.bonheur

Det här är min saga.

Efter att ha slitit i många år med diverse foderhästar så hade jag bestämt mig för att köpa en egen häst. Jag lusläste alla annonser såklart för att hitta nånting bra i min prisklass. Jag hittade ingenting sådär direkt, men en annons fastnade jag för. Den hästen var inte i min prisklass, det förstod jag ju - men jag tänkte att det kunde vara nyttigt att kolla på hästen! Hästen stod uppstallad bara 7 mil hemifrån, och vi skulle ändå passera den vägen i annat ärende så vi åkte dit. Med mig hade jag C & M. Jag gick in i stallet, hästägaren öppnade boxgallret och ut kom genast ett huvud. Då var han såld! Ur hans ögon fullkomligt lyste det av livsglädje, nyfikenhet och värme. Vilken häst! Hon tog ut honom i stallgången, selade på honom och tog ut honom på ridbanan för att visa hur han rörde sig. Han var nämligen bara tre år och oinriden. Vilka rörelser... han var så mjuk och fin, han fullkomligt flöt fram och jag trodde inte mina ögon. Den kvällen åkte jag hem med ångest!

Jag köpte honom. Självklart gjorde jag det. Visst, han var dyr, men han var värd varenda krona och när jag åkte hem så kändes det som om jag stulit honom. För mig var han redan värd så mycket mer. Det fanns nämligen kapacitet. Så började min saga, och jag visste att en sådan häst får man bara en gång i livet.

Fortsättning följer