska vi släppa över till den nya delen av hagen ikväll tänkte vi, bara Olivia somnar. Därför skriver jag nu ett inlägg som jag tänkt skriva ett tag.
Det känns lite, eller ganska mycket, sorgligt men den här bloggen tystnar nu. Jag finner ingen inspiration att skriva. Så här är det, det känns som om att ingen hör av sig längre, ingen orkar hälsa på och när man träffar folk så vet ändå alla i stora drag hur vi har det och vad vi gör...och vi vet såklart inte hur våra vänner har det eller vad de gör. Jag har försökt att inte skriva så mycket i bloggen för att skapa lite mer spänning men därför har jag istället tappat inspirationen. Därför tar jag nu en paus från bloggen. Blir jag sugen, kommer jag tillbaka. Kanske fortsätter jag skriva inspirerat men anonymt någon annanstans. Kanske slänger jag in lite uppdateringar om Olivia enbart, som service till alla mostra å fastrar och dylikt som träffar henne så sällan. Jag vet inte.
Eller så får jag abstinens och kommer tillbaka om en vecka. Jag vet inte. Kanske är det bara semester. Jag vet inte alls om jag klarar att lämna min blogg som ligger mig varmt om hjärtat men jag måste ta en paus och känna efter.
Etiketter: Blogg