.bonheur

Idag har jag knappt suttit ned! Jag har städat och städat och burit och burit...Julpyntningen innebär ju en hel del städning, och jag har möblerat om en del också både här och där så det ska fungera till jul med gran och en massa folk också. Vi firar nämligen jul i Ulriksdal! Mysigt!

Att jag har burit beror på att Olivia har varit väldigt mammig idag, hon har varit trött och så, men knappt sovit... Oj vad jag sprungit många vändor med vagnen. Men så fort man stannar så vaknar hon! Hoppas hon är på bättre humör imorgon hos mormor och morfar.

Nu har vi i alla fall bara kvar Olivias rum - som kommer att ta typ två sekunder - och köket... som tar lite längre tid. Där städar jag ju dagligen och storstädar med jämna mellanrum så det är inte så mycket städning. Men mycket ska ut och mycket ska få plats så att det blir bra. Sen måste vi möblera om lite också... Hoppas jag hinner det på förmiddagen imorgon!

Vad  gäller "älgjägaren" så är han på benen! Visst är det helt fantastiskt! Han har bara haft såå tur! Hem kommer han om en 8-10 dar sådär verkar det som.

Det allra bästa med den här dagen var i alla fall att C ringde och berättade om sin lilla bebis som hon fick för precis en vecka sedan. Hon kom ungefär 6 veckor för tidigt!!! Så nu fick Olivia ännu en kompis i samma ålder - samma år. Planen var ju att hålla ut över nyår... Men det verkar gå jättebra för dom så förhoppningsvis behöver dom inte bo på "Barn" alltför länge. Jätteroligt! Jag är så glad att hon ringde för jag var ju så nyfiken på hur det går för dom - och ännu gladare är jag för att det går så bra! Tänk, varken jag eller C hade nog trott att vi skulle bli mammor när vi reste runt i hästsverige "på den gamla goda tiden"... Och nu är vi det båda två!

Idag är jag effektiv som tusan!

Hann ju inte med nåt julpynt igår efterom Missarna kom förbi och även Martina med dotter! Supertrevligt förstås! Så fick jag min Latte även igår... hehe.

Nu håller jag på med julstöket för fullt, samtidigt som jag tvättar och städar. Det hör liksom till att man storstädar innan man ställer upp grejorna och hänger in gardiner. Jag har börjat i tvättstugan, som har varit ett förvaringsställe för allt som inte ryms i badrummet medan vi bygger om, och dessutom varit överfullt av tvätt pga att gamla maskinen gick i strejk.. (Den bor nu på miljöstationen, tsm med en annan tvättmaskin och våran gamla TV och en massa annat skrot!) Har hunnit stada ur allt, utom tvätten såklart, och även putsa och olja bänkskivan. Så nu är det fint som snus... Så nu ska jag bara dammsuga lite, hänga upp en julgardin och kanske något annat... Tvättstugan är ju liksom genomfarten in till huset, annars skulle jag nog inte bry mig om att pynta där!

Sedan blir det att ta ett rum i taget, städa och pynta... får se när jag blir klar! Jag har nämligen en tendens att bli lite för noga - därför gruvar jag mig alltid länge innan jag sätter igång! Men inget rum är ju lika stökigt som tvättstugan (var)...

Nu - julmusiken på och bara att fortsätta där jag slutade...

Nu fortsätter jag min saga, som jag skriver för att dokumentera en viktig del av mitt liv som har påverkat mig på många sätt...

Det var ingen enkel start vi fick, jag och min lilla häst! Det var sommar och hemma i stallet var alla hästar utflugna. Så när jag kom hem med min stackars lilla unghäst, så kom han till ett helt nytt ställe och där fanns inga kompisar! Vi ordnade så att en av ridskolans hästar fick komma tillbaka och stå i hagen bredvid min häst. Han blev lugnare och allting verkade OK.

Andra dagen så ringde en kompis. Hon berättade att hon fått ett samtal från närmsta grannen till ridskolan. Han hade tittat ut genom köksfönstret och sett en häst som stod och blåste på rutan! Lillen utforskade omgivningarna... Han hade rymt ur sing hage, så hon hade ställt honom i stallet. Jag åkte genast dit och såg direkt att inte allt stod rätt till. Han stod på tre ben och han hade skrapsår överallt. Jag tvättade upp alla sår som tack och lov verkade ytliga och undrade vad han hade varit med om! Jag kunde inte direkt hitta någon orsak till varför han inte ville belasta ena bakbenet, han var sårig och tjock i frambenen men inte bak och verkade absolut inte ha brutit något. Det var kväll så han fick stå inne och vila över natten så fick jag kolla närmare nästa dag.

Morgonen efter var han alltjämt svullen och väldigt stel i bakdelen, han tog korta korta steg med ena bakbenet. Jag ringde bakspårade honom, för att se var han farit fram. han hade rymt ur hagen, klättrat över ett stenröse nära ridskolan, men en massa skrot och ett gammalt skjul med rostiga spikar som stack ut där han trängt fram. Jag ringde veterinären som fick komma och ge en stelkrampspruta och även antibiotika för att hjälpa honom med alla sticksår som jag förstod att han fått. Men vad som hänt bakdelen visste jag inte. Han hade nämligen en stor svettfläck på ena lårmuskeln! Mystiskt. Jag kontaktade då hans säljare, eftersom hon är hästveterinär och kan råda bättre än distriktets veterinärer (kodoktorer). Hon tyckte jag skulle avvakta och se hur det utvecklade sig, kanske hade ha bara slagit sig på muskeln?

Ett par dagar gick och det blev inte bättre. Jag åkte ner med honom till Hästkliniken för att kolla upp honom bättre... Vilken trist start vi fick! Veterinären kunde inte hitta något så han trodde verkligen att det bara var mjukdelar som var skadade och vi skulle ge honom tid. Han fick en "allmänbehandling" och återbesök 6 veckor senare. Veteriären var dock väldigt fascinerad över svettfläcken som alltjämt fanns där på låret. Han tesade flera gånger om han hade någon känsel, om det var en nervskada eller vad?

När vi åkte på återbesök var allting OK, utom svettfläcken då. Men denna gång fick vi träffa en annan veterinär som faktiskt sett det tidigare och det var bara en nervskada i huden som förmodligen skulle läka. Vi har antagit att vad som hände den där kvällen var att hästen gick omkull på vid sin klättring på stenröset - och slog sig rejält mitt på låret. Slutet gott allting gott!

Hästens konvalecens i 6 veckor var inte bara av ondo - men det skriver jag mer om nästa gång!

En sån här för att förvara örängen skulle kanske inte vara så dumt? Hos mig ligger dom nämligen och dräller lite varstans och har jag tur så hittar jag ett matchande par...

Smart förvaring

Kostar 70:- (plus ev.. frakt)

Bild: http://www.freewebs.com/fanplastic/

min stora last!

Nu har jag hunnit med BÅDA hästarna, Olivia sover fortfarande men vaknar när som nu..

Pion måste få ett litet omnämnande idag! Jag vet nämligen inte vad som har flugit i henne. Hon har ju varit allmänt hormonstinn och knepig i höst, dräktig som hon är - däremot så har hon gått väldgt bra. Idag så var hon en riktig myshäst i stallet, så jag tänkte att då lär hon vara lite halslö ute på banan också. Men icke! Hon var knappt manövrerbar men jädrans vad bra hon gick! Hade hur lätt som helst kunnat plocka fram en passage i henne idag - hon hade nämligen både lyft, svävmoment och klipp i steget och var heltänd! Jätteläckert! Hon måste ju tro att hon är en världsstjärna nu bara för att hon ska bli mamma - och det är hon ju såklart. Men oj vad jag längtar efter att få rida för en tränare nu.

Tror vi ska satsa på det här med att vila sig i form, det verkar fungera bra ju!

Tänk vad pigg och utvilad jag skulle vara om jag gick isäng samtidigt som Olivia! Då hade man fått sova 8-9 timmar i sträck... Men vem kommer i säng klockan 20? Inte då jag...

Idag så är Prio ett att angripa det stora tvättberget! Fatta hur mycket tvätt man hinner samla ihop på ett par veckor! Det kommer aldrig att ta slut...jag fyllde en maskin i morse och det syns inte på tvättberget! Annars känns det väldigt trevligt och väldigt lyxigt att ha en ny tvättmaskin. Här sitter jag och skriver och jag HÖR den inte ens! Hihi! Sen är den typ dubbelt så stor som den gamla, digital och har en massa trevliga men säkert fullständigt onödiga funktioner...

  2 veckor...

Idag tänker jag dessutom hinna med mina stackars hästar! Bara Olivia samarbetar och sover som hon ska så är det inga problem. Lite kallt är det ju, men nåt ska vi väl kunna hitta på...

Hinner jag ska jag dessutom börja plocka fram adventssakerna - det börjar vara dags om jag ska hinna innan första advent... Vi ska ju bort på lördag, jag och min käre sambo!

Vad gör du idag?

Idag hade jag ju tänkt inviga ridbanan. Men tyvärr är det lite för kallt. Inte för mig kanske, men för hästarna som lätt svettar upp sig och ska stå ute... Hade jag fått klart belysningen så hade jag kunnat ta det ikväll, och sedan ha hästarna inne på tork för natten (då det ändå är så kallt) men så är inte fallet... Ja, så här är det att ha häst på vintern! Nu saknar jag ridhuset!

  Bygga?

Lite kaxigt vore det att ha ett på tomten... När jag har vunnit mina miljoner kanske!

När jag for på badet i morse så träffade jag en av "Älgjägarens" jaktkompisar. Han hade nyheter att komma med, man hade nämligen ringt "Älgjägarens" mor nu på morgonen:

Igår så gjorde man ett nytt väckningsförsök, lät hon meddela. Men då blev han så arg, eftersom han inte förstod vad som hänt, och försökte slita av sig alla grejor... Nu är han tillbaka! Dom fick söva igen, men nu är fightern tillbaka och det låter bra. Nu så liggar han lätt sövd, men man har plockat bort alla hjälpmedel vad jag förstår, så han kan andas själv utan hjälp. Och verkar ilsk!

Dessutom kunde han informera mer om skadans omfattning. Tillstöter inga komplikationer nu, och allting går som det ska så ska han inte får några men. Skottet har nämligen tagit precis där det ska om man nu ska bli skjuten på ett sådant ställe. Man har ju fått ta bort en del av ena lungan, men den andra lungan har klarat sig bra (man såg ju någon blå fläck, som inte visade sig vara något problem) - alltså inte så omfattande skador som man först trott. Inga ben eller så har tagit skada.

Det har ju svajat mycket fram och tillbaka de senaste dagarna, allting har verkat bra, sen har han fått hög feber, skadans omfattning har varierat beroende på vem man pratar med och så vidare, man har inte riktigt vetat vad man ska tro! Så det var VÄLDIGT skönt att få reda ut det hela lite! Tack, H!

Nu håller vi tummarna för att allting fortsätter gå åt rätt håll, och att inga komplikationer tillstöter!

...alldeles själva! Utan minsta mörkrädsla eller annat! Men så somnade vi så fort vi gick isäng också, båda två. Olivia klockan 20, mamman några timmar senare.

Idag är det bad som står på schemat, sedan stall och ikväll ska tvättmaskinen som står mitt på gården monteras in - och tvättberget angripas. Vi har ju varit utan tvättmaskin i två veckor! Gissa om det börjar vara tomt i garderoberna...

Det här är min saga.

Efter att ha slitit i många år med diverse foderhästar så hade jag bestämt mig för att köpa en egen häst. Jag lusläste alla annonser såklart för att hitta nånting bra i min prisklass. Jag hittade ingenting sådär direkt, men en annons fastnade jag för. Den hästen var inte i min prisklass, det förstod jag ju - men jag tänkte att det kunde vara nyttigt att kolla på hästen! Hästen stod uppstallad bara 7 mil hemifrån, och vi skulle ändå passera den vägen i annat ärende så vi åkte dit. Med mig hade jag C & M. Jag gick in i stallet, hästägaren öppnade boxgallret och ut kom genast ett huvud. Då var han såld! Ur hans ögon fullkomligt lyste det av livsglädje, nyfikenhet och värme. Vilken häst! Hon tog ut honom i stallgången, selade på honom och tog ut honom på ridbanan för att visa hur han rörde sig. Han var nämligen bara tre år och oinriden. Vilka rörelser... han var så mjuk och fin, han fullkomligt flöt fram och jag trodde inte mina ögon. Den kvällen åkte jag hem med ångest!

Jag köpte honom. Självklart gjorde jag det. Visst, han var dyr, men han var värd varenda krona och när jag åkte hem så kändes det som om jag stulit honom. För mig var han redan värd så mycket mer. Det fanns nämligen kapacitet. Så började min saga, och jag visste att en sådan häst får man bara en gång i livet.

Fortsättning följer

Igår blev det ju inte mycket gjort, eftersom jag kände mig allmänt risig. Måste ha varit nåt litet virus eller nån liten bakterie som ställt till med något. Jag har varit alldeles trött, yr och konstig i magen. Men nu är det mycket bättre! Så idag firade jag med att vara ute i 2,5 timmar på ridbanan och handskotta alla hårda kanter Johan har ställt till med. Tyvärr är man väl lite perfektionist, men jag vill inte ha några skadade hästar för att vi slarvat med underlaget! När jag gick in var jag helt slut och genomblöt...skönt! Tanken från början var att jag skulle hinna med Leo också, men får ta det imorgon! Hr jag tur så hinner jag med båda. Nu har ju hästarna fått två veckors vila så en dag mer eller mindre gör väl knappast någon större skillnad. Att det ska ta TVÅ veckor att få till ridbanan?! Men det ska ju snöa, frysa, packas och skottas innan man kan använda slungan... Tyvärr är jag ju lite begränsad till att hålla mig på gården då jag är hemma själv med Olivia, annars hade jag naturligtvis kunnat hålla igång hästarna ute istället. Men då det inte funkar, så får dom vila - det tycker jag själv är bättre än att göra ett halvhjärtat försök nån gång i veckan bara. Jag hoppas ju på en transport så småningon, då kan man åka in till ridhuset i perioder då inte underlaget är bra nog utomhus. Men nu kan vi köra igång igen - just nu är det nämligen förmodligen bättre underlag ute än på många andra ställen.

Framtiden?