.bonheur

Nu fortsätter jag min saga, som jag skriver för att dokumentera en viktig del av mitt liv som har påverkat mig på många sätt...

Det var ingen enkel start vi fick, jag och min lilla häst! Det var sommar och hemma i stallet var alla hästar utflugna. Så när jag kom hem med min stackars lilla unghäst, så kom han till ett helt nytt ställe och där fanns inga kompisar! Vi ordnade så att en av ridskolans hästar fick komma tillbaka och stå i hagen bredvid min häst. Han blev lugnare och allting verkade OK.

Andra dagen så ringde en kompis. Hon berättade att hon fått ett samtal från närmsta grannen till ridskolan. Han hade tittat ut genom köksfönstret och sett en häst som stod och blåste på rutan! Lillen utforskade omgivningarna... Han hade rymt ur sing hage, så hon hade ställt honom i stallet. Jag åkte genast dit och såg direkt att inte allt stod rätt till. Han stod på tre ben och han hade skrapsår överallt. Jag tvättade upp alla sår som tack och lov verkade ytliga och undrade vad han hade varit med om! Jag kunde inte direkt hitta någon orsak till varför han inte ville belasta ena bakbenet, han var sårig och tjock i frambenen men inte bak och verkade absolut inte ha brutit något. Det var kväll så han fick stå inne och vila över natten så fick jag kolla närmare nästa dag.

Morgonen efter var han alltjämt svullen och väldigt stel i bakdelen, han tog korta korta steg med ena bakbenet. Jag ringde bakspårade honom, för att se var han farit fram. han hade rymt ur hagen, klättrat över ett stenröse nära ridskolan, men en massa skrot och ett gammalt skjul med rostiga spikar som stack ut där han trängt fram. Jag ringde veterinären som fick komma och ge en stelkrampspruta och även antibiotika för att hjälpa honom med alla sticksår som jag förstod att han fått. Men vad som hänt bakdelen visste jag inte. Han hade nämligen en stor svettfläck på ena lårmuskeln! Mystiskt. Jag kontaktade då hans säljare, eftersom hon är hästveterinär och kan råda bättre än distriktets veterinärer (kodoktorer). Hon tyckte jag skulle avvakta och se hur det utvecklade sig, kanske hade ha bara slagit sig på muskeln?

Ett par dagar gick och det blev inte bättre. Jag åkte ner med honom till Hästkliniken för att kolla upp honom bättre... Vilken trist start vi fick! Veterinären kunde inte hitta något så han trodde verkligen att det bara var mjukdelar som var skadade och vi skulle ge honom tid. Han fick en "allmänbehandling" och återbesök 6 veckor senare. Veteriären var dock väldigt fascinerad över svettfläcken som alltjämt fanns där på låret. Han tesade flera gånger om han hade någon känsel, om det var en nervskada eller vad?

När vi åkte på återbesök var allting OK, utom svettfläcken då. Men denna gång fick vi träffa en annan veterinär som faktiskt sett det tidigare och det var bara en nervskada i huden som förmodligen skulle läka. Vi har antagit att vad som hände den där kvällen var att hästen gick omkull på vid sin klättring på stenröset - och slog sig rejält mitt på låret. Slutet gott allting gott!

Hästens konvalecens i 6 veckor var inte bara av ondo - men det skriver jag mer om nästa gång!