Klockan tio steg vi upp idag. Sjukt sent. Hur ska man kunna planera sitt liv om man inte vet om man kommer att behöva stiga upp halv sju eller tio, det är en väsentlig skillnad faktiskt.
För tre minuter (läs en timme sen då jag började skriva) sedan skulle vi ha varit på en föräldraträff med föreläsning. Det var den där barnpsykologen som skulle komma. Det är väl ingen katastrof att missa eftersom vi hörde det där för två år sedan, men nu med facit i hand kanske man skulle ha ut mer av det? Inte vet jag och inte kommer jag att få veta det heller.
Den sega dagen igår ersattes med en intensiv kväll. Vi har satt ut en av bilarna till försäljning, för att förhoppningsvis byta till något bättre, och ikväll kommer en spekulant. Så det blev akutstädning igår. Sen fick vi besök också, så vi fick ta emot gästerna hemma hos morfars där barnen redan var på plats. Det funkade ju också och trevligt var det minsann. Kanske därför Svante kände att han behövde 14 timmars nattsömn (med två avbrott för snabbmat).
Vad ska man köpa för bil förresten. Den ska rymma ett par ungar med bilstolar, ha stort lastutrymme så den tar vagn och gärna 120 kilo foder samt 5-6 matkassar så man klarar månadshandlingen i staaan. Sen ska man kunna hänga på en släp med hästar i, och kunna köra typ varsomhelst. Sen ska den vara fräsch och fin, skinnklädsel är ett krav. Billig att äga och köra, samt vara urstark. Hmmm. Känns som om att vi får sänka våra krav?
…så. Ett långt telefonsamtal senare känner jag att det är dags att avsluta denna text. Coolt att jag faktiskt har en kategori som heter “bilar”. Vad ska jag ha den till? Jag använder den nu i alla fall.
Later.
Etiketter:
bilar,
Småbarnsår,
Vardag
