20080624 kl. 23.47: För exakt ett år sedan låg jag lugnt i sängen och sov. Visste inte då att jag skulle vakna om ca en timme av nya värkar. Hade ju haft sammandragningar mer eller mindre regelbundet under dagen, men inget som "gjorde ont". Det gjorde inte heller värkarna jag vaknade av, ändå så förstod jag att det var på gång.Olivia föddes i raketfart efter en lång uppvärmning kan man säga. Ingen bedövning hanns med men det gick så bra ändå. Vår lilla guldklimp kom till oss den 25 juni 2007 klockan 22.14.
När Olivia var nio månader fick vi för första gången anledning att uppsöks sjukvården. Olivia hade mystiska utslag på kinderna som efter många om och men visade sig vara en förfrysningsskada. Lekarna blev ett viktigt inslag i vardagen, såväl själv som med andra (mamma, pappa och vovve). Det allra första steget kom också! Ordförrådet innefattade ungefär sex-sju ord...
Tio månader gammal fick Olivia vara med om sin första majbrasa. Samtidigt sin första brännskada då hon hade oturen att bli träffad av ett flygande glödande kol som brände henne på kinden och jackan. Hon kämpade med att gå men fortfarande väldigt korta sträckor och väldigt vingligt.
11 månader och en riktig busunge! Håller mamma alert om man säger så... Hon går numera stadigt, både inne och ute, och tar sig nerför backar och över trösklar. Nuförtiden så kryper hon nästan aldrig. Hon prata med folk "på byn" och ordförrådet har exploderat, nu är vi uppe i omkring 17 ord. Hon älskar att vara i centrum och står gärna för underhållningen. 
